Pernilla har två barn med OCD: "Förstod inte styrkan i ett tvång"

Efter reklamen: Min hälsa #17 – Så hjälper du någon som lider av ångest

När Pernilla Romares äldsta dotter Amanda var två år ställde hon skor i prydliga rader och sina leksaker och tåg i led.

– Det var en egenhet hon hade och ingenting vi la någon vidare vikt vid. Det var inte tvunget att precis allt skulle vara ordentligt och hennes rum kunde vara stökigt, säger Pernilla Romare.

När Amanda sedan började skolan skulle håret tvunget sättas upp på ett speciellt sätt och fick inte ha en enda buckla.

– Det är det första jag kommer ihåg som var lite udda. Håret skulle vara helt perfekt och det är nästan omöjligt med ett tjockt hår. Det var jobbigt för både henne och oss föräldrar och det blev ofta konflikter kring det på stressiga mornar. Vi förstod inte alls varför det var så viktigt.

Amanda fick tics – tvingades berätta

I mellanstadiet hamnade Amanda i konflikt med kompisgänget och utvecklade tics.

– Det ryckte i ansiktsmusklerna och vi förstod att hon levde med väldigt hög stress. När hon inte längre kunde dölja det förstod vi att någonting var fel. Jag fick henne att prata och då berättade hon hur hon kände sig och om oron inuti.

Pernilla hade länge haft på känn att allt inte stod rätt till.

– Men varje gång jag tog upp det med henne så förnekade hon. Det är svårt att lita på sin intuition, särskilt om både barnet och omgivningen säger att det inte är något att oroa sig för.

Adina utvecklade dödsångest

Cirka två procent av den vuxna befolkningen har tvångssyndrom, OCD. De första tecknen märks vanligtvis i barn- eller ungdomsåren. Även Pernillas yngre dotter, Adina, har OCD. Hos Adina fanns inga tecken i de yngre åren, men när hon var nio utvecklade hon en dödsångest efter att flera i hennes omgivning dog.

– Efter ångesten kom OCD:n. Det är som att hjärnan inte står ut och inbillar sig att det ska bli bättre om man gör si eller så. Hon blev rädd för sladdar och kylskåp och att det skulle börja brinna hemma.

Adina är rädd för att orsaka en brand och att skada sig själv och andra i den. När hon flyttade hemifrån eskalerade rädslan och hon är väldigt noga med att dra ur sladdar och kontrollera eluttag, lampor och ljus. Både Amanda och Adina Romare berättar öppenhjärtigt om sin OCD i serien "Tvångstango", där psykologen Erik Andersson hjälper dem att lindra tvångstankarna. Amanda får bland annat hjälp med att hantera sin klädångest och att minska på de timmar som det brukar ta för henne att välja kläder.

Hon har fobi för smuts och bakterier – vad kan vi göra?

Doktorn svararHanna Brännlund

"Jag kan ha bidragit till ökad skam"

Det är först när barnen blivit vuxna som Pernilla Romare har förstått vidden av deras ångest, sjukdomen och hur starkt ett tvång egentligen är.

– Jag har tyckt att de inte behöver bry sig om känslorna som kommer, det är väl bara att strunta i att dra ur den där sladden. Men nu förstår jag att det inte går att komma undan känslan, den är så stark.

Pernilla tror att barnen känner att hon inte har förstått dem och att det därför varit lättare för dem att undanhålla saker, än att försöka förklara dem.

– De har hållit mycket dolt för mig och då har vi ändå nära kontakt och har jobbat i samma produktionsbolag i tio år, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att jag kan ha bidragit till ökad skam hos dem. Det hade jag kunnat undvika om jag förstod styrkan i tvånget. Likadant som det inte går att säga till någon som är trött att sluta gäspa, går det inte att säga till någon med OCD att skärpa sig.

Adina: "Mamma, du gjorde rätt"

Samtidigt är det viktigt att inte göra någon stor grej av tvången, menar Pernilla. Då blir det bara ännu större. I samband med att SVT-serien spelades in kom Adina till henne och sa: "vet du mamma, du har ju gjort rätt hela tiden".

– Jag har inte spelat med i OCD-spelet och återförsäkrat dem hela tiden. Jag har inte uppmuntrat Adina till att springa in och kolla om hon verkligen drog ur sladden, och när Amanda tyckt att hon varit ful och fiskat efter bekräftelse så har jag sagt "alla är fula ibland" hellre än "nädå, du är så snygg så". Den där bekräftelsen varar bara i några minuter och du dras in i en dans som är väldigt osund.

Psykologen om tecken på OCD hos barn

Enligt psykologen Erik Andersson är återförsäkringar väldigt centralt hos barn med OCD. De ber sina föräldrar om bekräftelse och det sker en familjeanpassning.

– Resten av familjen börjar anpassa sig för att barnet får väldigt mycket ångest av olika slag. Om barnet är väldigt noga med renlighet börjar de kanske tvätta händerna på ett visst sätt. De försöker hjälpa, men det blir inte bättre. Tvärtom blir barnet ännu räddare. I behandlingen av OCD är det exakt det man vill angripa, att föräldrarna ska sluta anpassa sig.

Barn är ängsliga och känsliga för olika saker i olika perioder och det kan vara svårt att veta om det är något som kommer gå över av sig självt eller inte.

– Man måste ha en acceptans för barns utvecklingssteg. Undersök saken över tid och fundera på om barnet borde ha kommit över sin ängslan eller om det fortfarande är rimligt att befinna sig på den här nivån.

Det är inte ovanligt att barn och tonåringar försöker dölja vad som pågår och som förälder kan det vara svårt att hitta en vinkel in.

– Det finns individer som döljer sina symtom i så hög grad att de knappt märks. Märker man att ens barn undviker vissa saker eller att det låser sig i vissa miljöer kan det finnas en poäng i att börja nysta i det.

Sökte aldrig hjälp för barnens OCD

Pernilla och barnens pappa sökte aldrig hjälp, men uppmuntrar andra till att göra det.

– Vi är 60-talister och tyckte att vi skulle klara våra problem på egen hand. Men hade jag sett tydliga OCD-signaler när barnen var små, som att de var tvungna att stänga dörrar flera gånger eller borsta tänderna exakt lika länge på båda sidor, då hade jag kanske sökt vård för att få veta hur jag skulle förhålla mig till det. Det hade varit ett jätteskönt stöd.

Efter tv-programmet, där hela familjen Romare är med, är det många som kommit fram till Pernilla och berättat om sina barn och bekanta med OCD.

– Det är viktigt att prata med andra som har liknande problem, det har jag förstått nu.

Pernilla Romarens råd till andra

Pernilla beskriver ångesten som en amöba, som förflyttar sig, ändras och växer.

– Lugnar sig ett tvång, så ökar ett annat. Det är som en konstant klump som bara försöker hitta någonstans att fästa. Jag tror att det är ett växande problem också och att ångest hos unga bara blir vanligare och vanligare. Det är en helt annan stress och press i dag än när jag växte upp. Vi skapar en omöjlig miljö för unga.

Hennes råd till andra är föräldrar är att lita på sin intuition och få sina barn att prata om det som känns svårt.

– Lita på dig själv om det är så att du känner att något inte stämmer. Försök också att förstå kraften i ett tvång. Man kan inte kräva att någon ska snappa ur det.

LÄS OCKSÅ: Ängslig och känslig för kritik? Då kan du ha det här syndromet

Efter reklamen: Dämpa din oro och ångest - 3 steg

Foto: Privat