Therese, 55, är mamma till Alice, 3: ”Det är underbart att få göra det en gång till”
Förmodligen har du sett Therese Cedergren på klingande skånska rapportera om många av landets mest uppmärksammade kriminalfall i TV-rutan. Och som den berättare hon är delade hon även med sig om sitt val att skaffa barn efter 50. En öppenhet hon fick både ris och ros för. Mest ris faktiskt, om vi ska vara ärliga.
Alla som upplevt småbarnsåren vet att man är trött. Ofta jättetrött. Samtidigt ska man på ett pedagogiskt sätt hantera konflikter om overallens vara eller icke vara, sammanbrott om sås som nuddat pasta eller fel form på bananen.
Och alla kvinnor i åren runt klimakteriet vet att man är trött. Ofta jättetrött.
Hur navigerar man genom dessa två landskap parallellt? Framför allt när man som Therese är ensamstående.
Den stora tröttheten
Just TRÖTT är det ord som, förståeligt nog, kommer flest gånger ut Therese mun under vårt samtal. Att det är stor skillnad på att vara småbarnsmamma när man är 50+ hymlar hon inte med.
– De här åren har varit väldigt, väldigt tuffa. Framför allt har det tagit hårt att inte få sova på nätterna. Det här med sömnen har jag klarat mycket, mycket sämre än när jag var yngre. Det måste jag erkänna. Alice är otroligt mammig, vilket man förstår, och hon sover hos mig på nätterna. Då kan man vakna mååånga gånger av en spark i ansiktet eller att hon tappat nappen. Hon somnar ju om, men det är inte alltid jag gör det. Då är man ju så trött sedan hela dagen. Jäklar vad man känner sig och ser sliten ut. Tur att de kan sminka en så bra när man är i teve-rutan! säger hon och skrattar.
För även om hon är brutalt ärlig med det som varit svårt, så är skrattet och kärleken till Alice ständigt närvarande i samtalet.
Therese berättar att under de här tre åren har hon inte varit utan Alice mer än några timmar åt gången.
– Jag har inte varit ifrån Alice en enda natt sedan hon föddes. Jag längtar så efter att ta in på ett hotell i ett dygn och bara sova. Sova, sova, sova. Det är vad jag drömmer om.
En ny sorts ensamhet
Förhoppningsvis blir sömnen snart bättre. Men hon beskriver också en helt annan ensamhet i föräldraskapet än vad hon tidigare upplevt. Visst, hon har skaffat Alice på egen hand, vilket gör förutsättningarna annorlunda, men den här gången har även vännerna i hennes egen ålder en annan livsstil, vilket gör att det sociala nätverket förändrats.
– Jag har aldrig känt mig så ensam som under de här småbarnsåren. När mina andra barn var små hade mina vänner också barn i ungefär samma ålder. Idag är det ganska svårt att hitta människor i min ålder som kan hjälpa till. Men det är ingen kritik mot dem, det vill jag betona.
Vad har du för stöd i ditt föräldraskap? Alice syskon är idag 24 och 16 år gamla – vilken roll har de tagit i detta?
– Min son har flyttat hemifrån. Han har mycket i sitt liv och har haft fullt fokus på att göra sin AT-tjänst som läkare i Danmark. Men skulle det vara någonting så ställer han upp. Han passar Alice ett par timmar då och då. Min tonårsdotter bor på en internatskola på Österlen i veckorna. På helgerna vill hon vila och ha sitt liv. Jag har varit ganska noga från början med att de inte ska påverkas av att jag blir mamma på senare dar. De ska inte vara någon slags barnvakt för det. Och mina föräldrar är runt 80, de orkar ju inte på samma sätt längre. Det kan man verkligen förstå. Ibland har jag en barnvakt några timmar, men om jag skulle vara borta längre blir ju det dyrt.
Nya prioriteringar
En önskedröm vore ett nätverk med andra ensamstående mammor, där man kunde rycka in och hjälpa varandra när det behövdes. Idag är Therese ofta 15–20 år äldre än de andra föräldrarna på förskolan och i lekparken, och även om åldern egentligen inte spelar någon roll så blir det ändå en viss distans.
– Det är knappt att man vill berätta hur gammal man är. Om jag lär känna en mamma som är 35 och vi klickar jättebra, så kan jag nästan skämmas över att säga att jag är 55. Men jag känner mig inte som en klassisk 55-åring i sinnet. Och hade ju aldrig orkat skaffa barn överhuvudtaget om jag hade känt mig hälsomässigt risig. Tvärtom så mår jag mycket bättre idag än innan Alice kom. Jag skulle vilja säga att jag är en annan människa idag än vad jag var för tre år sedan. Jag har helt ändrat mina prioriteringar i livet. Innan var jag gift med jobbet, jag var nästan arbetsnarkoman. Nu har jag börjat se helheten mer. Det är viktigt att jag och Alice får vår tid tillsammans.
De senaste åren har hon har också blivit mer mån om sin hälsa, och tänker mer på hur hon äter och sover.
– Jag känner mig yngre efter att ha fått Alice. Jag måste ju hålla länge nu. Jag har gått ner rejält i vikt och satsar verkligen på att må bra. För Alice skull, hon är ju så liten. Men även för mina andra barn.
"Tabubelagt att få barn efter 45"
Therese har drivit frågan om att åldersgränsen för IVF i Sverige borde tas bort, och att man istället borde bedöma varje kvinna individuellt efter hälsotillstånd och äggreserv.
– Här är man så besatt av åldern. Det finns en ålderism i Sverige som är trist. Det är nästan tabubelagt att få barn efter 45. Ändå känner jag flera som fått det, och min farmor var 47 när hon födde barn på 40-talet. En del kvinnor kan få barn senare i livet. Andra kan inte det. Men åldern i sig ska ju inte stå i vägen tycker jag. Jag såg statistik om att det är många fler kvinnor nu som får barn efter 45 än vad det var förr. Men jag ska vara ärlig och säga att det har väckt ganska starka känslor; ”Hur kan man göra så här?” Samtidigt ser vi ju män som är betydligt äldre än mig bli pappor. Och hade jag haft en man och fått en tredje barn när jag var 45, då hade inte det här heller varit lika laddat.
Hon också fått en del kritik för valet att jobba som kriminalrapporter på TV4 samtidigt som hon är ensamstående mamma.
– Det sticker i ögonen hos en del. ”Hur kan man ha det här jobbet när man är själv med barn?” Ett tag var det personer som nästintill trakasserade mig för att jag var ensamstående mamma och krimreporter. Jag undrar om en manlig kriminalreporter som var ensamstående med barn fått samma kritik.
Positiva reaktioner
Samtidigt har hon fått mycket kärlek och positiv feedback. Många ser henne som en förebild, som går sin egen väg och följer sitt hjärta och skaffar barnet hon längtar efter så, trots att hon både är äldre än normen och lever ensam. Och trots att det varit tufft har hon fått kvitto på att det hon gör uppskattas. Förra året nominerades hon till "Årets skåning" – en prestigefylld titel.
Hon berättar också att många jämnåriga kvinnor vars barn flyttat hemifrån har utryckt avundsjuka på att hon får uppleva småbarnsåren igen – sömnlösheten till trots. ”Tänk att du får vara med om detta en gång till. Fattar du vad fantastiskt?”
– Jag får fortfarande frågor och kommentarer på framförallt Instagram eller Messenger från kvinnor som vill veta mer om hur jag gjorde, eller som varit i samma sits. Ett par berättade till och med att de fått sitt barn tack vare min historia! Det värmer gott i mitt hjärta.
Tålamod och leklust
Hur är du annorlunda som mamma idag mot till dina tidigare barn? Har leklusten och tålamodet förändrats genom åren?
– Först och främst så tycker jag att det är underbart att få göra det en gång till. Jag är ganska barnslig, så jag leker väldigt mycket med henne. Jag är också mycket mer lugn och tolerant nu. Hon får hoppa i sängen och i vattenpölar så kläderna blir helt dyngsura. Hon får leka och ha kul. Och det är inte så noga om inte hon vill ha vantar på sig. Jag vet att de överlever. Det ska nog bli folk av dem ändå.
Men, det finns en del kämpiga aspekter av moderskapet som aldrig riktigt försvinner, oavsett erfarenhet eller ålder. Som morgonstressen och att räkna till tio (eller tjugo – eller trettio) där i hallen medan klockan tickar iväg.
– Den stressen är skitjobbig. Det är så att jag ibland börjar gråta för att jag känner att det är så jäkla tufft. Ibland när Alice har fått utbrott på tunnelbanan, folk tittar och jag känner hur svetten börjar rinna – det sitter kvar fortfarande. Men jag försöker möta Alice. Jag försöker verkligen hundra procent respektera henne och välja mina strider.
– Samtidigt tror jag mycket handlar minst lika mycket om att man är ensamstående som ens ålder. Det är extremt tufft att vara ensam. Jag lämnar och hämtar själv och jobbar heltid. Jag är aldrig helt ledig när jag är ledig, och har i princip ingen avlastning överhuvudtaget. Hon är med mig överallt. Tänk om man kunde få handla själv på Willys bara? Ibland när jag har klagat säger mina väninnor ”Therese, du har själv satt dig i den här situationen.” Det är ganska jobbigt att höra. Ja, det har jag. Men jag kan väl få vara trött och gnällig även jag? Men det går.
Å andra sidan är hon noga med att betona att den energi och glädje Alice ger väger upp allt och mer därtill.
– Jag mår bättre än någonsin och vill verkligen säga till de kvinnor som är i min situation och längtar efter ett barn till – om du har hälsan och läkaren bedömer att kroppen skulle klara en graviditet, gör det. Har du inga egna ägg kvar, gör en äggdonation. Alltså, gör det, för vet du vad, det gör dig lycklig.
Foto: Privat