Vi föds med enbart två rädslor – därför blir vi rädda
Du flyttar på en förvaringslåda i förrådet och ser plötsligt något svart springa förbi dina fötter, ut över vardagsrumsgolvet och in under soffan. "En spiiiindel!" skriker du medan du hoppar upp på närmsta stol – trots att du juu veeet att den där lilla krabaten är ofarlig och antagligen lika rädd för dig. Ändå går pulsen upp och du bestämmer dig för att skippa soffhänget och titta på favoritserien i sängen – på övervåningen – i stället.
Var kommer rädslor ifrån? Och varför gör rädslor oss så himla orimliga? Lisa Clefberg är psykolog, ledarutvecklare och författare till boken "Rädd och modig". Hon berättar att just rädslan för spindlar ofta är betingad, alltså inlärd.
– Man ser någon annan som skriker och gapar när de ser en spindel och då kanske man lär sig att det är så man ska reagera. Det blir som en mall, "sådär ska jag också göra, annars kanske jag är konstig".
Rädslor gör oss irrationella
Rädslor är egentligen en överlevnadsstrategi och i grund och botten till för att skydda oss. När vi blir rädda sker en flykt- eller kamprespons som signalerar till kroppen att vidta en åtgärd.
– Ursprungligen är rädsla något positivt. Men ibland kan det dyka upp i situationer där vi egentligen inte behöver det, förklarar hon.
När den känslomässiga reaktionen tippar över och rädslan blir ett hinder i vardagen, pratar man om en fobi.
– När man väl har utvecklat en stark rädsla eller fobi så hjälper inte det rationella resonemanget. Det är till exempel helt meningslöst för en hundägare att försöka övertyga en hundrädd person om att hunden inte är farlig. Den som är rädd stänger av, tar inte in orden, utan är väldigt mycket i sin känsla, säger Lisa Clefberg och fortsätter:
– Jag jobbade med en person som var så rädd för katter att hen hoppade upp på ett balkongräcke när det kom ut en katt på balkongen. För alla som inte har kattfobi är det uppenbart att det är mycket farligare att balansera på ett balkongräcke än att stå kvar på en balkong där det är en katt. Men man tänker inte på det i det läget just för att den där impulsen att fly blir starkare än allt förnuft.
Vi föds med bara två rädslor
Enligt forskning föds vi bara med två rädslor – alla andra utvecklas genom associationer och inlärning.
– Det är lite omdiskuterat men man tror att rädslan för att falla är medfödd, berättar Lisa Clefberg och hänvisar till ett experiment som gjordes på 1960-talet, där bebisar skulle krypa över en glasplattform som skapade illusionen av ett brant stup.
De flesta reagerade på den höga höjden och ville inte krypa ut över "stupet".
Kom i form på 21 dagar!
- Kostplan
- Träningsfilmer
- Recept
- Experttips
Den andra rädslan som anses medfödd är den för höga ljud.
– När en bebis hör högt ljud far den reflexmässigt ut med armarna och börjar sedan gråta. Sedan finns det emotionsforskare som menar att vi inte till hundra procent vet att bebisen verkligen känner rädsla. Men att den får en känslomässig och fysisk reaktion, det har man sett.
Så alla andra rädslor vi har är inlärda?
– Ja, på olika sätt. Tidigare har man trott att fler rädslor varit medfödda, men just rädslan för att falla och rädslan för höga ljud är de två man har sett en tydlig universell reaktion på, i olika kulturer och länder.
Så jobbar du med din rädsla
Vare sig rädslan är medfödd eller betingad så går det att jobba med den för att minska obehaget. Främst handlar det om att försiktigt närma sig det man är rädd för och stanna kvar i situationen, berättar Lisa Clefberg.
– Ta det steg för steg. Är du till exempel rädd för att vara i höga byggnader, ta trapporna eller hissen upp och stanna på varje våningsplan. För varje våningsplan kommer det ske en habituering och kroppen kommer börja vänja sig vid situationen. Så dela in det i så pass små steg så att du på varje steg kan stanna upp och känna den här habitueringen. Låt säga att din rädsla börjar på två. När du åker upp ytterligare ett våningsplan ökar rädslan till sex. Då stannar du kvar där tills den kanske har kommit ner till fyra.
Är du rädd för höga ljud kan du börja med att ha hörlurar i när du utsätter dig för ljuden.
– Du kanske kan spela musik så att de höga ljuden dämpas först. Och sen trappar du ned musiken gradvis tills du vänjer dig och klarar ljuden mer och mer. En sak som också är jätteviktig när du ska träna bort rädslor är att du själv har kontrollen. Du ska kunna styra över hur mycket du utsätter dig för, och i vilken takt.
LÄS OCKSÅ: Våga släppa in kärleken – efter att du blivit sårad
Så övervinner du rädslan
- Utsätt dig stegvis för det du är rädd för. Stanna upp för varje steg och känn efter hur kroppen vänjer sig vid situationen.
- Det kan kännas tryggt att ta hjälp av andra, till exempel en familjemedlem eller vän, för att träna dig i obehagliga situationer.
- Fundera på vad det värsta som kan hända är. I terapi jobbar man ofta med överinlärning, alltså att man i terapisituationen gör ”värre” eller svårare saker än det du egentligen behöver klara av för att fungera och må bra i vardagen.
Foto: TT/Shutterstock