Ina fick diagnos borderline vid 40: ”Hade kunnat levt ett bättre liv”

Under en stor del av sitt 50-åriga liv har Ina burit på ångest och haft kraftiga humörsvängningar, berättar hon för MåBra. Hon adopterades från Colombia och kom till en familj i Sverige när hon var tre år gammal. Ina fick en tuff start i sitt nya hemland.

– Det var jättesvårt. Jag var mobbad i skolan. Jag har svår dyslexi och det fick jag inte reda på förrän jag gick i tredje året i gymnasiet. Jag var mobbad och var sämst i klassen på lektionerna, berättar hon.

Efter reklamen: Vanliga symptom vid panikångest - så lindrar du

När Ina var 15 år flyttade hon till en ”fantastisk” fosterfamilj, berättar hon. Men humörsvängningarna och ångesten blev allt starkare. Ina började skada sig själv för att döva smärtan.

– Jag proppade i mig massa Alvedon för att få uppmärksamhet. Man var så vilsen i sig själv, ”var hör jag hemma?”.

Flera gånger har hon försökt att avsluta sitt eget liv, berättar hon, som ett rop på hjälp.

– Man vill leva men man vet inte själv vad man ska göra. Man vill komma från ångesten och depressionen och fly för stunden.

– Jag började komma i kontakt med psykiatrin. Då tyckte de att: ”Du har ångest, du har depression, du har separerats från din familj”. De hittade hela tiden ursäkter, och jag blev inte utredd.

Under den här tiden tänkte Ina att hon bara var så här som person, inte att det kunde bero på någonting annat – som exempelvis en diagnos.

– Personer med borderline vet inte om att de har borderline, säger hon.

Ina Bäcken

Ålder: 50.
Familj: Tre söner.
Bor: Partille.
Gör: Jobbar inom hemtjänsten och ideellt på föreningen Shedo som samtalsstöd för personer med självskadebeteende.

”Du kan bli förbannad”

Tonåren och de unga vuxenåren fortsatte i samma destruktiva mönster. Ina levde ett stormigt liv fyllt av självskadebeteende, bråk och trassliga relationer – både med vänner och pojkvänner.

– Det har inte varit några bra förhållanden. Det har varit mycket turbulens och bråk, och mycket av det från min sida. Vi ser ju svart och vitt, vi ser ju inte grått.

Ina beskriver hur känslorna snabbt kunde svänga från att vara jätteglad till jättearg.

– Du kan bli förbannad och kasta grejer. I nästa sekund ber du om ursäkt när han säger att han ska dra. Man kryper på knäna och säger att man ska bättra sig. Det är väldigt mycket turbulens.

Har sökt sig till hårda miljöer

Ina har hela tiden utmanat sig själv och sina egna gränser, berättar hon. I hennes cv finns allt från militärtjänstgöring, till arrestvakt och dörrvakt. Det senare jobbade hon som i tolv år.

– För min del var det den här hårda miljön min trygghet. Som ordningsvakt har man fått så mycket glåpord, fått höra hur äcklig och ful man är.

– Det blev destruktivt och som ett självskadebeteende för mig. Jag gick in slagsmål och blev själv skadad, jag tvekade aldrig.

En av de vanligaste sökningarna på Google är ”Har jag borderline?”. Och det lätt att förstå varför.

Har du borderline? Här är de vanligaste symtomen

Vändningen på psykakuten

När Ina var 40 år gick hon igenom en jobbig skilsmässa och drabbades i samma veva av utmattningssyndrom. Självskadebeteendet eskalerade och Ina skrevs in på psykakuten där hon ljög och kom med bortförklaringar.

– Till slut tröttnade en läkare på att se hur jag skrevs in och ut hela tiden. Han sa: ”Nu får du vara kvar här, och vi måste ta till tvångsåtgärder”.

– Han ville göra en utredning för att se vilken diagnos jag har. Då fick jag diagnos borderline.

På ett sätt tog Ina sin diagnos bra, på ett annat sätt inte. Många av hennes vänner försvann när de fick veta att Ina hade borderline.

– Folk dömde mig väldigt snabbt, och då blev det att man själv blev mörk och tänkte att: ”Då kommer jag få leva med det här resten av mitt liv, kul liv”.

Påbörjade behandling

Ganska direkt efter att Ina blev utskriven från psykiatrin påbörjade hon en behandling i över två års tid. Det Ina har jobbat med är bland annat gruppsamtal där man får med sig verktyg.

Ett friskhetstecken för Ina var att ångesten började avta.

– Jag gick en hel vecka utan ångest. Då ringde jag min läkare helt förtvivlad och sa: ”Det är någonting fel på mig, jag har inte haft ångest på en hel vecka”.

– Man lär sig att hantera situationer mycket tidigare än vad man gjorde förut. Man lär sig att det finns en gråzon, man lär sig att kunna lyssna på andra och sätta sig in i deras situation. Omedvetet har man lärt sig att använda de här verktygen.

Zandra lever med kronisk depression: ”Ständig uppförsbacke”

Är friskförklarad i dag

När Ina ser tillbaka på sin ungdom känner hon sig arg och ledsen på vården.

– Jag hade kunnat få hjälp mycket tidigare, jag hade kunnat levt ett bättre liv mycket längre. Jag är arg att jag inte fångades upp tidigare, det är en jättebesvikelse. Jag hade kanske sluppit alla de här vägarna man har gått, ångesten och alla bråk.

Hon vill se fler psykiatrimottagningar i hela landet.

– Då hade det kanske inte varit lika många som självskadar sig, eller självmedicinerar med alkohol och narkotika för att dämpa smärtan.

Livet nu och relationen med barnen

Ina arbetar inom äldreomsorgen, men också ideellt i en förening som stöttar drabbade med självskadebeteende, även anhöriga.

I dag mår Ina ”jättebra”, säger hon.

– Jag är mycket lugnare. Söker inte drama eller bekräftelse längre. Jag drar mig undan mycket mer. Jag har mer förståelse för andra människor. Man tar vara på livet på ett helt annat sätt, man ser livet på ett helt annat sätt.

Relationen med sönerna är bättre än någonsin.

– Det är någonting jag har mått väldigt dåligt över, det är för mina barn. De har fått lida så mycket av min ångest och mina humörsvängningar. Ena stunden är mamma på psyket, andra stunden är mamma hemma, men då kanske mamma bara ligger och sover hela tiden.

– Mina barn har sagt: ”Mamma, förut kunde vi aldrig skoja med dig, för du kunde bli så arg. Men nu kan man skratta med dig och till och med driva med dig”.

Psykiatern Sophie Steijer: ”Går att bli frisk”

Psykiatern och psykoterapeuten Sophie Steijer har länge forskat om diagnostik av personlighetssyndrom. I sin bok Borderline personlighetssyndrom – symptom, diagnos och behandling vill hon sprida kunskap om diagnosen och uppmärksamma framsteg inom forskningen.

För MåBra berättar Sophie Steijer att borderline drabbar främst unga människor.

– Det är en sårbar grupp. En person med borderline har svårigheter inom tre områden: Det är nära relationer, känslomässig instabilitet och sitt beteende, säger hon.

– De har stark ångest och depressiva besvär. De är känslostyrda, de har kraftiga humörsvängningar under en och samma dag, de har svårt att kontrollera sitt beteende, de är impulsiva. De har ett destruktivt beteende. De skadar sig själva. Relativt många tar livet av sig.

Ätstörningar, överkonsumtion av alkohol och att använda sig av droger eller sex ”för att bli lugna” är också vanligt förekommande, berättar Sophie Steijer vidare.

– Sammanfattningsvis kan man säga att de har svårt att fungera i vardagslivet.

”Det handlar om unga människor”

I dag är det okänt hur många som har borderline i Sverige, säger Sophie Steijer, som trycker på att det behövs mer forskning och kunskap för att fånga upp personerna i tid.

– Individen själv har ingen aning om att man har borderline. De söker för ångest, depression och självskadebeteende och misslyckanden i livet. Ina är ett bra exempel på det. Ingen förstod, och hon själv förstod inte heller.

– Det handlar om unga människor. Om Ina hade fått hjälp när hon var 17-18 hade hon haft ett mycket bättre liv. Man måste verkligen fånga upp det här i ungdomen, unga vuxna drabbas.

Sophie Steijer vill se utökad kunskap, utvecklade behandlingar och fler terapeuter inom en snar framtid.

– Vi behöver likvärdig vård över hela Sverige, så att alla med den problematiken kan få tillgång till rätt utredning, rätt vård och rätt behandlingar.

– Borderline är behandlingsbart och med rätt behandling kan man bli frisk, säger Sophie Steijer.

Efter tre psykoser ställde hennes man ett ultimatum och idag mår hon bättre än någonsin.

Anette, 55: ”Jag HAR en bipolär diagnos – jag ÄR inte bipolär”