Sara blev utbränd som mamma: ”Samvetet för barnen var det värsta”

Sara Liljedahl utbränd som mamma

När det var som värst under Sara Liljedahls utbrändhet och depression ville hon bara ligga ner. Hon hade ingen lust att gå upp, att äta eller att vara med sina barn.

Hon hade helt tappat bort att prioritera sig själv, den enda rollen och uppgiften som fanns i livet var den som mamma.

Till slut orkade hon inte ens ta hand om sin hygien.

– Jag kunde bara sitta på en stol och känna ”nej”. Jag kände mig nästan apatisk.

Tecknen på att du bör byta arbetsplats:

1:08

Efter reklamen: 6 kroppsliga tecken på att du bör byta arbetsplats

(1:08)

Slå på ljud

Jobb och mammarollen – förklaringarna var flera

Utbrändheten och depressionen kom inte från en dag till en annan. Kanske går det inte ens att helt sätta fingret exakt på varför det blev som det blev, utan förklaringarna var flera, tror Sara.

– Jag började bli dålig när jag var mammaledig med vårt andra barn. Jag kände aldrig att jag räckte till och fick symptom på utmattning. Jag längtade tillbaka till jobb, och att få göra något bara jag.

Men jobbet var stressigt och det fanns inte tid för rast eller återhämtning. I arbetet åkte hon runt med bil och vattnade växter på olika företag.

– Till slut dog växterna, för att jag inte hann med schemat.

Men det var också mammarollen som pockade på precis hela tiden. Att ständigt vara på alla platser samtidigt, lyssna, hjälpa och finnas till för barnen, berättar Sara.

– Jag började märka att något var fel när jag blev arg hela tiden, utan att förstå varför. Det var som att den ständiga otillräckligheten gjorde att jag hela tiden bara kände mig så arg?

Barnkalaset ville jag skulle vara "perfekt"

Dessutom kom flera tuffa besked och några arbetsamma livsförändringar på samma gång, berättar hon.

– Det var lite som att allt hände samtidigt i vårt liv. Vi flyttade och äldsta barnet började på en ny förskola. I den vevan förstod en pedagog att vi kanske behövde söka hjälp för att vår son hade ganska klara tecken på autism. Det visade sig att han ligger på gränsen till autism, och han har också en del matproblem. Så att det varit kämpigt där har också spelat in i min utmattning.

Efter ett tag började sjukdomen visa sig fysisk. Bland annat med hjärtklappning, yrsel och värk i kroppen.

– Som många andra är man naiv och vill inte erkänna att man är sjuk. Så när läkaren ville sjukskriva mig på heltid gick jag bara med på att gå ner till 25 procent först.

Sara Liljedahl

Ålder: 40

Bor: Vallentuna

Familj: Sambo och dotter, 6, och sonen, 10

Gör: Parkarbetare, deltidssjukskriven

Hon tänkte att det skulle bli bättre när hon snart lyckades hitta ett nytt, lugnare, jobb på parkförvaltningen. Men trots att dagarna nu innehöll raster och mindre tidspress fortsatte symptomen.

– Jag trivdes på det nya jobbet men blev inte bättre, så i dialog med läkare gick jag ner på heltidssjukskrivning. Det är två år sedan nu.

Föräldrakrav i samhället omöjliga att balansera

Idag har Sara börjat på resan mot återhämtning men har fortfarande svårt att känna lust och energi.

Hon reflekterar över vad det var i mammarollen och livet som förälder, som gjorde att hon blev sjuk.

– Det var mycket att jag kände mig otillräcklig i kraven på att kunna balansera jobb, hem, barn och fritid. Dessutom alla förväntande normer som ”bör” uppfyllas i dagens samhälle.

Att få ihop vardagspusslet idag som förälder är få förunnat, tänker Sara.

– Se bara på den höga statistiken för stressrelaterad sjukskrivning hos mammor.

Oron växte

Det kom också en ny oro för barnen när de blev äldre och själva kunde börja uppleva världen omkring sig.

– Många säger ”Små barn – små problem, stora barn – stora problem”. Och det stämmer ganska bra skulle jag säga. I takt med att barnen blev äldre började jag oroa mig väldigt mycket.

Vad var du orolig för?

– Jag var bara väldigt orolig, hela tiden. Bland annat för hur det skulle bli när de blev äldre. Man vet ju själv hur det är att växa upp.

Utöver depression och utmattning, fick hon också diagnosen ”generaliserat ångestsyndrom”, GAD.

Lite detta med att tappa bort sig själv. Vad är jag mer än mamma?

”Det var en uppenbarelse”

En gång sa en arbetsterapeut till Sara att stressen av att aldrig få göra klart något – och inte ens få tänka en tanke klart –kanske också var något som satt klorna i henne.

– Det var en uppenbarelse när hon sa så. Att det finns olika sorters stress och att känna att man bli avbruten hela tiden är något jättejobbigt. Som förälder är det hela tiden full uppmärksamhet på barnens behov, samtidigt får man aldrig göra klart. Man blir avbruten och alla ska prata samtidigt hela tiden. Antingen är det någon som skriker – eller så ska man ska sätta det ena barnet i bilen samtidigt som det andra barnet frågar hundra frågor om olika saker. Det där var också ganska utlösande tror jag.

Det mest uppmuntrande man kan säga till någon med psykisk ohälsa

Innan hon blev mamma hade Sara alltid varit kreativ. Att ha olika projekt för sig var något som gav energi och livsglädje. Men nu gick det inte längre att hålla på med ett byggprojekt eller målningsprojekt längre än 20 minuter åt gången, reflekterar hon.

– Jag försökte behålla skaparglädjen och hitta små stunder här och där men det blev alltid att jag bara snabbt rafsat ihop något och fick avsluta när jag blev avbruten. Och till slut tappar man lusten till att skapa om man aldrig får göra klart någonting. Med de känslorna kom depressionen, tror jag. Och lite detta med att tappa bort sig själv. Vad är jag mer än mamma?

Det är de nog många som känner igen sig i det, känslan av att bara ha den rollen och att det är allt. Vad tänker du mer kring det?

– Ja... jag har själv tänk på det mycket. Min läkare sa att ”du måste hitta på något iallafall en gång i veckan där du åker iväg och bara gör något bara för dig, så att du har en fast punkt som bara är till för dig”.

Hur var det att höra det?

– Då kändes det som det som en självklart. Som att, varför hade jag inte tänkt på det tidigare?

”Barnkalaset ville jag skulle vara perfekt”

Idag är Sara sjukskriven på halvtid. För att kunna blir frisk så småningom måste hon följa några tydliga principer. Som att inte göra något i hushållet på onsdagar när hon är helt sjukskriven från jobb. Då behöver hon all återhämtning.

Hon försöker också se till att ta pauser och få återhämtning på jobbet, och tänka "randigt" i vardagen. Det vill säga, hon planerar färre saker i vardagen med ledig och oplanerad tid mellan.

Här ligger jag och jag och orkar inte, och vill inte, vara med mina barn... Känslan av otillräcklighet där.

En sak att tänka på, är också att försöka ge varandra tid till egna aktiviteter och egen återhämtning om man är två föräldrar.

– Man kan till exempel försöka påminna sin partner om att ta lite tid till en egen promenad ibland tänker jag.

Hon har också funderat mycket över de där förväntningarna på föräldrarollen som finns i samhället. Idag försöker hon sänka kraven.

– Det är jätteviktigt att skala ner. Man behöver inte leva upp till massa knasiga normer om att fixa världens bästa barnkalas till exempel. Innan hade jag full gas i allt jag gjorde och körde bara på. Just detta med barnkalas ville jag till exempel skulle vara ”perfekt”, med världens tema med tillbehör och lekar och tävlingar.

– Det var kul men i efterhand känner jag bara: Mitt barn blir glad bara för att träffa sina kompisar på kalas.

Vad kunde du mer ta på dig, när du tänker efter nu i efterhand?

– Vid jul var det också adventskalendrar och Nissekalender. Man tar på sig så extremt mycket fast man inte behöver. Barnen blir glada ändå, för att det är jul och stämning. Man får tänka: Orkar jag det här? Det funkar på enkelt sätt också.

Dåliga samvetet är det svåraste

Sara har hela tiden berättat för barnen, på deras nivå, om vad som händer och hur hon mår. Men det är också i relation till dem som kanske de jobbigaste känslorna funnits.

– Den värsta känslan i utmattning och depression är det dåliga samvetet för barnen. Här ligger jag och jag och orkar inte, och vill inte, vara med mina barn... Känslan av otillräcklighet där... och hur tar barnen det här?

Här är Sveriges sjukaste yrken – ny rapport visar

Hon har fått hjälp, bland annat från böcker, om hur hon kan prata med dem om sjukdomen och sina behov.

– Jag tycker samtidigt, på ett sätt, att det inte varit svårt att prata med dem om det. Jag är en öppen person och vill att de ska veta vad som händer, även om det är svårt att förstå. Men jag tror de förstår att mamma behöver mycket vila och inte orkar lika mycket som förut.

– Men även om jag har mer ork idag så kan det dåliga samvetet komma tillbaka ibland, över att gå och vila på helgerna eller när jag är själv med barnen och de spelar och tittar ipads. Då kan jag känna Jag måste vara med dem hela tiden och aktivera dem.

Har du något att sätta emot, inom dig, när de känslorna kommer tillbaka?

– Ja, jag försöker tänka att barn också behöver vila och inte hela tider ha aktiviteter inplanerade.

Sara säger att hon fortfarande inte hittat tillbaka helt till vem hon är utöver mamma. Hon har börjat göra små kreativa projekt igen, och ska börja sjunga i kör.

Det får ta den tid det tar, säger hon.

– Jag har inte kommit så långt men känner kanske lite att lusten kommer tillbaka. Det kanske kommer gå sakta men det är bättre än att det ska gå fort och jag tappar det igen. Jag känner mig nog lite pånyttfödd, vinglig och som att jag ska försöka hitta min stadiga plats igen.

Foto: Privat