Så tränar du hjärnan att se möjligheter – i stället för hinder
Om du hört Jana Söderbergs sommarprat 2025 så vet du att det kretsade kring en skattkista. Men i stället för guldmynt lyfte hon fram olika egenskaper och aspekter som vi kan forma, däribland vår optimistiska sida.
För även om vi har ett inbyggt system som gynnar pessimism, så går det att få ett mer optimistiskt förhållningssätt – genom små medvetna handlingar.
– Och det handlar verkligen inte, det vill jag vara tydlig med, att nonchalera utmaningar i livet. Eller skönmåla livet. Det handlar om att träna hjärnan att se det positiva också. För vår reflex är ju redan tränad att se alla problem och hinder och risker, säger hon till MåBra.
Uppskattning istället för tacksamhet
Ett sätt att träna hjärnan är att notera en eller två saker som man uppskattar varje dag. Det kan vara något som hänt den dagen, något du uppskattar i stunden eller i livet i stort.
– Jag vet att vi ofta pratar om tacksamhet. Men för mig är det stor skillnad mellan tacksamhet och uppskattning. Uppskattning för mig är ett aktivt steg. Tacksamhet är oftast att jag säger tack för att jag fick det här i mitt liv. Det kan också vara bra. Men jag tycker det är ett mer aktivt steg att säga: Jag uppskattar. För det inkluderar också mig själv, det jag har bidragit med.
Om det känns svårt kan du testa att rikta blicken bort från dig själv en stund. Jana som jobbat mycket i Sydafrika och Namibia kan exempelvis tänka på personer som lever i samhällen som är hårt drabbade av HIV.
– Och sen går jag tillbaka till min kontext. Just nu när jag sitter här i min sommarstuga finns det jäkligt mycket jag uppskattar. Att jag kan sitta i lugn och ro och prata med dig. Jag blir inte avbruten. Jag har en stund för mig själv. Jag har en kopp kaffe. Alltså, det finns så mycket (att uppskatta, reds anm.) när vi tränar upp vår förmåga att se det positiva också.
Uppmärksamma ljusglimtar
Har du exempelvis haft en stor konflikt med din partner under semestern så behöver inte den händelsen definiera hela sommaren. För det fanns väl även några ljusglimtar?
– Om min reflex ser alla risker så vill jag medvetet balansera ut det genom att också se, men det här, det här var bra den här sommaren. ”Ja, vi har haft en stor konflikt, det var inte roligt. Men kommer du ihåg den där kvällen när vi satt på bryggan?” Då plötsligt blir det hanterbart.
Optimism handlar också om att fokusera på det man kan påverka och att medvetet skapa balans mellan utmaningar och det som är positivt, menar terapeuten. I stället för att banka huvuden i väggen och fråga sig själv varför just jag drabbats av en sjukdom kan man försöka acceptera att situationen ser ut som den gör och lägga kraft på det man kan påverka.
– Även när du har drabbats av en sjukdomsdiagnos är det allra viktigaste att inte sluta njuta av livet, det du har kvar.
Så försök att skapa de här ljuspunkterna, så att du får ett andrum, en time out.
Ta hjälp av vänner
Bryt även känslan av ensamhet – vi människor behöver varandra, vår flock. Så glöm inte att träffa vänner som ger dig energi när du känner att du är på väg att tappa hoppet, råder terapeuten.
– Det finns ju människor som ger oss kraft, som fyller på batterierna. Och jag säger inte att du ska säga upp alla vänner som ibland kan dränera dig. Men välj vem du behöver i olika livssituationer.
Så kämpa inte själv, utan ta hjälp av dina nära och kära, råder Jana.
– Jag tänker alltid när jag tar hjälp av någon annan att jag ger den en gåva. För då känner den sig trygg när den har ett gupp i livet att kontakta mig.
Och glöm inte att vi är mycket mer mottagliga för negativa energier än positiva. Så fråga gärna dig själv ett par gånger om dagen: Skulle jag vilja bli smittad av mig själv? Vilken energi sprider jag?
LÄS OCKSÅ: Toxisk positivitet – 5 skäl till att sluta med det giftiga beteendet
Foto: Pressbild