Orkar du inte bry dig? Det kan vara kroppens tysta nödrop
Är du i vanliga fall en person som engagerar dig i ditt jobb och tycker att det är spännande att se hur nya projekt växer fram. Du lyssnar med ett aldrig dalande intresse när väninnan berättar om den nya sommarstugan. Och du tittar på tv:s nyheter och känner starkt för alla som har det svårt.
Men sedan händer något. Du orkar inte längre lyssna till din väninna. Jobbet känns meningslöst, och alla hemskheter du ser på tv når inte fram. Det är som att ett filter finns mellan dig och verkligheten.
När du slutar känna – och börjar undra varför
– När vi drabbas av likgiltighet så infinner sig en känsla av avstängdhet. Vi blir avstängda både från oss själva men också från vår omgivning. Det finns en distans och du känner dig antagligen långt ifrån dig själv och livet, säger psykologen Mona Drar.
Många som börjar känna sig bortkopplade efter att tidigare ha varit engagerade och inkännande tycker att det är fruktansvärt jobbigt och börjar fundera över vad som är fel. Det är lätt att skuldbelägga sig själv när känslan av likgiltighet kommer, berättar Mona Drar.
– Att känna likgiltighet kan vara en del av en depression. Det kan också vara tecken på stress, ibland på det vi kallar empatisk stress. Att tappa sitt vanliga engagemang kan vara ett tidigt tecken som det är bra att uppmärksamma. När vi drabbas av en stor sorg är det också vanligt att vi börjar känna oss likgiltiga för annat som händer runt omkring oss. Det som du tidigare har tyckt varit viktigt blir plötsligt oviktigt.
Vilka varningssignaler ska jag vara uppmärksam på?
– När det börjar komma förändrade beteenden. Du kanske slutar bry dig om din hygien, inte orkar bry dig om vad du äter, sover dåligt eller tackar nej till att träffa vänner som du annars trivs att umgås med. Det är varningssignaler att ta på allvar. Även om det inte är stora förändringar så tycker jag att det är viktigt att fundera över vad som är på väg att hända.
Samtidigt menar Mona Drar att vi inte behöver drabbas av panik om vi under en period inte orkar umgås med våra vänner eller har en känsla av tomhet. Vi går igenom olika skiften, det är en del av att vara människa. Det finns dock risker med en utbredd känsla av likgiltighet på flera plan. På både samhälls- och gruppnivå hålls vi samman av kittet vänlighet. Vi behöver bry oss om varandra. När vi slutar göra det så är det dåligt både för samhällsstrukturen och utvecklingen i ett företag eller organisation.
– För individen finns det risker både fysiskt och psykiskt. Vi behöver sociala sammanhang för att må bra – men här finns risk att vi sliter på våra relationer. Att känna likgiltighet är inte en lika stark känsla som till exempel skuld, skam eller ilska. Den är mer lågintensiv men färgar av sig på allt. Alla våra känslor gör någon form av avtryck i kroppen, kropp och själ hänger samman. Vi kan till exempel få problem med magen och matsmältningen, uppleva värk och stelhet i kroppen, kanske blir vi mer infektionskänsliga än vanligt.
"Känslan är ett symtom på något större"
Just det här att likgiltigheten sakta smyger sig på gör att du kanske inte är medveten om att något har hänt. Inte förrän du en dag sitter där framför Aktuellt och plötsligt inser att du inte känner något när det visas sönderbombade hus i Gaza eller pratas om antal döda efter en drönarattack i Ukraina. Men att du inte känner något betyder inte att du har blivit en kallblodig person som saknar empati.
– Det är viktigt att förstå att den här känslan är ett symtom på något större. Skuldbelägg inte dig själv och tyck inte att du ska skärpa till dig. Du ska vara snäll mot dig själv. Vi översköljs av så mycket stimuli och brus både från nyheter och till exempel sociala medier så att hjärnan ibland behöver stänga av. Jag kan se samma fenomen hos många som har jobbat länge inom vården. Under lång tid har de ägnat så mycket tid åt att hjälpa andra så att de glömmer bort sig själva. Då kan man drabbas av empatisk stress vilket ofta gör oss likgiltiga och lite avtrubbade. Det här hänger ofta samman med en utmattning.
Kom i form på 21 dagar!
- Kostplan
- Träningsfilmer
- Recept
- Experttips
Vad kan man göra åt de här känslorna?
– Det är viktigt att plocka in det positiva i livet. Tillbringa tid i naturen, det är något som får de flesta att känna vördnad och mening. Unna dig varma bad, något som luktar gott och god mat. Små saker som får dig att må bättre. Du kanske behöver göra stora förändringar som att byta jobb eller gå ner i tid – men först måste du få kraften att orka göra dem.
Det är lätt att känna sig uppslukad av allt som händer i världen. Att det tär så mycket på oss så att vi inte ser kassörskan i matbutiken eller en granne som behöver hjälp. Eftersom vi som individer inte kan påverka de stora världshändelserna kan vi lätt känna oss uppgivna. Och den här känslan av uppgivenhet kan lätt göra att vi känner likgiltighet även i närmiljö menar Mona Drar.
– Du kanske tycker att det hör till ditt ansvar att vara uppdaterad på det som händer i världen. Men om du mår dåligt av nyheterna så är det bra om du avskärmar dig. Jag känner själv att jag kan tappa kraft när jag ser nyheter om allt elände på tv, jag får inte bort bilderna från näthinnan. Om jag vill veta vad som händer i världen mår jag bättre av höra nyheter på radio. Du får fundera över vad du klarar av. Om du mår dåligt av nyheterna så är det helt okej att inte titta på dem. Att hjälpa dig själv är att ta ansvar.
Vi behöver medkänsla – och vi mår bra av att hjälpa andra. Men hur gör vi då när likgiltigheten har tagit ett grepp om oss? Vi kan öva upp vår förmåga till medkänsla, menar Mona Drar. Studier har visat att daglig meditation, så lite som tio minuter per dag kan stärka vår medkänsla på en väldigt kort tid. Att utveckla självmedkänsla är också ett sätt. Om du kan möta dig själv med värme och förståelse när du har det svårt kommer det också påverka din perception och hur jag relaterar till omvärlden.
När behöver jag söka hjälp?
– Om du tycker att det här påverkar ditt beteende, ditt jobb och din hemsituation – du kanske till och med börjar känna dig likgiltig inför dina barn, då bör du söka professionell hjälp. Men också om du slutar bry dig om dig själv som att du slutar träna eller att du hoppar över duschen.
LÄS OCKSÅ: Omega-3 i hög dos kan lindra depression – vid samtidig inflammation
Det här kan du göra själv
• Begränsa stimuli från sociala medier och nyheter.
• Gå ut i naturen.
• Ta små vardagliga kontakter. Byt några ord med kassörskan. Hälsa på grannen.
• Se om du kan hjälpa någon – det kan vara något så enkelt som att hjälpa en nyckelpiga som har hamnat på rygg. Vi mår bra av att känna oss behövda utan att det blir kravfyllt.
• Sluta ta ansvar för vad andra gör.
• Släpp på krav kring den perfekta kroppen, rätt kläder och bil.
• Försök att sluta tänka på vad andra tycker om dig.
Foto: TT/Shutterstock, Hanna Ågren