Annie Faundes är högstadieläraren från Ulricehamn som brukade göra fem- till tioårsplaner för sitt liv. Det gör hon inte längre – nu är framtiden högst oviss.

– Jag försöker bara hantera det här, vara i nuet och njuta av familj, vänner och solen som skiner i dag på min kolonilott, säger hon.

Hon beskriver sitt tidigare jag som ”en ganska sprudlande, energisk person med jättemycket vilja och idéer”.

Men när postcoviden var som värst gick pulsen upp till 128, bara av att tvätta håret, och hon blev tvungen att gå och lägga sig efteråt. Det har också varit fysiskt omöjligt att motionera under de tre år som gått sedan Annie fick covid första gången...

Kände sig konstigt trött

Påsklovet 2021 hade Annie, då 50 fyllda, en välbehövlig spa-resa planerad. Hon skulle åka iväg ensam, bara återhämta sig och vara i sin bubbla där på hotellet i Varberg under två hela dagar.

Men på vägen dit kände hon sig så konstigt trött, somnade nästan bakom ratten, hann njuta lite av spa och middag, och föll sedan i sömn framför tv:n på rummet, ovetande om att ett nytt virus just hade påbörjat sitt krig inuti kroppen.

– Jag trodde att jag var trött bara, och kanske lite hostig, men när jag kom hem så hade jag ett nytt projekt i växthuset som jag ville hinna med, så jag tog en värktablett och åkte och köpte de där lecablocken. Det är märkligt att tänka att det sista roliga jag gjorde var att bygga odlingslådor, berättar hon krasst.

Familjen insjuknade också

Snart blev hela familjen, med man och hemmaboende barn, också sjuka i typiska covid-symptom som trötthet och hosta. Sedan vände hela livet.

– Så här i efterhand kan jag känna mig väldig arg över situationen som drabbade oss lärare under början av pandemin. Folkhälsomyndigheten menade att munskydd inte var lämpligt, eftersom vi kunde använda dem fel. Som om vi, högutbildade människor, inte skulle kunna läsa instruktioner? Och det värsta av allt var ju informationen att ”barn smittar inte”. Det var som att vi levde i två helt olika världar, säger hon.

Feber, yrsel och huvudvärk

Postcovid var vid det laget inte ett så känt begrepp som i dag, och Annie tänkte hela tiden optimistiskt att ”snart blir jag nog frisk” och började också jobba så smått igen efter två veckor hemma.

– Min strategi har väl alltid varit, att om något jobbigt går att ignorera, så gör jag det. Men tillbaka i skolan insåg jag hur fruktansvärt dåligt jag faktiskt fortfarande mådde. Förutom tröttheten och den nästan ständigt låga febern så hade jag problem med bland annat yrsel, huvudvärk och extrem ljudkänslighet som gjorde det outhärdligt att höra kopieringsapparaten, det var som att det krasade i hela huvudet. Vid vissa tillfällen fick jag även höga pipljud i öronen, tinnitus. Det var postcovid så det skrek om det, berättar hon.

Lätt för att få covid

Annie var hela tiden sjukskriven, mellan 25 och 100 procent, men alltid med väldigt dåligt samvete. Dessutom blev hon covidsmittad flera gånger till, även efter vaccineringarna hade börjat.

– Jag verkar ju ha ganska lätt för att få covid, och det är som att det här viruset går på den delen av kroppen där man redan har en skörhet, som ett rovdjur som siktar in sig på det svagaste djuret i flocken. Hos mig har det kanske funnits en sårbarhet i det neurologiska, så det är möjligt att jag ändå hade fått Alzheimer till slut, men kanske inte så här tidigt, och kanske inte om jag hade haft ett annat yrke och inte blivit smittad så många gånger, tror hon.

Att läraryrket är komplext och inte så lätt låter sig ersättas av en vikarie menar hon påverkar i vilken omfattning man är hemma när man är sjuk.

– Som ansvarig lärare är det ändå du som ska sätta betygen, så även när jag hade feber så var jag på jobbet eller gick in på datorn och lade ut lektionsanvisningar till mina elever nästa dag. I efterhand har jag ju förstått att det nog inte var så smart att pressa mig själv så hårt när jag var sjuk, säger hon.

Misslyckades med minnestester

Samtidigt som hon kämpade med att komma tillbaka till arbetet, och plågades av känslorna av att vara en ”smitare”, så fortgick utredningen kring att försöka hitta felet. Varför blev hon aldrig riktigt bra igen? En outtröttlig läkare på vårdcentralen, som Annie bara har gott att säga om, betade av prov eller prov. Hon skickades till hjärtmottagningen, fick eventuell vitaminbrist undersökt, och även en hjärnröntgen. Ingen av proverna visade på något oroväckande. Ända tills att en arbetsterapeut kopplades in. Då kom frågan upp. ”Du säger att du känner dig okoncentrerad, skulle du kunna tänka dig att göra en kognitiv screening?”.

Det första minnestestet fick Annie göra på vårdcentralen, och då bland annat rita klockslag och repetera ord.

– Det var kanske 15 ord i rad som jag fick höra och skulle upprepa. Det klarade jag ändå ganska bra, eftersom jag använde en minnesteknik där man bygger ihop orden till en berättelse. Men sedan kom ett test där man skulle dra streck mellan bokstäver och siffror, A–1, B–2, C–3, och så vidare, och alltså hålla två olika ordningssystem i huvudet samtidigt. Det misslyckades jag med väldigt snabbt och jag kände mig helt knäckt...

Visade på svagheter i arbetsminnet

Resultatet förbryllade läkarna, och Annie fick till och med göra om provet. Kanske hade hon bara varit ovanligt trött den eftermiddagen? Men det nya provet visade på samma svagheter i arbetsminnet, och Annie fick en remiss till Minnesmottagningen.

– Inte ens när jag kom dit fattade jag att det kunde vara något annat än den där jädra postcoviden som aldrig gav sig. Det var först när min läkare ville att jag skulle ta med mig min man när vi skulle gå igenom provsvaren som jag förstod att det kunde vara något mer allvarligt. Då hade man också röntgat hjärnan igen och gjort en lumbalpunktion, berättar hon.

Skönt med diagnos

Under ett ryggmärgsprov, lumbalpunktion, så tar man ut och analyserar den klara ryggvätska, som brukar kallas ”hjärnans spegel”. De proteiner som återfinns i höga mängder i hjärnan hos Alzheimerpatienter syns också ofta i just ryggmärgsprov.

– Vi var ganska beredda då, jag och min man, på att det skulle kunna vara just Alzheimer, för vid det laget hade vi ju börjat googla. Och det var till och med ganska skönt att få en diagnos. ”Nu vet folk att jag inte hittar på, att jag inte är lat” var min första känsla när läkaren berättade vad proven visade, säger hon

Jobbar fortfarande halvtid

Det var ungefär ett år sedan nu, och Annie jobbar fortfarande som spansklärare, nu på 50 procent. Hon är precis lika vass på språk och pedagogik som tidigare, men utmaningen är att lära sig leva med en hjärna som inte orkar att hålla många bollar i huvudet under en längre tid, och det kan också vara svårt att hitta på nya platser.

– Det är verkligen i klassrummet jag mår som bäst! Jag älskar min elever, men har ännu inte berättat för dem att det inte bara var postcovid jag hade. Jag vill gärna berätta om Alzheimern, för tänk om jag träffar dem på stan när de har gått ut skolan och kanske inte känner igen dem? Men om detta kommer att hända om 3–4 år eller om 20 år, det vet ju ingen...

Forskaren: ”Kan inte utesluta en koppling”

Annie är inte ensam om att ha diagnositerats med Alzheimers sjukdom i samband med postcovid.

Hugo Lövheim, överläkare och professor i geriatrik vid Umeå universitet, bedriver själv forskning på sambandet mellan ett av våra vanligaste herpesvirus och en ökad risk för att utveckla Alzheimer. Han menar att det ännu är för tidigt att konstatera ifall att det också kan finnas en vetenskaplig koppling mellan virusinfektionen covid-19 och ökad risk för den vanliga demenssjukdomen.

– Trots allt är det 10 000 svenskar som får en Alzheimerdiagnos varje år. Under några år framöver så kommer personer som har haft covid-19, och som upplever kognitiva problem efteråt, att söka vård för detta. Och i vissa fall kommer utredningen sedan visa att de har Alzheimers sjukdom. Men det betyder inte att det går att säga säkert att det var postcovid som utlöste det. Det finns många möjliga felkällor här. Till exempel så kan man tänka sig att personer med postcovid oftare än andra gör just minnestester. Och när man gör medicinska utredningar så hittar man ju saker som man inte annars hade gjort förrän senare, säger han.

Virus triggar Alzheimers sjukdom

Men, poängterar han samtidigt, man kan heller inte utesluta en koppling, och det är inte första gången det har diskuterats om ett virus har triggat en Alzheimerprogress.

– I vår herpesforskning har vi konstaterat en ganska påtagligt ökning, fördubblad risk, för att insjukna i Alzheimer om man bär på herpes simplex typ 1, det väldigt vanliga munsårsviruset. Kanske kan belastningen från virusinfektionen göra immunförsvaret mer upptaget och då kan andra pågående processer, som Alzheimer, lättare ta plats. Det finns också forskning som pekar mot att ansamlingen av plack i hjärnan vid Alzheimers sjukdom är ett resultat av hjärnans försvar mot virus och bakterier. Men det handlar också om en olycklig kombination av genetiska faktorer och miljö. Den så kallade APOe4-genen, som 25% av befolkningen har, är till exempel något som majoriteten av de som får Alzheimer har gemensamt. Denna gen tillsammans med herpesvirus tycks öka risken, så det är alltså inte viruset på egen hand utan kombinationen av genetiska faktorer och viruset, förklarar han.

Foto: Privat, Mattias Pettersson/Umeå universitet

Postcovid Awareness Month

Det här är postcovid- se varför kvinnor drabbas oftare