"Ångest gör ingen skillnad på kön – men tystnaden runt den gör det"
– Många vågar inte säga någonting eftersom de tror att deras värdighet eller manlighet ska rasera, säger han.
Min hälsa #17 – Så hjälper du någon som lider av ångest
Andreas Kry var 19 år när han fick sin första panikångestattack. Därefter följde flera vändor till akuten.
– Jag trodde att jag skulle dö. Varje gång togs EKG och allt såg bra ut, så jag fick åka hem igen. Det var ingen som riktigt visste vad det var som drabbade mig, säger Andreas Kry, 43.
Vid ett senare tillfälle visade en läkare en broschyr med symtom på ångest och Andreas fick berätta hur många av dem som han kände igen.
– Det var ett trettiotal symtom och jag hade cirka 25 av dem. Det var skönt att äntligen få ett svar på vad det var.
Som många andra tonåringar och unga vuxna kämpade Andreas med stress, press och orostankar.
– Jag tror det var många smågrejer som spelade in och som låg och grodde inombords. Jag var ung och osäker. På den tiden pratade jag knappt någonting om mina känslor. Den enda jag pratade med var mamma, som har varit väldigt stöttande. Det var inga släktingar som visste att jag kämpade med ångest. Kom jag inte på släktträffen så var det för att jag var "sjuk".
"Svårt för andra att förstå"
Först efter något åt vågade Andreas berätta för sin omgivning och sina vänner om sin ångestproblematik.
– När jag visste vad det var så berättade jag för några, men absolut inte alla. Jag gick också till en psykolog där i början. Jag har egentligen aldrig haft jättesvårt att prata om det, det har mest varit en fråga om vem jag ska prata med. Jag upplevde att det var svårt för andra att förstå.
Andreas minns att han var hemma ganska mycket som ung vuxen, eftersom panikångestattackerna gjorde honom rädd för att gå ut.
– Jag försökte undvika de ställen jag hade fått en attack på. Jag utvecklade lite social fobi på grund av ångesten. Den har påverkat både det sociala livet och min karriär, säger Andreas Kry, som har jobbat inom restaurangbranschen i 16 år och i dag bland annat arbetar som musikproducent.
Det kan trigga ångesten
Ofta kommer ångesten i situationer där Andreas verkligen inte vill att den ska komma. Att kliva på en buss kan kännas jobbigt.
– Dörrarna stängs och jag vet att jag är fast där på bussen. Då kommer paniken och känslan av att "nu dör jag". Samtidigt vill man inte att andra ska märka, vilket triggar ångesten ytterligare. Det är fruktansvärt – och svårt att förklara för personer som inte har egen erfarenhet av ångest.
Vissa dagar kommer ångesten snabbt från ingenstans, andra dagar vaknar han med en oro i bröstet.
– Då blir jag orolig över att få en panikattack. De dagarna är redan dömda, om man säger så.
Andreas har ätit olika ångestdämpande läkemedel, men slutade medicinera för några år sedan.
– Jag vet att många inte klarar sig utan medicinen, men för egen del tyckte jag aldrig att det riktigt fungerade. Jag fick en dämpad personlighet och blev en annan människa. Jag kommer förmodligen ha ångestproblematik hela mitt liv, men jag har lärt mig att hantera ångesten.
Hittat verktyg för att lindra ångesten
Han får fortfarande ångestattacker ett par dagar i veckan, men har verktyg för att lindra den. Ångesten slår inte till med samma kraft som förut.
– Jag andas i fyrkant, lugnt och stilla, och intalar mig själv att det kommer bli bra. Lugnande ord till mig själv hjälper mycket. Känslan av ångest är obehaglig, men det är ingenting farligt och jag vet att det kommer gå över. Jag har jobbat mycket med mig själv, gått i terapi och pratar med personer som har samma problematik.
Andreas gör musik under artistnamnet Andy Rozz. Musiken har betytt mycket för hans psykiska hälsa.
Kom i form på 21 dagar!
- Kostplan
- Träningsfilmer
- Recept
- Experttips
– Den har ofta varit min räddning och min lugna plats. När jag sitter och gör mina låtar släpper allt nästan direkt. Det är fantastiskt. Jag är extremt glad för att jag har hittat något som jag älskar och som hjälper mig att lindra oron.
Även promenader i naturen är läkande och ångestlindrande, berättar han.
Låter inte ångesten begränsa honom
Även om vissa saker och nya situationer kan kännas jobbiga, försöker han att regelbundet utsätta sig för dem.
– Jag gömde mig i alldeles för många år. Jag får inte låta ångesten besegra mig. Varje gång jag gör någonting som jag tycker är jobbigt blir jag starkare, säger han och fortsätter:
– Jag har också slutat kämpa emot ångesten. Om jag tillåter känslan att vara där har jag märkt att den slutar tappa i kraft. Paniken försvinner ganska fort.
Vill få fler att prata om psykisk ohälsa
Fler och fler lyfter och vågar berätta om sin ångestproblematik och psykisk ohälsa i dag, vilket gör det lättare att prata om, konstaterar han.
– Ångestproblematik är mer accepterat. Ju fler som pratar om det, desto lättare är det att själv öppna upp.
Nyligen valde han att berätta om sin ångest på sociala medier. Han skriver att "ångest gör ingen skillnad på kön – men tystnaden runt den gör det". Inlägget fick spridning och många hörde av sig.
– Inlägget fick flera hundra kommentarer, men nästan uteslutande av kvinnor. Däremot fick jag många meddelanden av män, som inte vill synas eller prata om det offentligt. De tackar mig för att jag lyfter ämnet och berättar att de själva känner på samma sätt. De vågar inte säga någonting eftersom de tror att deras värdighet eller manlighet ska rasera.
Att vara stark betyder för många män att vara tyst, menar Andreas.
– Vi vågar inte visa våra känslor eller visa oss svaga. Det är fruktansvärt. Vi alla är ju människor med känslor.
Andreas Kry är tacksam för att han alltid har haft ett stort nätverk runt sig, för att han har haft en trygg uppväxt och har en stöttande familj med sambo, barn och tonåriga bonusbarn.
– Jag tänker på de personer som är ensamma och som kanske inte ens har haft en mamma eller pappa att berätta för. Det är viktigt att kunna berätta för någon. Ingen ska behöva känna sig ensam i det här. Pressen är ännu större i dagens samhälle och det är hemskt att se. Fler och fler unga mår dåligt och vi måste våga prata om det för att göra det lättare för dem att göra samma sak.
LÄS OCKSÅ: Terapeuten: Jag har gjort detta varje dag i 15 år – det är min livboj
Foto: Privat