Annah har haft postcovid i två år: Läkarnas råd gjorde mig sämre
– Om jag hade vetat då att jag, mer än två år senare, fortfarande skulle vara lika sjuk hade jag brutit ihop fullständigt, säger hon till MåBra.
Det var i början av 2020 som det första fallet av coronaviruset bekräftades i Sverige. Inte hade vi någon aning om hur vi människor och hur hela världen skulle påverkas.
Annah Björk, 42, hade under en lång tid gått och nästintill väntat på att hon skulle smittas av det nya viruset. Många i hennes närhet hade varit sjuka och hon hade en känsla av att hon var näst på tur.
– Varje morgon när jag vaknade var det som att jag letade efter symtom. Jag kände efter väldigt noga hur jag mådde, säger hon.
Nu släpper Annah en bok, Jag är inte här, det här händer inte, som är hennes personliga berättelse om hur det är att leva med postcovid.
Annah Björk blev sjuk i covid-19
Det var inte förrän kring lucia 2020 som Annah blev smittad av covid-19. Hon tänkte mer att det skulle vara som en svårare förkylning, men allt eftersom dagarna och veckorna gick insåg hon att den märkliga känsla hon hade i kroppen inte ville försvinna.
– Jag var väldigt andfådd när jag pratade. Ja, jag var tvungen att andas mellan varje ord.
Annah Björk
-
Ålder: 42
Familj: Pojkvän, två barn och ett bonusbarn.
Bor: Stockholm.
Gör: Journalist, författare.
Aktuell: Med boken Jag är inte här, det här händer inte som ges ut av Albert Bonniers förlag och släpps den 6 mars 2023.
Annah var sjuk länge – så pass att hon undrade när hon skulle börja känna sig bra igen. Det dök upp nya symtom hela tiden.
– Jag hade feber så gott som varje dag och kände mig väldigt svag i alla muskler i kroppen. Jag kunde knappt resa mig upp.
Annah berättar att hon gjorde allt för att må bättre. Hon lät kroppen vila, men de dagar hon kände sig friskare försökte hon ”komma tillbaka”. Hon gick i trappor och promenerade. Under sportlovet åkte hon skidor och snowboard.
– Jag tänkte att det var bra att träna upp kroppen, att liksom träna mig frisk. Men ju mer jag rörde på mig desto sjukare blev jag.
Fick diagnosen postcovid
Efter några veckor med feber och sjukdomskänsla sökte Annah hjälp. Hon försökte förklara för flera läkare hur hon mådde, men upplevde att de inte alltid förstod. Många besök, undersökningar och provtagningar senare misstänkte husläkaren att Annah drabbats av postcovid.
Hur kändes det när du fick veta att du hade postcovid?
– Jag vet inte, jag reagerade nog inte så mycket på det. Läkarna pratade mer som att jag var en av dem som verkade ha svårt att tillfriskna, att det skulle ta lite längre tid bara.
– Om jag hade vetat då att jag, mer än två år senare, fortfarande skulle vara lika sjuk hade jag reagerat på ett helt annat sätt. Jag hade brutit ihop fullständigt.
Läkaren gav rådet att Annah skulle försöka leva på som vanligt. Hon fick höra att det inte var någon fara ifall hon tränade eller gjorde saker som aktiverade kroppen. Idag vet Annah att det ger motsatt effekt.
– Nu vet jag att det är just det som gör att jag känner mig mycket sämre.
Annah berättar att själva diagnosen postcovid till en början inte gett henne möjligheten att få rätt hjälp eller vård. I början visste ingen läkare vad hon behövde, och det var inte sällan läkarnas ord gick emot varandra.
Skrevs in på postcovid-mottagning
Efter många om och men blev Annah äntligen inskriven på en postcovid-mottagning. Hon träffade hon en fysioterapeut som kom att bli en slags livboj för henne.
– Min fysioterapeut har varit med från början och har sett mig och sjukdomen hela tiden. Han lärde mig tidigt vad och hur jag ska göra för att inte anstränga mig.
Hur ser din rehabilitering ut idag?
– Den handlar om hur lite jag ska träna. Hur lätta vikter jag ska använda, hur få gånger jag ska göra en övning och att jag behöver lära mig att göra saker lite i taget. Och det här handlar om i princip allt jag gör, även i vardagen.
Kan du ge exempel?
– Om jag till exempel har pratat i telefonen en lång stund behöver jag vila efteråt. Eller om jag går en promenad behöver jag ta små pauser med jämna mellanrum.
Som postcovid-sjuk är det svårt att få rätt medicinsk hjälp. Annah menar att det saknas kunskap om sjukdomen och att vården är extremt underdimensionerad. De flesta som är sjuka skickas till olika regioner, många får träffa sin husläkare på vårdcentralen – som i värsta fall inte alls har någon kompetens om vad postcovid är.
– Det är tufft att vara väldigt sjuk i någonting som ingen vet vad är. Jag som sjuk vill ha hjälp, men eftersom det inte finns någon kunskap är det svårt att bli uppfångad i vården. Det är ett fruktansvärt tillstånd att befinna sig i.
Annah har ett jättefint stöd av sina närmaste, men upplever ibland att det är många – både inom vården, och i hennes närhet – inte riktigt förstår hennes sjukdom.
– Om jag hade brutit benet hade alla vetat vad som är fel och vad jag behöver, men postcovid är en så dold sjukdom, vilket också leder till att det är svårare att förstå och hjälpa.
”Jag har nedsatt funktion på delar av hjärnan”
Annahs liv har förändrats och hon vet inte om hon någonsin kommer bli frisk. Hon har fortfarande symtom och besvär, såväl fysiska som kognitiva, som påverkar henne och hennes vardag. Några av hennes dagliga symtom är feber, extrem trötthet och en stark oro och ångest.
Det Annah vet är att viruset har satt spår i hennes kropp som antagligen aldrig kommer försvinna.
– Under de senaste undersökningarna jag gjort har man kunnat se att jag har nedsatt funktion på delar av hjärnan, bland annat området där exempelvis ljud- och språkfunktioner, närminnet samt känslorna och social kognition sitter, säger Annah och fortsätter:
– Man har även kunnat se förändringar på mina lungor och mitt hjärta fungerar sämre.
Det är med blandade känslor som Annah fått ta del av dessa undersökningssvar. Det är en stor sorg att kroppen är så pass nedsatt och hon menar att det känns fruktansvärt att ha nedsatta funktioner i hjärnan – samtidigt som fynden kanske gör att hon kan påbörja en resa mot ett friskare liv.
– Dessa undersökningar hjälper till att belysa allvaret i den här sjukdomen. Och ju mer man vet och fler upptäckter man gör, desto närmare kanske man kan vara att lösa den här gåtan.
Vad skulle du vilja säga till den som drabbats av postcovid?
– Du är inte ensam.
Hur ser du på framtiden?
– Förut tänkte jag mycket på hur det kommer bli, vad jag ska göra eller hur jag kommer må. Men nu är det faktiskt jobbigt att fundera på framtiden, jag försöker låta bli att göra det. Jag kommer liksom ingen vart i det. Det enda jag kan tänka om framtiden är att jag vill bli mig själv, avslutar Annah.
Foto: Mira Wickaman/Albert Bonniers Förlag, privat