Så kan barndomen påverka dina relationer som vuxen

Efter reklamen: 5 tecken på att din förälder bidragit till din ångest

Du har säkert hört talas om anknytningsteorin. Det är en psykologisk teori som handlar om hur vi i våra tidiga relationer knyter an till andra människor, och hur de erfarenheterna formar vårt sätt att relatera till andra även senare i livet. Till en början utvecklades teorin för att förstå barns utveckling och bandet mellan barn och förälder, men numera används den även för att förstå hur vi som vuxna hanterar nära relationer.

– Vi människor har ett behov av att förstå oss själva och varför vi reagerar på olika sätt. Anknytningsteorin kan vara en pusselbit att använda sig av, samtidigt som den förstås inte säger allt. Om du vill förstå mer om dig själv kan det vara hjälpsamt att reflektera över hur dina relationer i livet har sett ut. Upplever du att andra har funnits där för dig? Hur såg dina vänskapsrelationer ut när du var barn? Fanns det andra viktiga vuxna i din barndom förutom dina föräldrar? säger Anna Solander, legitimerad psykolog.

Enligt anknytningsteorin finns det fyra olika anknytningsmönster. De flesta barn växer upp med en trygg anknytning till någon eller flera viktiga vuxna, vilket ofta ger goda förutsättningar att utveckla en god självkänsla och förmåga att hantera både känslor och motgångar. Barn som i stället växer upp i större grad av otrygghet, och därav riskerar att utveckla en otrygg anknytning, löper större risk att både som barn och vuxen få svårare att hantera både känslor och nära relationer. Det finns tre olika typer av otrygg anknytning: otrygg undvikande anknytning, otrygg ambivalent anknytning och otrygg desorganiserad anknytning.

– Det finns betydligt mer att förstå om dig själv än bara ditt anknytningsmönster. Men i samtal med mina klienter finns min kunskap om anknytning alltid med mig. Det handlar om att undersöka vad just den här personen bär med sig för uppfattningar om sig själv i relation till andra. Tänker den, medvetet eller omedvetet, att jag är en varm och öppen person som finns där för att hjälpa den, eller tvärtom kanske att jag kommer vara dömande och kritisk. På så vis kommer relaterandet in i terapirummet precis som alla andra sammanhang. Jag är alltid intresserad av de här första åren, hur man har haft det och hur man har det i relationen med sina föräldrar. Men även vad man har för problem i sitt eget föräldraskap.

Orsakas dålig självkänsla av uppväxten?

Psykologen svararAnna Bennich

Vanligt att fundera över sin egen anknytning när man blir förälder

Anna berättar att många blir nyfikna på sina egna anknytningsmönster när de själva blir föräldrar. Det kan handla om att man märker att det blir svårt att stå ut med vissa känslouttryck eller beteenden hos barnet. Om man exempelvis själv inte har fått tröst och stöd när man varit ledsen som barn, kan det visa sig att man har svårt att bemöta sitt eget förtvivlade barn. Många börjar också fundera över sig själva i relation till sina egna föräldrar när man själv blir förälder.

Som barn behöver vi trygga vuxna omkring oss. Det vanligaste är att anknytningen utvecklas mellan barnet och dess föräldrar eller andra viktiga vuxna runt barnet. Med den trygga anknytningen vågar vi som barn upptäcka världen. Den blir både en trygg bas att utgå från, och en trygg hamn att återvända till när vi är rädda, ledsna eller behöver hjälp. Till skillnad från många andra däggdjur är människobebisar beroende av att bli omhändertagna av vuxna för att överleva och utvecklas. Vuxna å andra sidan har ett omvårdnadssystem som väcks när våra barn, eller vuxna i nära relationer, behöver oss. Anknytningssystemet och det motsvarade omvårdnadssystemet bäddar för en trygghetsskapande relation mellan barn och viktiga vuxna.

Efter reklamen: Har du svårt att prata om känslor? Kolla här

Kan man förändra ett anknytningsmönster?

– Anknytningsmönster är något man kan jobba med livet igenom, sedan är det som sagt inte bara anknytningen som påverkar vilka vi blir. Många som har vuxit upp under otrygga omständigheter utvecklar ändå någon sorts grundtrygghet i sig själva, medan andra blir mindre trygga som vuxna trots att de haft en god anknytning till sina föräldrar. Vårt sätt att relatera till andra påverkas av olika saker som händer oss i livet, både bra och dåliga saker.

Många som vill arbeta med sin anknytning läser massa böcker på temat, men anknytning är inte något teoretiskt utan tvärtom något rent praktiskt som sker mellan oss och andra, berättar Anna. Att läsa tio böcker om anknytningsteorin kommer aldrig kunna förändra ens anknytning lika effektivt som upplevelsen av en trygg och nära relation skulle kunna göra. En trygg partner, vänskapsrelation eller terapirelation har kraften att leda till verklig förändring. Samtidigt är det förstås bra att vara nyfiken och reflektera över sig själv, och drivet att försöka förstå sig själv är bra och något att ta tillvara på.

Låt oss kika lite på de olika varianterna av otrygg anknytning och hur de skiljer sig.

Otrygg-undvikande anknytning

Har du kanske svårt att visa dig sårbar, och svårt att låta en annan person komma dig riktigt nära? Är det utmanande för dig att våga uttrycka dina känslor både i känslomässiga och vänskapliga relationer. Då kan det vara så att du har en otrygg-undvikande anknytning.

– De här personerna drar sig ofta tillbaka när något blir känslomässigt utmanande. De är vana att hantera känslor själva och känner sig tryggast med det. Men om du ska komma nära andra personer måste du våga släppa in, göra dig tillgänglig och visa dig sårbar, annars blir det svårt att utveckla en djupare kontakt.

– Som barn har man kanske känt att det är störst chans att jag får vara nära mina vuxna om jag inte är så belastande. De här barnen är vana att bli avvisade och försöker ofta minimera sina egna känslouttryck för att inte vara så krävande. Det som är viktigt att förstå när man pratar om undvikande anknytning är att även om barnen skulle verka oberörda, till exempel vid en separation, så är de lika stressade som andra barn.

– Om du vill komma andra personer närmre så kan du jobba med att bryta mönstret av undvikande. Utmana dig själv genom att visa eller berätta när du är arg eller ledsen, stanna kvar när impulsen blir att fly. Du kan också fundera över varför du kanske känner förakt eller dömer någon som blir ledsen eller kanske börjar gråta. Självreflektion är viktigt men det kan vara ganska svårt att tänka på sig själv på det här sättet. Man kan fråga de människor man har runt omkring sig i sina nära relationer hur de uppfattar en. Kanske tycker du själv att du är en öppen person men så har dina vänner aldrig sett dig gråta eller be om hjälp.

"Jag kallade dem aldrig mor och far"

Nadia växte upp som ett experiment: "Blev tidigt vuxen"

Otrygg-ambivalent anknytning

Din nya kärlek ställer in er dejt, och din första tanke är att han har träffat någon annan eller helt enkelt inte tycker om dig längre. En person med en otrygg-ambivalent anknytning har vuxit upp i en miljö där den upplevt att den behövt stöd från sina anknytningspersoner utan att kunna lita på att de har funnits där. Det kan leda till ett starkt behov av bekräftelse och trygghet vilket gör att den otrygga personen ofta blir upptagen av sina relationer. Utebliven bekräftelse eller distans upplevs ofta som något hotfullt och stimulerar personens rädsla att bli övergiven.

– Om du har en trygg anknytning och en dejt blir inställd på grund av sjukdom, så tycker du säkert att det är trist. En person med otrygg-ambivalent anknytning tenderar att reagera starkare och bli mer orolig av ett sånt besked. Har du kanske gjort något fel? Varför vill han inte träffa dig? När ska ni nu ses nästa gång?

– Barnet har ofta haft en förälder som är oförutsägbar. Ibland har föräldern orkat vara lyhörd och kärleksfull och ibland avvisande. Barnet blir väldigt upptagen med att försöka läsa av föräldern för att se om den finns tillgänglig just idag. Det finns en ”klängighet” som även riskerar att fortsätta upp i vuxen ålder.

– Personer med ambivalent anknytning kan ofta uppleva sig lite utsatta i relation till andra, eftersom de kan triggas starkt i sina känslor och därför ha svårt att inte bli upptagna av relationer på ett sätt som varken trygga eller undvikande personer blir. Det är en sårbar position. Jag brukar försöka förmedla till personer med ambivalent anknytning att den här osäkerheten egentligen finns inom dem själva, även om den manifesteras i relationer. Om jag känner mig osäker på om jag är viktig för en person jag dejtar, och därför reagerar starkt på en avbokad dejt eller dylikt, kan jag behöva påminna mig om att det är såhär jag tenderar att känna i början av relationer. Det handlar inte nödvändigtvis om just den här dejten. Ett sätt att hantera detta på är att försöka använda sig av de trygga relationer man har i livet. Sök stöd och trygghet med vänner och prata om det du känner där. Var snäll mot dig själv och gör aktiviteter där du känner dig trygg. Ofta blir man väldigt upptagen av andra, men försök att inte tappa bort dig själv. Fundera över vad du behöver och försök dra i bromsen om du märker att en relation tar allt för stort utrymme.

Otrygg-desorganiserad anknytning

Den här kategorin är mer ovanlig än de andra otrygga anknytningsmönstren. Den kan uppstå när personen som ska vara den trygga basen och hamnen samtidigt är en källa till rädsla eller skräck. Många som har en otrygg–desorganiserad anknytning har växt upp i familjer där det förekommit våld, missbruk, psykisk sjukdom eller oförutsägbara, starka och skrämmande känslouttryck från föräldern. Det kan handla om föräldrar som själva har svåra upplevelser eller starka trauman bakom sig och helt enkelt inte har haft förmågan att hantera barnets känslor. Som vuxen kan det här leda till stora problem med relationer.

– När det gäller de andra anknytningsmönstren finns ändå en strategi hos barnen för att hålla sina anknytningspersoner nära och få hjälp. Här finns ingen strategi för att hantera svåra känslor eller stress. Barnen i den här kategorin kan bete sig oförutsägbart och förvirrat. Kanske går de mot föräldern som för att söka tröst men blir samtidigt frånvarande eller stelnar till. Den de behöver stöd och tröst från är också en person som de är rädda för.

– Som vuxen får man ofta svårt med sina nära relationer, som riskerar att bli kaotiska eller instabila. Man får av naturliga skäl svårt med tilliten till andra, och ibland även till sig själv. Det är vanligt att man på olika vis har svårt med sitt känsloliv, exempelvis genom att man kan bli överväldigad av svåra känslor eller tvärtom blir avstängd. Att närma sig terapi kan vara svårt eftersom den bygger på att man formar en tillitsfull och trygg relation. Då kan man å ena sidan öppna upp för att man vill ha hjälp, men å andra sidan samtidigt bli rädd för terapeuten. Precis som man en gång var för sin förälder.

– Vissa personer är väldigt resursstarka och det finns såklart personer med en desorganiserad anknytning som har bra och nära relationer. Samtidigt är det troligare att man behöver hjälp med sina känslor och sina relationer till andra. Man har varit med om saker som har varit skrämmande och gjort skada. Att bearbeta det med en trygg psykolog kan vara ett sätt att få uppleva en trygg relation på det vis man borde ha fått som liten. Det finns något väldigt meningsfullt och läkande i det.

Men, vi är formbara. Anna poängterar att den första tiden i livet, och de relationer vi skapar då, är viktig för oss samtidigt som det inte betyder allt. Det spelar också stor roll hur vi fortsätter skapa och verka i nära relationer senare i livet, och hur reflekterande vi är över oss själva och hur vi är med andra. Människor är dynamiska på så vis att vi är formbara genom hela livet, och att olika situationer och sammanhang kan väcka olika sidor av oss.

– Ibland tar en relation slut för att vi helt enkelt inte blev kära i varandra eller var kompatibla, snarare än ett resultat av omatchade anknytningsmönster. Det finns ingen perfekt psykologisk teori som kan förklara allt, de kan vara ledtrådar men det viktigaste är oftast att rikta fokus mot sig själv och ta hjälp om man känner att man behöver det. Om man upplever svårigheter i just nära relationer är psykoterapi ofta hjälpsamt eftersom relationen till terapeuten på sätt och vis blir en ny anknytningsrelation. Den nya, trygga terapirelationen erbjuder möjlighet till både utforskande och förändring som man sedan kan ta med sig från terapirummet, ut i livet utanför, säger Anna Solander.

Foto: TT/Shutterstock, privat