Socker, stevia eller fruktsocker — myterna om vad som är värst är många. Vi reder ut några missuppfattningar.
Myt 1: Stevia är naturligt
Nej, sötningsmedel med stevia är inte 100 procent naturliga. Naturliga steviablad genomgår en kemisk reningsprocess för att bli sötningsmedel i pulverform. I undersökningar har man sett att sötningsmedlet ibland är dåligt renat från andra växtdelar och kemikalier. Det finns också misstankar om att stevia kan störa fertiliteten hos män. Stevia finns även i syntetisk form, steviolsocker. Båda sorterna anses trigga i gång hjärnans belöningssystem — och därmed öka sötsuget.
Det stämmer inte. Frukt innehåller, förutom fruktos (fruktsocker), även andra nyttiga ämnen, till exempel vitaminer och fibrer. Fruktos som koncentrerat sötningsmedel kopplas bland annat ihop med ökad risk för fettlever och dåliga blodfetter. Detta bland annat för att fruktos lätt omvandlas till just fett i kroppen. Däremot tycks fruktos inte ligga bakom överviktsepidemin, som det ibland hävdas. En färsk genomgång av alla studier på området visar att en portion fruktos extra per dag bara ger en blygsam viktuppgång på sikt.
Nja. Det är en sanning med modifikation. När man har gett testpersoner glukos (socker) har man sett att aktiviteten i den del av hjärnan som styr aptiten minskar. När man testat samma sak med andra sockerarter, till exempel fruktos, har aptiten tvärtom ökat. Testpersonerna som fick vanligt socker sa också att de kände sig mättare efter att de fått socker än när de fått fruktos. Olika sockerarter har alltså olika belöningseffekt i vår hjärna.
En läskburk om dagen kan kopplas till ökad risk för hjärtsjukdom. En vanlig läsk innehåller cirka 35 gram socker och kan enligt forskarna öka risken för hjärtdödlighet med en tredjedel oavsett det totala kaloriintaget.
