Tandläkarskräcken präglade Evas liv – nu vågar hon le igen

Problemet med Eva Hammarvids tänder hade kommit smygande och hon hade börjat ändra beteende i vardagen, nästan utan att märka det själv. Det skapade en bild av henne som inte stämde med vem hon var och hon sågs som en annan person än den hon kände sig som.

– Många trodde att jag var sur eller nedstämd eftersom jag aldrig log och om jag gjorde det dolde jag munnen med mina händer. Jag skämdes så över mina nedslitna tänder, berättar Eva.

Lagning av mjölktänderna ärrade henne

Allt började med ett trauma kopplat till ett hemskt tandläkarbesök som hon hade som barn, en mardrömslik händelse som för alltid skulle påverka henne.

– Jag var bara fem år gammal och de fick för sig att de skulle laga mina mjölktänder, vilket man aldrig gör i dag om det inte är absolut nödvändigt av hälsoskäl. Jag fick ingen bedövning och kräktes av smärtan. Det råkade hamna på tandläkaren och då kastade han ut mig, säger Eva och lägger till:

Varför får jag så mycket tandsten?

– Obegripligt om man tänker på det i dag.

Ändå fortsatte hon att gå till tandläkaren – inte samma, men till andra. I alla fall när det verkligen behövdes och så länge hon var yngre.

– Jag har lagat en hel del, rotfyllt också och senare har jag även gjort en amalgamsanering som inte blev så lyckad. Ersättningsmaterialet höll inte måttet och min tvekan att gå till tandläkaren blev inte direkt bättre av detta.

Gick inte till tandläkaren på åtta år

När hon blev tonåring gick hon bara till tandvården om hon hade akut tandvärk som hon inte kunde bli av med på annat sätt.

– Men då hade jag ju bra tänder och såg det inte som ett stort problem. Jag borde fått bättre råd. Hade jag börjat sova med bettskena i 30-årsåldern hade detta aldrig hänt, men jag undvek som sagt allt med tandvård.

När hon passerade femtio blev ångesten värre och hon var inte hos tandläkaren på över åtta år.

– Jag gnisslade tydligen tänder nattetid, utan att jag direkt märkte det egentligen. I alla fall insåg jag inte vad det kunde leda till. Hur allvarligt det kunde bli.

Men sakta hade Eva börjat förändras. Hon ville utvecklas och satsa på sig själv efter att barnen flyttat ut.

– Jag hade aldrig haft körkort, men jag kände att det verkligen skulle göra livet friare och lättare om jag hade det så jag tog körkort när jag var 54 år och det gick ju bra, ler Eva.

När hon sedan under hösten förra året fick tandvärk i en visdomstand så vågade hon sig på att prova en privat klinik på avenyn i Göteborg, en klinik som hon aldrig varit på tidigare. Mest för att det var lätt att få tid, men kanske undermedvetet för att kunna ställa frågan om det fanns något att göra med hennes största skam – hennes hemska tänder.

– Jag hade tänkt på det varje dag, men trodde det var omöjligt.

Satte in porslinskronor

Eva fick veta att hon verkligen inte var det hopplösa fall hon trodde och att det fanns en lösning som skulle se till att hon inte skulle behöva skämmas för sina tänder igen.

– De tittade på vad som behövde göras och sedan fick jag några kostnadsförslag. Jag bestämde mig för porslinskronor för de skulle hålla livet ut, berättar Eva.

Beloppet hon skulle betala själv var 100 000 kronor, en stor summa, men Eva kände att det skulle behövas för att förändra hennes liv och vara värt det i det långa perspektivet också.

Efter reklamen: 7 saker som din tandläkare stör sig på

– Vi fick räkna på det hemma innan jag bestämde mig. Det är synd att man ska behöva betala så mycket för något så viktigt. Men jag såg det som en investering, berättar Eva.

Hon ringde tillbaka med pirr i magen – hon skulle äntligen ta sig ur sin tråkiga situation.

– Dessutom var det inte alls bara utseendet som oroade mig. Att ha så dåliga tänder gör att man äter fel och man kan drabbas av andra sjukdomar. Det kändes inte bra att fortsätta riskera det, förklarar hon.

Rädd för smärtan

Det som oroade Eva mest kring själva proceduren var om det skulle göra ont. Det handlade om ett stort arbete och många tänder som behövde ersättas, bara fem av hennes egna skulle finnas kvar efteråt.

– De lovade mig att det var smärtfritt och jag litade på det. När jag väl bestämt mig var jag så taggad. Jag ville få det gjort direkt.

Nu skulle hela arbetet ta ungefär ett halvår och Eva hade sitt första besök i oktober. Först började man med olika noggranna undersökningar och röntgenbilder, sedan visade de Eva hur det skulle se ut när det var klart. Hennes egna tänder i överkäken slipades ner och hon fick bära prostetik i två veckor tills hennes nya tänder var klara. Sedan sattes de in en och en utom på ett ställe där hon fick tre tänder i brygga. Samma gjordes med underkäken och i februari var allt klart. Det som är kvar är två implantat som är satta i underkäken och som ska läka helt innan tänderna är på plats också.

Stolt över sin tandrad

Nu har hon inte behövt vänta med att le och skratta. Redan när överkäkens tänder var på plats förändrades hela hennes liv och utseende. Läpparna ser fylligare ut och hon ser glad ut för första gången på många år.

– Storleken på tänderna fyller ut ansiktet och det gör mer än vad man tror.

Hon är glad över att den sura Eva som aldrig log eller skrattade på jobbet eller i några andra sammanhang är borta för gott.

Otäcka trenden: Slipar ned tänderna till "vampyrtänder"

– Många som känner mig hade ingen aning om hur jag kände kring mina tänder, men har märkt hur stor skillnad det blivit. Det är lätt att tro att det där ansiktsuttrycket man får av dåliga nedslitna tänder beror på något annat – som att man har en grinig personlighet. Det är därför det förstör så mycket.

I dag är Eva nästan ständigt leende och stolt över sin fina bländande tandrad.

– Men jag valde en ganska normal färg för jag ville inte ha ett Hollywoodleende som ser för konstlat ut, skrattar hon.

– Det ska kännas naturligt. Någon gräns finns för mig och jag känner mig verkligen fin nu. Jag gillar mode och det känns så mycket bättre att klä sig snyggt när man kan le också, fortsätter hon.

Foto: Susanne Stamming, Privat