Korta mötet förändrade Lous liv: "Hade fastnat i hopplöshet"

  • AvAnne Haavisto
Lou kallbadar
En höstdag 2014 var Lou ute på promenad och satte sig på en parkbänk där det även satt en något äldre man. De började småprata och efter det samtalet hände något inom Lou, som kom att förändra hennes liv.
– Jag hade fastnat i negativa tankar och hopplöshet. Men det korta samtalet väckte en insikt hos mig att börja jobba med tacksamhet, berättar hon.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt

5 morgonrutiner som ger dig en bra start inför dagen som väntar

Brand logo
5 morgonrutiner som ger dig en bra start inför dagen som väntar

På parkbänken berättade mannen att han hade bestämt sig för att bli ekonomiskt oberoende innan han fyllde 50 år. Han förklarade att han varje dag i tankarna under flera år levt som om han redan var oberoende, att tankens kraft skulle hjälpa honom att nå sitt mål, vilket han hade gjort. Han vände sig sedan mot Lou och frågade henne var hon befann sig i livet.

– Jag var nyseparerad, sjuk och arbetslös, svarade jag med självömkan. Då sa han att mina tankar gick i en nedåtgående spiral och visade med fingret ner mot marken. Jag följde hans finger med blicken, han hade rätt, jag såg bara det eländiga. Var vill du vara nånstans? frågade han. Jag hade inget svar att ge honom, men någonstans där började en insikt att ta form, som faktiskt skulle förändra mitt liv, berättar Lou.

Kriserna avlöste varandra

Några veckor innan det här mötet hade hon genomgått tre kriser under en kort period; en smärtsam separation, hennes pappa hade gått bort och sponsorn för hennes modellagentur för människor med funktionsnedsättning hade dragit sig ur. Där stod hon med över 500 modeller och anställda, som nu måste sägas upp.

– Jag kände mig värdelös, som om jag inte kunde bidra med något, säger hon.

Sjukdomen som Lou drabbats av är en neurologisk sjukdom som heter Spasmodisk dysfoni (SD). Sjukdomen påverkar struphuvudet och ger en ansträngd, krampaktig eller viskande röst.

– Jag kunde inte få fram ett ljud och trodde att jag fått en stroke eftersom jag strax innan haft stark yrsel.

Hon lyckades ta sig själv till sjukhuset och där konstaterades det snabbt att det var neurologiskt och hon fick remiss till neurologen och så småningom diagnosen.

– Det var en lättnad att få en diagnos. Jag fick botoxinjektioner runt struphuvudet ganska omgående som jag tar i perioder, berättar hon.

På arbetsförmedlingen sa man att hon skulle behöva sjukpensionera sig, att det inte skulle finnas några jobb för henne.

– Jag kände att jag hamnat på botten, helt värdelös. Var mitt yrkesliv slut nu? Jag var ju inte ens 50 år. Jag fick också en stark medkänsla för alla människor som hamnat i en liknande situation. Människor som jag knappt sett tidigare, när det gick bra för mig, säger hon.

Började vända och vrida på negativa tankar

Efter mötet med mannen på parkbänken började Lou googla i ämnet tacksamhet och hittade mängder av forskningsstudier om hur tacksamhet kan förändra en människas fysiska och mentala hälsa. Hon läste 150 forskningsstudier om effekterna av att känna tacksamhet och började jobba med att ersätta negativa tankar med tacksamhet.

– Det var förstås en process och i början kändes det konstlat för det tar tid att skapa nya tankar och kopplingar i hjärnan. Evolutionärt vet man att negativa tankar är lika med överlevnad, därför har vi så lätt att leta efter det som är fel, dåligt och farligt. Men vi ska inte klanka på oss själva, det är svårt att plötsligt börja känna tacksamhet, säger hon.

Lous hälsa har påverkats på flera sätt efter att hon börjat praktisera tacksamhet.

Lou funderade på saker som hon kunde känna tacksamhet för; det som faktiskt fungerade i hennes kropp och allt som varit bra i livet.

– Jag kunde ha fått en dödlig sjukdom. Jag tänkte också med tacksamhet på alla jobb jag haft i mitt liv, på de som valt att anställa mig och på alla fina relationer jag haft.

Grundkonceptet för tacksamhet är att fokusera på det man har och vill ha, inte på det som man inte har. Hon insåg också att negativa tankar aldrig hade hjälpt henne vidare.

– Vi människor försöker förekomma och förutspå framtiden, för att känna oss trygga, men vi gör det ofta på fel sätt, genom negativa tankar. Vad skulle hända om man tänkte att det skulle bli fantastiskt istället?

Började praktisera tacksamhet – såg resultat

Lou fick jobb som chef på Hjärnkoll Stockholm och arbetade där i sex år.

– Jag älskade mitt jobb och kände starkt för de ambassadörer som jag arbetade med. Jag ville också ge människor samma chans som jag hade fått, så jag anställde personer som hade varit sjukskrivna för utmattning eller hade lidit av psykisk ohälsa, förklarar hon.

Lou ger exempel på hur hennes hälsa påverkats av att praktisera tacksamhet.

– På juldagen 2021 halkade jag och bröt axeln. Läkaren sa att jag inte skulle kunna klättra eller yoga, eller ens kunna sträcka armen rakt upp igen. Det skulle jag visst kunna göra, bestämde jag mig för, säger och Lou och sträcker upp armen och ler. Hon fortsätter:

– Jag drabbades också av njursten med stenar som fastnat i urinvägarna. Läkaren sa att jag skulle bli inkontinent en tid för att de skulle behöva sätta in ett rör, som stenen skulle kunna komma ut igenom. Det ville jag absolut inte bli så jag visualiserade dagligen i tacksamhet att stenen minskade och på operationsdagen visade röntgen att stenen inte satt kvar. När man känner tacksamhet, så visar studier, att hjärnan utsöndrar serotonin, dopamin, endorfiner och oxytocin. Det kan förklara att jag läkte i min axel och njurar, eftersom hormonerna påverkar våra celler.

"Negativa tankar kan forma ens självbild"

Lou hade börjat skriva på en bok om tacksamhet och skrev klart den efter sjukskrivningen. Boken ”Tacksamhet=Lönsamhet” kom ut 2024 och riktar sig till chefer och ledare om hur uttryck av tacksamhet kan påverka personalen att både må och prestera bättre. Hon startade också företaget Happy Workplace där hon utbildar och föreläser om hur man kan förbättra arbetskulturer. I framtiden skulle hon vilja jobba mot skolor, särskilt på utsatta orter och mot kriminalvården.

– Tacksamhet kan vända svåra känslor till hopp och framtidstro. Det skulle jag vilja sprida till unga, för att hjälpa dem att lyfta blicken från leran, så som jag gjorde 2014, säger hon.

Hon menar att det alltid finns något att vara tacksam för, om man stannar upp och letar lite. Hon tänker ofta på mötet med mannen på parkbänken och hur det korta samtalet kom att betyda så mycket.

– Jag mötte honom när det gick dåligt för mig i livet och hade fastnat i negativa tankar. Negativa tankar kan forma ens självbild vilket gör att man missar tillfällen i livet som man kan vara tacksam för. Tacksamhet är ett förhållningssätt som vi alla kan välja, oavsett hur våra livsomständigheter ser ut.

Genom att skriva tacksamhetsdagbok kan du öva dig i att känna tacksamhet:

  • Avsätt minst tio minuter på en plats där du kan vara ostörd.
  • Reflektera över något som varit meningsfullt för dig. Det kan vara en person, ett djur eller en händelse. Börja alltid med det du känner starkast tacksamhet för.
  • Beskriv specifikt varför du är tacksam. Ju mer specifikt desto bättre.
  • Identifiera hur du gynnats av handlingar eller uppoffringar som till exempel en person gjort för dig.
  • Försök att komma i kontakt med känslan av tacksamhet. Det kan kännas som att man är kär, vill gråta och ibland kan känslor blir outhärdlig starka om man är ovan.
  • Om du skriver dagligen försök att göra det vid samma tid. Gör du det på kvällen kan sömnen bli bättre och gör du det på morgonen sätter du tonen för dagen.
  • Det är bättre att skriva en gång i veckan och verkligen känna tacksamheten än att skriva dagligen utan att komma i kontakt med känslor. Ju mer du övar desto mer kommer du att hitta saker att vara tacksam för.
  • Du kan även skriva tacksamhetsbrev till någon, levande eller död person. Det kan vara en gammal lärare du haft, en släkting eller någon relation du vill läka. Studier har visat att det fungerar även om du inte skickar brevet, du upplever de positiva effekterna ändå.

Foto: Privat, Ralf Bergne