Dödsfall, skilsmässa, sjukdom – så klarar du svåra förändringar

Förändringar är inte alltid välkomna.

Förändringar är en del av livet, vare sig vi vill eller inte. Och ärligt talat: Hur roligt vore det om vi aldrig fick vara med om något nytt?

Samtidigt kan det vara påfrestande.

– Det är inte konstigt att känna att förändring är obehagligt och jobbigt. Det gör de flesta, säger leg psykolog Julie Franzén.

– Vi människor är vanedjur. Vi vill ha rutiner och förutsägbarhet. Det beror på att vi ska kunna gå på autopilot och spara energi. Hjärnan ska inte behöva tänka på vad vi gör hela tiden.

Förändring ger systemet en chock.

– När det sker förändringar, oavsett om de är positiva eller negativa, sker ett stresspåslag. Det känns ovant och det förväxlar vi med att något är fel.

Julie Franzén jämför det med att bada i en pool. Först är vattnet obehagligt och kallt, men så vänjer vi oss och det blir skönt. När vi sedan går upp är det luften som känns obehaglig och sval.

– Vi behöver en tid för att vänja oss vid det nya och när vi gjort det blir det normalt.

– Det viktiga är att inse att förändring måste få ta sin tid och man måste tillåta sig själv att känna de känslor som förändringen medför: sorg, ilska, ångest och obehag, säger hon.

Här är hennes råd om hur man kan hantera stora och svåra förändringar i livet.

Tänk om jag inte får jobb?

För en tid sedan förlorade jag jobbet. Jag hade arbetat på samma ställe i 15 år, men efter en omorganisation tyckte man att min kompetens inte längre var relevant så jag fick gå. Jag kände mig som en gammal sopa som man slänger på tippen. Med jobbet försvann också en stor del av min identitet: Jag var den effektiva, välorganiserade som har koll på allt. Jag tappade också kontakten med flera arbetskamrater som jag räknat som vänner. Nu håller jag på och söker nytt jobb – och jag är förstås rädd för att jag inte kommer att få något. För hur attraktiv är egentligen en 55-åring på arbetsmarknaden? Försöker se det som början på något nytt, men det går inget vidare.

/Carina

Hur kan jag tänka?

Du kanske tänker att det ”bara” är ett jobb, men det är otroligt tufft att bli arbetslös. Så tillåt dig att sörja. Försök vända de negativa tankarna till mer hjälpsamma tankar. Fundera på om det kan komma något positivt ur situationen, men för att de tankarna ska få fäste måste du tänka så dagligen.

Vad kan jag göra?

Håll fast vid rutiner: Vänner, träning, måltider, fritidsintressen … Ät bra och hälsosamt för att bli stabil – det är lätt att bli en gottegris för att få upp serotonin-nivåerna. Sätt ett mål och börja i små steg, som du delar upp: så här många jobb ska jag ha sökt varje dag. Då känner du att du åstadkommer någonting.

Skilsmässan skrämmer mig

Mitt äktenskap hade varit dåligt i många år, men jag stannade kvar, av rädsla för att bli ensam och för att få dålig ekonomi. Men vi hade glidit ifrån varandra och jag kände ingen gemenskap, ingen kärlek till honom längre. Till slut stod jag inte ut längre. Nu har jag sagt att jag vill skiljas. Det är ett beslut som har mognat fram och jag är säker. Han vill inte, men kämpar heller inte emot. Men trots att det är mitt beslut känner jag mig stundtals alldeles darrig. Hur ska det gå? Jag är ju van vid att leva i tvåsamhet, sedan över 20 år tillbaka. Tänk om jag blir en jätteensam tant med 10 katter!

/Anneli

Hur kan jag tänka?

Även om du själv valt förändringen kan den vara stressande och väcka jobbiga tankar. Fundera på dina rädslor. Är de rimliga? Om det värsta besannas – kan du klara av det? Det är alltid bra att ha en plan.

Vad kan jag göra?

Samla kraft i det som inte förändras: vänskapskretsen, ursprungsfamiljen. Gör en plan: Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vill du gå in i en ny relation eller vill du leva ensam? Bestäm något slags mål och ta dig stegvis mot det. Sätt upp en tidsram som utgår från dina tidigare erfarenheter: Hur lång tid kan det ta innan du mår bättre? Ge dig den tiden att anpassa dig efter den nya situationen.

Det är så tråkigt utan barnen

Alla pratar om vilken förändring det blir i ens liv när barnen flyttar hemifrån. Men jag trodde aldrig att jag skulle påverkas så mycket. När vår yngsta flyttade för ett år sedan såg jag framför mig hur jag och min man skulle få mer tid för varandra, hur vi skulle slippa plocka, tvätta och ha middag klar varje kväll. Så har det för all del blivit, men jag hade inte räknat med hur tråkigt det skulle vara. Jag saknar deras närvaro, att prata med dem och att vara behövd. Även om jag och min man hittar på saker tillsammans blir det oftast att vi sitter i soffan på kvällarna och gör just ingenting. Livet har blivit mycket tråkigare utan unga människor i huset.

/Pia

Hur kan jag tänka?

Kom ihåg att det är sunt att barnen flyttar hemifrån, det är ett tecken på att allt är som det ska vara. Ge dig tid att acceptera förändringen så kommer det att bli det nya vanliga.

Vad kan jag göra?

Jobba med dina tankar. Skaffa en bok och skriv ner de negativa tankarna och hitta positiva tankar som väger upp dem, till exempel ”barnen behöver mig inte” och ”mina barn är friska och mår bra i sina nya liv”. Om du har ett behov av att känna dig behövd kan du försöka hitta andra områden där du kan bli det: volontärarbete, skaffa hund …

Jag är 59 och vill ha min mamma

Det borde inte komma som en chock. Min mamma var 84 år, men hon var en väldigt ung person till sinnes, nyfiken och glad. Jag pratade med henne dagligen i telefon och träffade henne varje vecka. Genom livet har hon varit mitt stora stöd som trott på mig, peppat och älskat – inte bara mig utan även mina barn.

När hon blev intagen på sjukhus i höstas trodde jag att hon snart skulle vara hemma igen. Men hon blev bara sämre och efter ett par veckor gick hon bort. Nu har det gått flera månader och jag gråter fortfarande varje dag. Jag känner mig övergiven och vilsen. Samtidigt känner jag mig lite barnsligt dum som sörjer min mamma så mycket vid 59 års ålder.

/Åsa

Hur kan jag tänka?

Tillåt dig att sörja. Sorg är en process som tar tid och den måste få gå igenom de olika stadierna. Att förlora någon så nära känns oförutsägbart. Man undrar hur livet ska se ut utan den här personen.

Vad kan jag göra?

Prata med vänner, familj och andra personer som upplevt samma sak – och som känt din mamma. Känns det väldigt mörkt kan du behöva krissamtal. Håll fast vid dina rutiner – för att behålla en känsla av trygghet.

Sjukdomen förstör mitt liv

Det började för några år sedan med ont i ett knä. Jag struntade i det och fortsatte mitt liv som alltid varit mycket aktivt. Jag tränar hårt flera dagar i veckan och älskar att ta ut mig helt. Men smärtan och stelheten har bara blivit värre. Nu i dagarna fick jag diagnosen artros, vilket innebär att jag aldrig kommer att bli helt frisk. Jag måste anpassa min träning och risken är att jag måste avstå från till exempel skidåkning. Nu grubblar jag på frågor som: Vad för slags trist typ kommer jag att bli och hur kommer mitt liv att se ut? Jag är ju bara 45 år.

/Petra

Hur kan jag tänka?

Att bli sjuk är svårt. Det väcker existentiella frågor, förknippas med döden och det kan skapa ångest. Kom ihåg att det är okej att känna så och att det tar tid att anpassa sig till förändring. Att bli sjuk är också att förlora kontrollen. Fundera på vad du kan påverka och försök hitta trygghet i det som är konstant: din familj, platsen du bor och så vidare.

Vad kan jag göra?

Skriv ner dina negativa tankar och fundera på vilka tankar som skulle vara mer hjälpsamma. Vad skulle du till exempel kunna göra i stället för att åka skidor? Kan du prova på någon ny sport eller utvecklas på något annat område?

3 steg till acceptans

Förändringen kan delas in i de här faserna:

  1. Vi förnekar det som hänt, känner starkt obehag och tvivlar på att det kommer att bli bra.
  2. Vi börjar anpassa oss till förändringen och söker kunskap för att hantera situationen på bästa sätt.
  3. Vi har landat i det nya och accepterat förändringen. Det är det ”nya vanliga”.

 

Läs mer:

Anna-Lena Brundin: ”Mitt hjärta brast av stress och sorg”

Så hjälper du ditt barn hantera oro och rädsla

Slipp onödig rädsla – expertens bästa tips