Malin svimmade i trappan – gick tre dagar med bruten nacke
– Jag trodde inte att det var så allvarligt. Det är klart att jag hade sökt vård direkt om jag hade vetat bättre, säger hon och berättar om sviterna efter olyckan.
5 tips på övningar som stärker din nacke
Ett nattligt toalettbesök slutade med en nackfraktur för Malin Eriksson, 49. Hon var på väg ner för trappan hemma i radhuset i Uppsala när hon plötsligt svimmade.
– Min kille kom ner till mig i trappan och undrade vad jag höll på med. Jag vaknade till omtöcknad och visste inte vad som hade hänt. Han tyckte att vi skulle ringa sjukhuset men jag propsade på att jag ville gå upp och lägga mig i sängen, berättar Malin.
Hon blev hjälpt upp till sängen och på måndagsmorgonen ringde hon till skolan, där hon jobbar som kock, och sjukanmälde sig.
– Jag berättade att jag nog hade fått en nackspärr och därför inte kunde komma till jobbet.
Uppsökte läkare efter tre dagar
Hon hade smärta i nacken och axlarna och kunde inte röra ordentligt på huvudet.
– Samtidigt som jag hade väldigt ont – en smärta jag inte kan beskriva – hade jag en föreställning om att man vid en bruten nacke ligger hjälplös och halvt förlamad. Men så var det inte riktigt för mig. Jag hade inget känselbortfall.
Hon låg i stort sett i sängen i tre dagar innan hon bestämde sig för att uppsöka läkare.
– Alvedon hjälpte inte och jag kände att jag behövde åka till vårdcentralen för att få smärtstillande, säger hon.
Malin blev snabbt undersökt innan hon blev skickad till akuten. Hon blev magnetröntgad och läkarna kontrollerade att hon inte var skadad även i andra delar av kroppen.
"Trodde inte det var så allvarligt"
Röntgenbilderna visade att andra kotan i nacken var bruten.
– Läkaren sa att jag skulle få morfin för smärtan och att jag inte fick röra min nacke över huvud taget. Jag kände mig idiotförklarad när läkaren sa att jag borde åkt in på en gång det hände, men jag trodde inte att det var så allvarligt. Det är klart att jag hade sökt vård direkt om jag hade vetat bättre. Då hade jag inte låtit det gå så långt. När jag fick reda på att nacken var bruten bröt jag ihop. Jag var rädd för vilka men det skulle kunna ge.
Läkarna kunde också konstatera att Malin hade en infektion i kroppen och att hennes järnvärde var väldigt lågt. Det kunde möjligtvis förklara varför hon svimmade i trappan.
– Jag har haft lågt järn i 25 år och går på kontroll en gång om året. Jag tar järntabletter och andra tillskott som jag fått utskrivna av läkare, men nu hade värdena sjunkit väldigt mycket. Vad som orsakade infektionen i kroppen kunde läkaren dock inte svara på.
Tuffa nätter med nackstödet
Hon var inlagd på sjukhuset i fyra dagar och fick järninjektioner och intravenöst penicillin. Den hårda nackkragen som skulle stabilisera och ge nacken en chans att läka ihop, bar hon i ett halvår.
– Det var ingen dans på rosor. Jag kunde knappt röra mig eller gå ut och gå, smärtan blev för mycket. Att sova på nätterna var inte kul, för jag kunde inte vända och vrida på mig som jag var van vid. Min kille fick hjälpa mig att duscha och tvätta håret medan jag satt på en pall eftersom jag inte fick ta av stödet.
Hon beskriver sin partners stöttning som en viktig del av återhämtningen.
– Ibland ville jag bara krypa ner i sängen, men han har peppat mig till att komma ut på promenader, om det så bara har blivit fem minuter eller tjugo steg.
När nacken läkt ihop och hon väl fick ta av sig kragen kändes det väldigt ovant. Hon blev utskriven från ortopeden och skickad till sjukgymnast.
– Jag gick hos sjukgymnast tre gånger, sedan tyckte hon att jag kunde klara rehabiliteringen själv.
"Tar varken varandra eller livet för givet"
Ett år senare dras Malin fortfarande med sviterna från frakturen.
– Jag har fortfarande smärtor i nacken och huvudvärk dagligen. Ibland kan jag behöva lägga mig ner och vila en stund. Det är det som hjälper mot smärtan.
Enligt ortopeden kan hon behöva en steloperation för att ha chans att bli helt återställd.
– Men då kommer jag inte kunna röra mig ordentligt och det finns ingen garanti för att smärtorna försvinner. Det är mitt beslut att ta och jag är inte redo för det än, säger Malin och berättar att hon i viss mån har lärt sig att leva med värken.
Olyckan fick henne att omvärdera både livet, relationen och hälsan. Hon har bland annat lagt om sin kost och blivit mer fysiskt aktiv.
– Jag har gått på ren viljestyrka – att jag ska tillbaka till mitt liv. Jag och min partner har också fått en helt annan relation. Vi tar tar varken varandra eller livet för givet. Det hade kunnat gå betydligt värre och jag är bara glad att jag lever.
LÄS OCKSÅ: Bli av med gamnacke – naprapatens enkla övningar
Foto: Privat, TT/Shutterstock