Markiz Tainton om depressionen: "Jag ville inte leva"
– Det var som att trycka på en knapp, säger hon.
Matinspiratören Markiz Tainton beskriver sig som glädjen själv. Hon ser alltid glaset som halvfullt och har aldrig upplevt känslan av att vara i en depression. När IVF-läkaren förklarade att hormonbehandlingen eventuellt skulle göra henne lite ”pms:ig”, förstod hon inte riktigt vad det innebar.
– Sjuksköterskan sa skämtsamt till min exman att ”hon kommer bli som runt mensen, du vet”. Jag förklarade att jag aldrig hade känt av pms, och då sa hon att det säkert inte skulle vara någon fara.
Med hormondämpande nässpray i handen åkte Markiz hem och startade sin IVF-behandling. På grund av endometrios hade Markiz svårt att bli gravid och hon skulle gå igenom en behandling med långt protokoll. Det gick ett par veckor, sedan började hon sova dåligt.
– Det var som att trycka på en knapp. Vallningarna kickade in. Det var som att eldklot kom emot mig flera gånger varje natt. Jag svettades, frös och kunde inte somna om. Det påverkade mig psykiskt, jag började känna mig likgiltig och snart deprimerad, säger hon.
"Som att något tog över min kropp"
Hon kommer ihåg lördagsmorgonen när hon på riktigt förstod att allt inte stod rätt till, när soffbordet flög och landade med en smäll på vardagsrumsgolvet.
– Min exman skulle gå och träna och frågade mig något i stil med ”vad ska du göra?”. Det var verkligen inget konstigt, men hans blick triggade något i mig och jag skrek ”hur fan tittar du på mig, du ska inte kolla på mig sådär!”. Jag blev så aggressiv! Det var som att något tog över min kropp. Det låter kanske galet, men exakt så var det.
Hon ringde tillbaka till IVF-kliniken och berättade om vad som hände.
– Jag frågade: ”Ska jag må så här dåligt?”. Men alternativet var att avbryta behandlingen. Jag tänkte först att mitt mående kanske berodde på själva IVF-resan och rädslan för att det inte skulle bli något barn, men nej, det här var något helt annat.
Blev personlighetsförändrad
Markiz beskriver sig som personlighetsförändrad. Hon tappade kontrollen och såg inte meningen med någonting, inte ens IVF:en.
– Jag tvivlade på allt och ville inte leva. Jag kommer ihåg en kväll när jag gick upp från sängen, gick till köket och öppnade lådan med knivar. Allt som gick genom huvudet var ”jag orkar inte känna, jag orkar inte leva, jag orkar inte känna ...”
Efter flera månader med nässpray och nollställda hormoner var det sedan dags att gå över till hormonstimulerande sprutor.
– Du vet när man spelar gamla tv-spel, dör och stapeln med liv uppe i hörnet fylls på igen. Exakt så var det. Jag kände: ”Markiz, välkommen tillbaka!”. Livet var så jävla bra igen!
IVF och klimakterie?
Under en IVF-behandling kan man blockera den naturliga menscykeln, för att skapa ett slags tillfälligt klimakterie (kallas även nedreglering). Därpå ges stimulerande hormoner som ska hjälpa äggstockarna bilda ett större antal ägg.
Förlorade barnet i magen
IVF-behandlingen blev lyckad och Markiz blev gravid på första återföringsförsöket. Lyckan blev dock kortvarig. På rutinultraljudet i vecka 19 syntes tydliga avvikelser på fostrets organ och Markiz var tvungen att avbryta graviditeten.
– Bara en månad efter att vi förlorade vår son, Marvin, ringde jag till IVF-kliniken och sa att jag ville göra ett nytt försök. De tyckte att jag skulle sörja färdigt först, men jag sa ”du ska inte tala om för mig när och hur jag ska sörja. Om den här sorgen ska leva med mig hela livet så måste den bli ett med min glädje och den glädje jag har till att leva livet”.
Nya ägg plockades ut och Markiz blev återigen gravid på första försöket. När Liora, som blir åtta år i augusti, endast var tio månader gammal blev Markiz gravid igen – på naturlig väg. Lillasyster Sade har nu hunnit fylla sex år.
– Allt som jag har gått igenom, att försättas i klimakteriet som 30-åring, depressionen och att kort därefter förlora min son, har på något sätt blivit vägvisaren i livet för mig. Jag förstår nu hur viktigt det är att våga prata om saker som är jobbiga, släppa garden och släppa tanken fri. Vi kvinnor behöver få känna oss sedda i de utmaningar vi har. Vi behöver inte vara duktiga, starka eller gå runt och låtsas som att allting är bra. Det tar jag med mig från klimakteriet och från min skilsmässa. Vi mår som bäst och blir starkast av att vara sårbara.
Lärt känna sin kropp
Allt för väl förstår hon också hur mycket våra hormoner kan påverka vår hälsa och vårt liv.
– Efter att jag fick barn har jag även börjat få problem med pms och då kan jag direkt känna ett skifte i måendet. Men nu förstår jag att det är hormonellt.
Markiz har lärt känna sin kropp bättre och är noga med att lyssna på den. Hon är uppmärksam på sin menscykel och svängningar i humöret.
– Jag är en väldigt lösningsorienterad person och har försökt lokalisera vilka vägar jag behöver ta om jag får depressiva tankar igen.
Markiz Tainton
Ålder: 38 år.
Bor: Solna, Stockholm.
Familj: Döttrarna Liora, 8, och Sade, 6.
Gör: Matinspiratör, tv-kock och kokboksförfattare.
"Ångest av tanken på klimakteriet"
Markiz checkade av alla tänkbara klimakteriebesvär under sin hormonbehandling: viktuppgång, tunnare hår och sköra slemhinnor. Att så småningom hamna i ”det riktiga klimakteriet”, är inget hon ser fram emot. Men – hon känner sig bättre förberedd nu.
– Jag kan få ångest av tanken att hamna i klimakteriet, jag ser inte alls fram emot det, men jag tror att jag kan hantera det annorlunda nästa gång. Jag tror det är viktigt att vara välinformerad, läsa på, försöka förstå och ta hjälp. Och ha så roligt det går på vägen dit!
Markiz önskar att hon hade fått veta de värsta tänkbara bieffekterna den där första dagen på IVF-kliniken. Hon tror att den generella kunskapen om klimakteriet och hormonell hälsa är låg och tycker att vi pratar alldeles för lite om det.
– Vi går in och ur olika känslor. Våra partners tror att vi blivit spritt språngande galna, barnen fattar ingenting, kvinnan själv vet inte var hon ska ta vägen. Jag förlorade liksom vänner under min otroligt jobbiga period. Och det här är det ingen som beskriver. Alla behöver förstå vad det innebär att komma in i klimakteriet. Oavsett om du hamnar i det genom ett nässpray eller om du når den åldern. Vilka blir effekterna? Vilken hjälp finns att få? säger hon och fortsätter:
– Saker händer inom vården, men det händer för långsamt. Kvinnan har funnits på jorden väldigt länge, klimakteriet är inget nytt, och fortfarande 2025 försöker vi förstå det.
Foto: Jari Kantola/TT, Robert Eklund/TT, Karin Törnblom/TT