Jag har kräkfobi – hur ska jag kunna vakta mitt barnbarn?

Fråga: Hej! Jag har en känslig fråga som jag inte vågar ta upp med min dotter. Saken är den att jag lider av kräkfobi. När vår dotter växte upp och var magsjuk tog alltid min man hand om henne. Åren gick och min kräkfobi blev en välbevarad hemlighet mellan mig och maken.

Efter reklamen: Här är de 5 vanligaste fobierna

Nu har dottern fått en son, alltså mitt barnbarn och jag älskar att vara barnvakt. Men rädslan för att mitt barnbarn ska bli dåligt medan jag vaktar honom gör mig skräckslagen. Vad ska jag göra? Min man och jag är skilda sedan flera år tillbaka och om jag berättar om kräkfobin för dottern kommer hon tro att jag ger en dålig ursäkt för att slippa sitta barnvakt. Hon kommer säkert undra varför jag inte berättat om fobin tidigare. / ”Olycklig mormor”.

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: ”Viktigt att ta fobin på allvar”

En fobi kan i dess allvarligaste form ta över livet. Det kan leda till att relationer blir lidande och att den drabbade känner mycket stark ångest. Därför tänker jag att det är viktigt att ta fobin på allvar. Jag hör att kräkfobin har blivit ett stort problem för dig, så pass att det skapar stark oro i barnvaktssituationer. Å ena sidan älskar du att passa barnbarnet å andra sidan gör det dig skräckslagen.

Det som händer i en fobi är att det ofta dyker upp så kallade undvikandebeteenden, alltså att du försöker kringgå situationer som kan trigga fobin. Det låter som att det kan finnas en risk att du går in i ett sådant beteende kring barnbarnet.Kanske är kräkfobin, som också heter emetofobi, bara kopplat till andras spya, men för många är det ett stort problem att kräkas själv också. Det kan leda till att man undviker att äta på vissa restauranger eller vistas i miljöer med mycket människor.

Allt du vill veta om de olika yrkeskategorierna och hur de arbetar.

Stor guide: Så väljer du rätt coach för dina besvär eller mål

Du är rädd att din dotter ska tolka det som att du vill slippa undan barnvaktansvaret om du berättar om fobin för henne. Jag undrar varför hon skulle tolka det så? Om du berättar om att du kämpar med fobin men samtidigt säger att du vill passa barnen minskar den risken.

Mina fobier och rädslor tar över mitt och barnens liv

Oavsett om du berättar eller inte tänker jag att du ska fundera på om det vore bra att gå i kognitiv beteendeterapi för problemet. En sådan terapi handlar ofta om gradvis exponering och att inte undvika situationer som kan vara triggande. Ofta arbetar man också med exponeringar imaginärt, alltså att man visualiserar olika situationer.

Det kan kännas skrämmande att gå i terapi för fobier. Det handlar om att vända sig emot det som upplevs som obehagligt, när den drabbade helst vill vända sig bort ifrån ämnet. Här får man försöka se den större bilden. Skapar detta ett lidande för mig? Undviker jag platser och personer på grund av rädslan? Får jag stark ångest på grund av fobin?

Jag ska bli mormor – men är orolig att själv bli uppbunden!

Om det finns någon risk att du äventyrar relationen med dina barnbarn på grund av fobin tycker jag ändå att du ska överväga att ta hjälp.