Misslyckas på rätt sätt – och bli klokare på kuppen
Det är inte roligt att misslyckas – det tycker nog ingen. Ändå pratar vi ofta om att vi ska ta vara på våra misslyckanden och lära oss av dem. Men det synsättet är betydligt enklare att applicera på andras misslyckanden än på våra egna, eller hur! För handen på hjärtat – visst kan det kännas obehagligt när något går fel, särskilt när vi misslyckas inför andra.
– Rädsla för att misslyckas bottnar i en djupt rotad önskan att bli uppfattad som kompetent, kapabel och framgångsrik. I organisationer förstärks rädslan av kulturer som sätter prestation framför lärande. När misslyckanden bestraffas eller förlöjligas börjar vi undvika risker och prioriterar vårt eget skydd framför att göra det bästa för organisationen. Det här blir extra tydligt när psykologisk trygghet saknas, när vi saknar tron på att man kan prata öppet om misstag och misslyckanden, be om hjälp eller uttrycka avvikande åsikter utan rädsla för repressalier. Utan psykologisk trygghet frodas rädslan för att misslyckas, säger Amy Edmondson, professor vid Harvard Business School.
I sin bok beskriver Amy Edmondson tre olika slags misslyckanden: enkla, komplexa och intelligenta. Det är de intelligenta misstagen som är bra misslyckanden.
– Intelligenta misslyckanden är grunden för experimenterande, upptäckter och innovation. Det är den typ av misslyckanden som sker i okänd terräng, som ett resultat av välmenande experimenterande och lärande, helst med en hypotes i grunden. Enkelt uttryckt är ett intelligent misslyckande det oönskade resultatet av ett genomtänkt experiment i ny terräng. Dessa misslyckanden är därför små och informativa – de är de "bra" misslyckandena som för oss framåt, både yrkesmässig och privat, säger Amy Edmondson.
Privat kan det handla om att du försöker lära dig en ny sport, till exempel golf. Du kommer inte att lyckas direkt. Men dina misslyckanden kommer hjälpa dig på vägen till att förstå spelet bättre. Det kan också handla om ett barn som försöker lära sig att läsa. Det går lite knackigt till en början – men du berömmer ändå barnet som kämpar på. Och tids nog har barnet knäckt koden.
– Utan intelligenta misslyckanden stagnerar vi. Innovation blir bokstavligen omöjlig. Människor slutar utforska det okända och ta sig fram i ny terräng. Och när organisationer gör allt för att undvika misslyckanden undviker de samtidigt de aktiviteter som leder till genombrott, säger Amy Edmondson.
Olika misslyckanden
De enkla misslyckandena är sådana som görs i känd terräng. Det kan handla om att du bakar en sockerkaka, något du säkert gjort flertalet gånger, men plötsligt en dag råkar du hälla salt i sockerkakan i stället för socker. Eller att du skickar ett mejl till fel person. Det är misslyckanden som vi relativt lätt kan och även bör försöka att undvika genom till exempel noggrannhet och checklistor.
Den tredje typen är komplexa misslyckanden. Enkla misslyckanden kan kännas förödande, men de riktiga monstren är de komplexa misslyckanden som tornar upp sig i våra liv, menar Amy Edmondson. De är vanligt förekommande till exempel på akutmottagningar och i globala distributionskedjor där många faktorer och många olika människor samverkar. Komplexa misslyckanden sker till skillnad från de intelligenta i kända sammanhang. Men de har en hög komplexitetsnivå, och ofta minst en till synes okontrollerbar faktor.
Ett exempel som Amy Edmondson tar upp i boken är den tragiska händelsen under inspelningen av filmen Rust. Filmfotografen Halyna Hutchins blev skjuten till döds av ett vådaskott och skådespelaren Alec Baldwin höll i revolvern. Det här handlade om en känd terräng – filmer med vapen är väldigt vanliga, utan att folk blir dödade. Utredningen efteråt visade att säkerhetsföreskrifterna inte följts. Bland annat hade inte alla skott i revolvern kontrollerats, ingen vet heller varför det fanns ett skarpt skott i revolvern, vilket det självklart inte brukar göra. Skådespelaren Alec Baldwin som avfyrade skottet hade precis innan fått beskedet att den inte var skarpladdad. Dessutom hade två incidenter inträffat veckan innan utan att man ökade säkerheten under inspelningen.
Psykologisk trygghet
Det bästa sättet att undvika komplexa misslyckanden är enligt Amy Edmondson psykologisk trygghet, något som hon forskat kring under många år. Det innebär att man i en grupp, ett företag eller i en familj känner sig trygg i att prata om misstag och påtala problem. När det gäller filminspelningen av Rust, så hade varningssignaler från medarbetare inte tagits på allvar. I stället beskrev flera i teamet den press de kände för att filmen skulle bli färdig enligt det fastslagna inspelningsschemat.
Amy Edmondson studerade under många år olika team på sjukhus. Vid en första anblick visade det sig att de trygga teamen begick fler misstag än de mer otrygga teamen. Vid närmare granskning blev det uppenbart att man i trygga team vågade prata om misstag, medan man i de otrygga teamen gjorde allt för att gömma undan sina misstag.
År 2012 kröntes Sara Blakely till den yngsta miljardären som byggt upp hela sin verksamhet från grunden. Hon är kvinnan bakom företaget Spanx. En dag av praktiska skäl, klippte hon av fötterna på sina strumpbyxor. Hon tyckte att de blev både snygga och sköna och fick idén att tillverka fotlösa, figurformande tights även till andra kvinnor. När hon startade sitt företag stötte hon på mängder av misslyckanden och misstro. Hon kämpade på, övertygad om att den produkt som både hon och hennes vänner uppskattade så mycket verkligen skulle nå framgång, och till slut lyckades hon. Vad fick henne att inte börja tveka när flera misslyckanden radade upp sig? En anledning menar Amy Edmondson är att hon redan som barn fick lära sig att misslyckanden är en del av livet, något vi kommer att stöta på när vi lär oss nya saker. Under skolåren hade hennes pappa för vana att fråga Sara och hennes bröder vad de hade misslyckats med under dagen – sedan berömde han dem för att de försökt. Deras pappa ville få dem att förstå att det är okej att vara en felbar människa.
– De mest framgångsrika personerna, oavsett område, misslyckas oftare, inte mer sällan, än resten av oss. Det kan tyckas motsägelsefullt men betyder bara att de anstränger sig hårdare. Vi måste omformulera misslyckanden som information – inte som skam. Att våga misslyckas kräver en tillväxtinriktad inställning och förståelse för att besvikelser, när de är resultatet av smarta risktaganden, är möjligheter till insikt. För att identifiera ett smart risktagande, fråga dig själv: Vad kan jag lära mig av detta? Vilket antagande testar jag? Om misslyckande är en möjlighet, hur kan jag se till att det ändå ger värde?
Professorns 3 bästa tips för att misslyckas på rätt sätt:
1. Misslyckas i ny terräng
Minimera misstag och experimentera med eftertanke. Det säkerställer att du misslyckas där du samtidigt lär dig något nytt – där det ännu inte finns någon karta.
2. Rama in misslyckandet som ett experiment
Gör din intention att lära tydlig. Formulera hypoteser och förväntade resultat.
3. Följ upp öppet och snabbt
Skapa utrymme för att reflektera över vad som gick fel, vad som gick rätt och hur ni kan jobba framåt.
Alla gör misstag
Samtidigt, menar Amy Edmondson, måste vi inse att misstag kommer att hända. Misstag (som inte är samma sak som misslyckanden) är oavsiktliga avvikelser från befintlig kunskap eller rutiner. Som ofullkomliga människor gör vi alla misstag. Målet är att upptäcka dem snabbt, lära sig av dem och förhindra att de upprepas. Även om vissa misslyckanden beror på misstag, så uppstår intelligenta misslyckanden istället när genomtänkte hypoteser visar sig vara fel. Det är det rätta sättet att ha fel.
– Därför blir det lättare att våga misslyckas när man verkligen förstår poängen med intelligenta misslyckanden – och snabbt går vidare från mänskliga misstag som smyger sig in även i de bästa processerna.
Som en bra bonus har det visat sig att människor som vågar berätta om sina misslyckanden inte bara bidrar till att samma misslyckanden inte upprepas. De blir också mer omtyckta. Människor som är väldigt framgångsrika, ses som ofelbara och kanske till och med skryter om sina bedrifter blir lätt måltavla för illvillig avund (definieras som destruktiv interpersonell emotion med avsikt att skada den avundade individen). Amy Edmondsons kollegor på Harvard utformade ett antal experiment som visade att genom att berätta om sina misslyckanden så kan man minska andras illvilliga avund.
– När vi berättar om våra misslyckanden framstår vi som mer sympatiska och det blir lättare för andra att känna igen sig i oss – vi blir kort sagt mänskligare.
LÄS OCKSÅ: Psykologens tips – när du känner ekonomisk stress och oro
Gör så här för att lära av dina misslyckanden
1. Säg inte: Jag får helt enkelt anstränga mig mer nästa gång.
Testa att: Tänka efter ordentligt vad som gick fel och vilka faktorer som kan ha bidragit till det.
2. Säg inte: Det fungerade inte. Jag får bara testa något annat.
Testa att: Analysera vd de olika orsakerna till misslyckande säger om vad du borde prova på härnäst.
3. Säg inte: Jag hade rätt, men något eller någon förstörde alltihop.
Testa att: Gräva djupare för att förstå och acceptera – dina egna bidrag (små som stora) till misslyckandet.
Be om ursäkt
Att våga prata om sina misslyckanden är med andra ord viktigt. När vi begår fel så behöver vi inte sällan be om ursäkt till någon. En bra och genuin ursäkt reparerar den skada i relationen som ett misslyckande kan orsaka. En bra ursäkt signalerar att du sätter er relation framför ditt ego och skickar ett tydligt budskap att du bryr dig om den andra personen, menar Amy Edmondson. En effektiv ursäkt kan inte bara reparera sprickan mellan dig och en annan person, den kan till och med fördjupa och förbättra relationen.
Vad är då en bra ursäkt? Jo, den innebär att du tar ansvar för det som blivit fel. I stället för att säga ”Jag är ledsen att du missförstod mig.” eller ”Jag trodde inte att du skulle vara så känslig.” Säg ”Jag är verkligen ledsen för det jag sa (eller gjorde)”. ”Jag tar på mig ansvaret, nästa gång lovar jag att …”.
Foto: Evgenia Eliseeva