Det viktigaste när man bestämmer sig för att reparera relationen är att det finns en stark vilja hos båda för att man kommer behöva samarbeta och det krävs både tid och ansträngning.
Dörren för den tredje personen behöver verkligen vara stängd så att båda kan ha rätt fokus att arbeta framåt.
Det behöver kännas tryggt och stabilt.
Det kan vara utmanande att komma igång med en dialog runt otroheten och det kan vara lite trevande i början men efterhand så är det viktigt att man vågar vara i samtalen och tar ansvar för att hjälpas åt för att komma vidare i processen.
Det behöver föras in nya trygga rutiner som kan göra den svikna lite lugnare och den som har svikit behöver också vara beredd på att göra uppoffringar för att få tillbaka sin partner på en trygg plats igen.
Primärt behöver man ta hand om smärtan och kanske traumat som har skett i otrohetens uppdagande.
Men sen behöver man successivt gå in och titta på hur kunde det här hända?
Kan det finnas beteenden och mönster bakom den som har svikit som man kan behöva jobba med framåt för att skapa den förändring som kommer ge en stabil grund för relation?
Det kan också finnas svek som den som har svikit har upplevt och det är här i nästa skede som det kan få finnas för att skapa en gemensam förståelse för varandra så att man kan bygga vidare på något nytt.
Själva otrohetshandlingen kan bara den som har varit otrogen ta ansvar för.
Men det som har skett innan otroheten i en relation är man två och då behöver man se vad kan den som har svikit ha upplevt och hur kan man samarbeta här för att skapa något bra för framtiden?
Det är viktigt att behålla omtanke och trygga och vara lyhörd så länge som det behövs och att inte ha för bråttom vidare för att då kan man rasera den sviknas nysugna tillit i relationen.
Och tro det eller ej, efter några år kan man till och med känna en tacksamhet över krisen man fick gå igenom för att få möjlighet att bygga relationen till något helt nytt.