Babben Larsson har alltid varit bäst i test. Sveriges absolut största humordrottning. Men under coronapandemin har hon haft tid att gräva i det som skavt i själen.

Vi möts på förlaget Storytel i Norstedtshuset på Riddarholmen. Presstjejen är försenad, men Babben lotsar oss hemtamt till rätt dörr och säger ”det här är vårt rum!” med myndig stämma. De två kvinnorna som sitter där, rafsar ihop sina papper, och nästan hukar när de smiter ut. Babben Larsson har pondus. Men hon har också en oerhört känslig sida. Något som är väldigt tydligt i självbiografin Barbro före Babben.

Hur har det känts att skriva boken?

– Det har varit en ganska bumpig resa. Från början var boken tänkt som en hyllning till min far, som betydde väldigt mycket för mig. Vi hade samma humor och ett samförstånd. Även om vi inte kunde prata känslor, så kändes det oftast bra med honom.

Babben fick örfilar av sin mamma

Efter ett tag insåg Babben att hela mammadelen fattades.

– Då plockade jag fram andra scener, som hade med henne att göra. Mamma var en sådan som kom med kritik och sa ”flytta på dig”. Det hände att hon gav mig en örfil eller ett tjuvnyp.

– När man blir slagen sätter skammen sig i kroppen, på något sätt. Och när jag såg hur mina kompisar fick kramar, så blev det också en skam, över att jag inte var värd samma sak.

– Men det som hände medan jag skrev, var att jag plötsligt började se allt bra som jag har fått av henne. Jag tittade dessutom lite mer kritiskt på pappas roll. Nu tycker jag att jag sitter med en mer balanserad bild av båda mina föräldrar, vilket är en jäkla sidovinst för mig, säger Babben.

Den där idyllen på landet på Gotland, var inte så fridfull, trots allt?

– På ytan såg det ut som en idyll, med alla djur och att man fick springa fritt. Men man lärde sig tidigt att man fick passa sig. Jag var åtta år när jag blev utsatt för ett våldtäktsförsök första gången, berättar Babben.

Utsattes för sexuella övergrepp som liten

Det var en lek som spårade ur. Förövarna var hennes jämnåriga tjejkompis och dennes tre år äldre bror. Kompisen höll fast henne…

– Det var ett sådant totalsvek, som var värre än själva övergreppet. För han var bara elva år och visste inte hur han skulle genomföra det. Det tog lång tid innan jag fick tillbaka tilliten till både tjejer och killar efter det.

Var det självklart att ta med det i boken?

–Ja, det tycker jag. Det hörde till den här så kallade ”idyllen” på landet. De vuxna hade ju ingen uppsikt alls. Som barn var man väldigt utsatt. Vi lekte i stora grupper, där de yngsta var åtta år och de äldsta sexton. Alla var inte bara på lekhumör, om man säger så.

– Det kunde hända att man blev fasttagen när man lekte kurragömma och så började någon klä av en, men ”nej, nu kom det någon”… det var flera sådana incidenter, säger Babben.

Och du berättade inte för någon?

–Risken att själv bli skuldbelagd hemma var så stor, att jag valde att inte säga något. I stället tog jag på mig skulden själv. Det är tydligen jättevanligt när man blir utsatt för sexuella övergrepp. Kanske ännu mer för att jag var så liten. Jag förstod ju inte riktigt vad som hände, säger Babben, med sorg i rösten.

– Det säger något om hur jag hade det hemma, att jag inte ens kunde berätta något så traumatiskt ens för mina egna föräldrar.

Se också: 5 kändisar som berättat öppet om sin svåra uppväxt

Kroppen sa stopp

Ungefär samtidigt började Babben att gå upp i vikt.

Tror du att det har något samband?

– Det kanske det hade. Jag var dessutom en väldigt känslig och introvert flicka. Det är möjligt att jag byggde ett litet extra skydd där. För att bulla in mig och inte dra åt mig intresset och blickar på det sättet. Det kan jag säkert tänka mig. Kroppen är smart.

Var hittade du din trygghet och kärlek?

– Hos korna och djuren. Speciellt en av kossorna, 31 Krona, blev lite som mitt känslomässiga barn, som jag tog hand om. Henne kunde jag gå in och krama och klia på, när jag var ledsen.

– Men när jag var tio år så kom den stora jordbruksomställningen. Mina föräldrar bestämde att vi skulle sälja alla korna och satsa på grisuppfödning i stället. Det kom som en chock och var en katastrof för mig. Som att rycka undan mattan, säger Babben.

När hennes pappa sedan sköt hennes favoritkatt utanför fönstret, så sa hennes kropp stopp. Hon blev totalallergisk mot allt vad djur och hö och bondgård hette.

– Det var en själslig reaktion, som manifesterade sig fysiskt. Återigen, kroppen är skitsmart. Det är samma sak som när man blir utbränd. Det är kroppens sätt att rädda liv. Hjärnan fattar inte att du är i fara, men kroppen fattar det. Vi lyssnar alldeles för lite på våra kroppar, säger hon.

Babben fick vårdnaden om dottern efter skilsmässan

Som lantbrukare var föräldrarna väldigt framåt. Men när det gällde moral och barnuppfostran var de kvar på 1700-talet.

– Men det hände en fin sak innan mamma dog. När hon döstädade så hittade hon den gamla boken som vi lade ut i ladugården, till inseminatörerna. Boken luktade starkt av en blandning av fenol och ladugård och hade sköra blad, för den hade varit med många år. ”Du Barbro, jag håller på att städa ur städskåpet. Vill du ha inseminationsboken?” frågade hon.

– Ja! Det gjorde mig jätteglad att mamma hade förstått att jag ville ha den. Inseminatörboken är faktiskt en av de få ägodelar som jag har kvar från Busarve. Den betyder jättemycket för mig, säger Babben.

Du var själv 35 år när du fick din dotter Sofia. Var du rädd att bli som din egen mamma?

– Det är klart. Men jag hade gått så mycket i terapi då, att jag kände att jag visste att även om jag har mina fel och brister, så har jag inte den narcissistiska störning som hon förmodligen hade. Jag hade helt andra verktyg.

Det var så hoppfullt att höra att du och Sofia blev jättetajta, när hon var 14. Hur gjorde du?

–Jag fick större delen av vårdnaden om henne efter skilsmässan. Innan dess hade vi inte haft det där vardagshänget, eftersom jag jobbat så mycket. Jag försökte vara närvarande och lyhörd för hennes behov.

– Hon är ju en högpresterande, precis som jag. Eftersom jag varit inne i väggen själv och kommit ut på andra sidan, så kunde jag hjälpa henne med verktyg för hur man skulle plugga för att orka. Som när hon satt med pluggade inför ett prov med sjuttio papper framför sig och sa ”det här går inte!”

– Då förklarade jag att ”du kan inte sprida ut alla papper sådär, för då tänker hjärnan att ‘det kommer aldrig att gå’. I stället samlar du ihop dem i en hög. Då ser hjärnan bara översta pappret och tänker, ‘ja men det här pappret, det kan jag lära mig’. Du läser ett papper åt gången och repeterar. Sedan lägger du bort det. Och tar nästa papper, läser och repeterar, och lägger bort”, berättar Babben.

Babben mötte sin pojkvän på en dejtingsajt

I dag bor Babben och Sofia bara 40 meter ifrån varandra och tränar ihop.

– Vi har en väldigt fin kontakt och mycket roligt ihop. Vi brukar köra lite vikter och kettlebells i bostadsrättsföreningens lilla gym. Dessutom tränar jag med en personlig tränare via zoom två gånger i veckan och kör Ica-klassikern, vilket innebär att jag cyklar i snitt två och en halv mil i veckan, säger Babben.

Självkänslan, har du tränat upp den också?

– Den fick jag jättemycket hjälp med när jag hade bränt ut mig. Då lärde jag mig att jag måste ”affirmera” upp den. Att stå framför spegeln och säga: ”Jag Barbro, gör så gott jag kan. Jag, Barbro, duger som jag är.” Det går in på självkänslo-kontot, hur fånig man än känner sig, när man står där och säger det. Och det är viktigt att säga sitt namn, så man får en adresslapp på det, säger hon.

Vad ska du göra i sommar?

– Jag har några ströjobb. Men annars ska jag vara i fritidshuset i Grillby, så mycket jag bara kan. Läsa böcker och jobba i trädgården på en rimlig nivå och umgås med min kille. Honom träffade jag via en nätdejtingsajt för ett par år sedan.

– Och sedan blir det bröllop! Min dotter gifter sig i slutet av juli. Då ska jag hålla tal, och jag ska även lämna över henne i kyrkan. Jag har sagt det till henne, att när jag släpper henne och hon går till Kevin, så ska jag säga ”schas!”, säger Babben med ett stort skratt.

Babben Larssons sommarfavoriter

Min bästa sommar:

– Det var nog förrförra sommaren. Då hade jag precis träffat min kille. Vi var i huset i Grillby. Det var varmt, vi ställde trädgårdsmöblerna under ett äppelträd och satt där och fikade och läste. På kvällarna var vi ute och cyklade och lärde känna varandra. Och så gjorde vi en roadtrip, upp till Härjedalen och Jämtland. Det var en jättefin sommar.

Ur mitt sommarlbum:

– Taget i min trädgård i Grillby, en plats som får mig att stressa av och må bra!

Smultronställe i Sverige:

– Tåsjödalen i Ångermanland. Det är otroligt vackert, och man ska åka upp till Fjällsikten och äta lunch och titta ut över den här fantastiskt vackra dalen. Jag har varit där några gånger när jag verkligen har behövt återhämta mig. Och så Gotland så klart!

Roligaste semestertabben:

– Det var när jag och min kille var i Holland. Vi bodde i Rotterdam och åkte till en mindre stad i ‘s-Hertogenbosch. På tillbakavägen skulle vi byta tåg i en stad som heter Breida. Det var ganska kort om tid för bytet, så jag frågade konduktören ”på vilket spår går tåget till Rotterdam, när vi byter?” och han svarade ”det är bara tvärs över perrongen”. Så vi tittade inte ens, utan bara gick tvärs över till det där tåget – och hamnade i Belgien, hahaha! ”Jag fixar det här”, sa jag och googlade dit en taxi. En Tesla! Min kille blev jätteglad. Och så plockade vi upp en kille till, som åkt fel. Så det blev en riktigt kul utflykt.

Bästa bok i hängmattan:

– Just nu läser jag Kazuo Ishigurus Klara och solen. Den kan jag verkligen rekommendera. Ishiguru har ett mycket vackert språk, som är lättläst och ett berättarjag som det är något lite speciellt med. I det här fallet är det en artificiell vän, som heter Klara. Hon är en AI-robot som ska hjälpa ett barn. Ishigurus böcker väcker mycket tankar.

Tv-serier en regnig dag:

– Jag tittar mest på reality-serier. Som Hundar utan hyfs på TV4. Eller Förrådsfyndarna på TV10, som hittar de mest märkliga föremål i människors gamla förråd. Sånt tycker jag är jätteroligt.

Godaste sommardrinken:

– Det är ju vatten. Det behöver inte vara något i, och helst inte för kallt, utan rumssvalt.

Se 3 snabba frågor med Babben Larsson