Läkarna om postcovid: "Att vara kvinna är en riskfaktor"
– Jag har träffat postcovidpatienter som har varit under utredning i ett år och nästan blivit utmattade på kuppen, säger överläkaren Indre Bileviciute Ljungar.
Covidpandemin har pågått i tre år, men covid-19 och långtidskonsekvenserna av sjukdomen är fortfarande två ganska stora frågetecken. De allra flesta som drabbas av covid blir friska, men enligt Världshälsoorganisationen WHO drabbas 10 procent av postcovid. Vad vet vi egentligen om postcovid i dag?
– Vi vet att det finns ett sådant tillstånd – och det är ju bra. Sedan ser man en väldigt markant könsfördelning. Bland de sjukhusvårdade covidsjuka är det flest män, medan den hemmavårdade gruppen främst består av kvinnor. Att vara kvinna är en riskfaktor för att få långtidskonsekvenser, säger Judith Bruchfeld, infektionsläkare och överläkare på Karolinska i Solna och docent på Karolinska Institutet.
Varför drabbas kvinnor av postcovid?
Kvinnor drabbas också oftare av pots, postural ortostatisk takykardisyndrom, som kännetecknas av yrsel och svimningar och att kroppen inte kan anpassa sig till upprätt ställning. Det finns ett antal olika antaganden om varför kvinnor oftare får långtidsbesvär efter en covidinfektion. En hypotes är att postcovid skulle kunna vara en autoimmun sjukdom. Kvinnor drabbas nämligen i högre utsträckning av reumatism och andra autoimmuna sjukdomar.
– Ytterligare en hypotes är att det kan finnas virus kvar som triggar immunsystemet, och mäns och kvinnors immunsystem skiljer sig åt ganska mycket. Det skulle också kunna ha att göra med kärlen i kroppen och en nedsatthet i kärlens innersta lager, som påverkar kärlens funktion. Hos de som har varit sjukhusvårdade, som får kvarstående lungförändringar, kan det röra sig om en bindvävsomvandling i lungorna, säger Judith Bruchfeld.
Symtomen kommer och går
Enligt henne är sjukdomsbilden ganska knepig, eftersom patienterna med postcovid ofta har en bred flora av symtom.
– Vi var ganska ställda i början när patienterna började komma. Det typiska är att man har symtom från många olika delar av kroppen, vilket kan göra det svårt för oss läkare. Som lungspecialist eller kardiolog har man ju sina specialområden och organ.
Indre Bileviciute Ljungar är överläkare i rehabiliteringsmedicin på smärtkliniken på S:t Görans sjukhus i Stockholm, där det har gjorts en studie om postcovid-rehabilitering. Hon har mött och behandlat många patienter med postcovidsymtom.
– Vi ser otroligt mycket fluktuationer, att symptom kommer och går över tid. Det kan vara svårt för vissa läkare att jobba med patienterna när symtombilden plötsligt ändras.
För läkarna gäller det att försöka skaffa sig en helhetsbild – och det kan ta tid.
– Vi kan inte bara ta blodtryck och ge en tablett. Vi behöver titta på många funktioner samtidigt, göra fysiska tester och se över funktionsförmågan. Utifrån detta kan vi komma fram till en behandlings- och rehabiliteringsplan.
Snabb rehabiliteringsstart viktigt
Indre Bileviciute Ljungar framhåller vikten av att så snabbt som möjligt göra en utredning så att rehabiliteringsinsatserna kan starta – ju tidigare rehabiliteringen kan dra i gång desto bättre.
– Utredningen borde kunna ta en månad, inte ett år. Jag har träffat patienter som har varit under utredning i ett år och nästan blivit utmattade på kuppen.
Rehabiliteringen kan bland annat bestå av fysisk aktivitet och att få hjälp med den psykiska hälsan, men en stor del handlar också om att jobba med andningen – och där ser Indre Bileviciute Ljungar och hennes kollegor något spännande.
– Vi jobbar mycket med att normalisera andningen – många patienter har svårt att andas djupt och att hålla andan. Men vad vi har sett är att andningen också kan påverka andra symtom och genom att normalisera den kan vi komma åt andra störda funktioner. Nu forskas det mer och mer på diafragman, eftersom förändringar i lungorna hos postcovidpatienterna ofta inte förklarar symtomen som patienten uppvisar.
Motion kan vara en god idé, men också en mycket dålig – därför gäller det att undersöka patienten noga.
– Vi måste ha enorm ödmjukhet inför det här tillståndet. Vi kan inte bara säga ”gå ut och rör på dig!”, då kan patienten vara sängliggande dagen efter. Man måste ha koll på alla fysiologiska funktioner och om de är drabbade eller inte.
Det kan minska risken för postcovid
Forskning visar att för varje gång man återinsjuknar i covid så ökar risken för långtidsbesvär. Det man kan göra för att undvika postcovid är alltså att vaccinera sig, enligt läkaren Judith Bruchfeld. Det finns också studier som visar på att behandling med virusantivirala läkemedel vid sjukdomsstarten kan minska risken för långtidseffekter.
– Det är någonting vi måste titta närmare på. Just nu rekommenderar vi inte den behandlingen för alla, utan för de som har riskfaktorer att utveckla svår akut covid-19. Framtiden kommer att utvisa om det är något som ska introduceras. Just nu är vaccin en bra och enkel prevention. Sedan är det allmänt sunt förnuft som gäller, att fortsätta tvätta händerna och hålla avstånd till personer som verkar vara smittsamma.
Hur ser framtiden ut för de som drabbats av postcovid? Judith Bruchfeld drar en parallell till hiv-pandemin.
– Hiv var en dödsdom och det var hemskt. Jag var ung underläkare och alla våra patienter bara dog, vi kunde inte göra någonting. Men sedan, efter ett antal år, så fanns det ett enormt forskningsfält för att faktiskt försöka hitta läkemedel som hämmade virusets förmåga att dela sig. Det lyckades – och nu kan man leva med hiv och förvänta sig ett långt liv.
Bota postcovidpatienter – högst upp på listan
Högst upp på hennes önskelista är att förstå mekanismerna bakom postcovid för att kunna påverka och bryta sjukdomsförloppet och förhoppningsvis bota – men där är vi inte riktigt än. Medan forskningen fortskrider hoppas hon på att postcovidpatienter får ett bättre omhändertagande och adekvat hjälp.
– Man måste skapa en vårdkedja som är värd namnet. I många regioner lämnas patienterna åt sitt öde och det krävs insatser på maktnivå. De här patienterna har förlorat så mycket av sina liv och det är jättesorgligt. De vill ju kunna jobba, vara med sina barn och leva sitt liv som förut. Det här är ingen imaginär sjukdom.
Foto: Shutterstock, Anders Wiklund/TT, Johan Nilsson/TT