Nya hälsotrenden – en URTRÅKIG rutin jag inte visste att jag behövde

Gör ingenting i 20 sekunder – ta en paus

Vi lever i ständigt brus och evigt stimuli – ofta framför en skärm. Vad händer om vi skalar bort allt och bara låter hjärnan koppla av i total tystnad en stund?

Det är väl inget nytt, tänker du – mediterat har vi ju gjort i tusentals år. Ja, men en ny trend – med ett lite käckare namn – lockar nu yngre personer att lägga ifrån sig telefonen och på riktigt omfamna tristessen. För det är just det som "rawdogging boredom" handlar om: Att göra absolut ingenting.

– Meditation har ett mål och en struktur: andas på ett visst sätt, observera utan att reagera, återgå till fokus när tankarna vandrar. Det är en metod. Rawdogging boredom är målfritt. Du ska inte styra något, inte bli bättre på något, inte följa någon instruktion. Du bara sitter där, säger Pilip Vaitsiakhovich, biomedicinsk analytiker, tidigare elitfotbollsspelare och en av dem som hakat på trenden.

Låter enkelt men är oväntat svårt

Att göra ingenting låter löjligt enkelt – men är oväntat svårt, framhåller han.

– Det är ren tristess i sin råaste form. För mig var det inte nytt att tristess kan vara ett verktyg, men det var nytt hur stark effekten är när du möter den helt utan stimulans. Det som slog mig mest var hur snabbt hjärnan började protestera. Tiden stannade, tankarna rusade, och kroppen ville resa sig direkt. Det avslöjade något viktigt: hur ovan moderna människor är vid att vara ensamma med sina egna tankar.

"Rawdogging" är på engelska slang för samlag utan kondom. Den nya hälsotrenden syftar till att göra något utan skydd, distraktion eller förberedelse. Pilip tror att trenden exploderat i popularitet just eftersom vår hjärna aldrig får vila eller vara i tystnad längre.

– Vi är konstant uppkopplade, underhållna och distraherade. Det är nästan omöjligt i dagens samhälle att göra en enda sak i taget. Och när människor äntligen testar en stund av ren tristess efter år av överstimulans får de en chockerande kontrast – en känsla av klarhet, lugn och mental reset, säger han och fortsätter:

– Trenden växer för att många märker att de mår bättre direkt. Det är gratis, enkelt och kräver ingen teknik. Och effekten känns nästan FÖR bra i en värld där allt annars är överkomplicerat.

Flera positiva effekter på hälsan

Vilka hälsovinster får vi av att möta tristessen? Det finns ingen forskning på just rawdogging boredom som fenomen, men det finns mycket forskning på de mekanismer som metoden bygger på – alltså det som händer i hjärnan när den utsätts för låg stimulans, säger Pilip Vaitsiakhovich och radar upp hälsoeffekterna:

Återställer dopaminreceptorer: Studier visar att perioder utan stimulans återställer dopaminreceptorer, vilket ökar fokus och motivation.

Aktiverar av Default Mode Network (DMN): DMN är hjärnans ”viloläge”, kopplat till kreativitet, problemlösning, minneskonsolidering och känsloreglering. Det aktiveras först när vi inte gör något.

Minskar mental fatigue: Hjärnan får en chans att ”sortera” information i bakgrunden som att defragmentera en hårddisk.

Bättre stresstolerans: Tyst monotoni lugnar det sympatiska nervsystemet. Studier visar att HRV – en markör för återhämtning – förbättras när hjärnan får mikropauser utan stimulans.

Förbättrad impulskontroll: När hjärnan inte får fly in i stimuli tränas prefrontala cortex – området som styr disciplin och långsiktiga beslut.

– Kort sagt: Boredom i sig är ett neurologiskt återhämtningsverktyg. Det bygger robusthet i ett samhälle som är byggt för distraktion, säger han.

MåBra testar: Rawdogging boredom

Nogsnackat! Denna superenkla men uppenbarligen jättesvåra trend måste testas. Jag som knappt kan äta en lunch i min ensamhet, utan att ha en telefon att pilla på – hur ska jag kunna sitta och stirra ut i tomma intet en hel kvart?

Jag passar på en dag när jag jobbar hemifrån. Jag sätter mig framför den mest kala väggen i huset, monterar ner tavlan jag köpte under bröllopsresan till Toscana och ställer en stol framför den tråkigt beige vardagsrumsväggen. 15 minuter på timern – kör!

De första minutrarna känns det ganska olidligt. Jag skruvar på mig, tänker att jag måste köpa nya, bekvämare stolar, och undrar hur lång tid det är kvar på klockan. Jag står emot impulsen att snegla.

På väggen ser jag siluetten av mig själv, skuggan blir ett sällskap. Jag tittar på kroken där tavlan hängde och konstaterar att den minsann är lite sned. Jag funderar på julklapparna som är kvar att köpa och på vilka som ska slås in. Jag reflekterar över vad jag ska skriva i den här artikeln. Jag svävar iväg i tankarna och får ibland påminna mig om att det är okej. Som småbarnsförälder känns det skönt att för en gång skull hinna tänka klart en tanke.

Tröttheten kommer över mig och jag vill helst glida ner på stolen och ta en tupplur. Gäspningarna avlöser varandra. Kan det vara så att jag känner mig ganska avslappnad? Att jag faktiskt fått något av en mental detox?

Efter en stund känns det helt okej att sitta där på pinnstolen – rent av skönt – och när klockan väl ringer tänker jag: "Redan?".

Foto: TT/Shutterstock, privat