Elisabeth behandlades för sju urinvägsinfektioner – hade cancer
– Först efter sju urinvägsinfektioner fick jag göra en utredning som visade att jag hade cancer, säger hon.
Innan hon själv drabbades hade Elisabeth Ryhänen aldrig hört talas om urinblåsecancer, trots att det är den sjunde vanligaste cancerformen.
– Det var först när jag började prata om min cancer som jag upptäckte hur vanlig den är. Det visade sig att jag hade flera i min närhet som också hade cancer i urinblåsan, säger hon.
Men just det faktum att hon inte kände till sjukdomen gjorde att hon inte heller kunde kräva rätt hjälp under sina ständiga besök på vårdcentralen.
– Jag ringde så fort jag fick symtom. Jag fick jättesvåra trängningar och fick rusa till toaletten. Väl där lyckades jag bara pressa fram några droppar och när jag gick därifrån var jag lika kissnödig igen.
Trängningarna var så svåra att hennes ben skakade.
– Det tryckte på något fruktansvärt och jag kunde knappt stå på benen. Men på vårdcentralen sa de bara att jag skulle ringa tillbaka om jag kissade blod eller fick ont i njurarna.
Det här är urinblåsecancer
- Urinblåsecancer är den sjunde vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Det är lika vanligt som malignt melanom.
- Drygt 3 000 personer insjuknar varje år. Av dem dör cirka 700 personer.
- Det första tecknet på cancer i urinblåsan är i de flesta fall blod i urinen. Man kan även få trängningar, sveda när man kissar eller en tyngdkänsla i underlivet.
- Vid tidig upptäckt är överlevnadschansen minst 90 procent.
- Sjukdomen är väldigt ovanlig hos kvinnor under 40 år.
Källa: Blåscancerförbundet
Fick blod i urinen
Smärtorna vid trängningarna beskriver hon som de krystvärkar man får när man föder barn. Vid ett tillfälle blev hon så dålig att hon inte tog sig ur sängen på en hel helg.
– Jag låg och nästan yrade. Ändå sa vårdcentralen ”återkom när du kissar blod” när jag ringde. Dagen efter ringde jag igen och sa att nu är det blod på pappret när jag torkar mig, säger Elisabeth.
Då fick hon komma in och få ännu en kur med antibiotika – som inte hjälpte den här gången heller.
– Två gånger fick jag en ny sorts antibiotika men symtomen kom ändå tillbaka. Jag ringde jourläkare eftersom det var helg men fick veta att det inte lät så allvarligt och att jag kunde ringa vårdcentralen på måndag. När jag kissade kom det världens blödning men jag fick bita ihop.
Utreddes efter sju felbehandlade urinvägsinfektioner
Först efter nio månader hade hon tur i oturen och fick träffa på en ny läkare. Då hade hon haft sju urinvägsinfektioner.
– Han sa direkt att han skulle skicka mig till sjukhus för utredning. Jag blev så snopen att jag frågade ”varför då”? Då berättade han att det är rutin att remittera vidare när man kissar blod, vilket jag inte hade en aning om. Hade jag vetat det, hade jag stått på mig tidigare.
Sedan gick allt fort. Två dagar senare kallades hon till undersökning hos en specialist som berättade att blod i urinen kan vara tecken på tumör i urinblåsan.
– Jag blev inte direkt rädd men ordet ”tumör” väcker ju obehag, säger Elisabeth.
Elisabeth Ryhänen
Ålder: 60 år.
Familj: Man och tre barn.
Yrke: Undersköterska.
Bor: Växjö.
Opererade bort tumörer i urinblåsan
Det visade sig att hon hade flera tumörer i urinblåsan och tolv dagar senare opererades de bort. En analys visade att cancern var aggressiv men att den inte hade spridit sig. Elisabeth fick prova en ny typ av cellgift vid sex tillfällen.
– Vid behandlingen sprutar man in cellgifter direkt in i blåsan som sedan stängs igen. Sedan får det verka i två timmar innan man kissar ut cellgifterna.
Eftersom urinblåsan inte släpper igenom cellgifter, påverkas inte resten av kroppen. Det innebär att man varken tappar håret eller mår illa.
– Den enda biverkan jag märkte av var att jag blev väldigt kissnödig. Jag behövde inte sjukskriva mig från jobbet annat än den veckan jag opererades, säger hon.
Går på regelbundna kontroller
Behandlingen var effektiv och Elisabeth har fått behålla urinblåsan. Första året efter operationen kontrollerades hon var tredje månad. Nu går hon på kontroller varje halvår, men friskförklarad blir hon först om sju år eftersom cancern var aggressiv.
– Det är inte helt nattsvart om jag skulle få ett återfall för då kan man ta bort hela urinblåsan. Trots alla turer har jag klarat av sjukdomen bra.
Om urinblåsan behöver tas bort till följd av cancern får man en urostomi, då leds urinen ut på magen till en stomipåse.
Den vård Elisabeth har fått efter cancerdiagnosen beskriver hon som toppen.
– Personalen på sjukhuset är verkligen jätteduktig och noggrann med att jag inte missar kontroller. Jag har blivit jättebra bemött, säger hon.
Anmälde läkarna för regelbrott
De läkare som hon träffade under månaderna på vårdcentralen är hon inte lika nöjd med. Hon anmälde dem till bland annat Patientskadenämnden och IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Detta eftersom de bröt mot reglerna och inte remitterade henne vidare.
– Tre läkare blev prickade för att de inte remitterade mig vidare. En av läkarna erkände att han inte ens hade läst min journal.
Hon är fortfarande förbannad för att hennes besvär inte togs på allvar.
– Det är hemskt att man ska behöva tjata. Man ska inte behöva vänta på hjälp tills man får blod i urinen – alla cancerdrabbade får inte samma symtom, en del blöder inte alls och vissa känner ingen sveda.
För andra kan det enda symtomet vara en tyngdkänsla i underlivet. Men oavsett symtom ska kvinnor över 50 år som får återkommande besvär med urinvägarna utredas på sjukhus.
– Upprepade urinvägsinfektioner är inte ett ärende för vårdcentralen, det ska alltid remitteras till specialist på sjukhus. Om jag vetat det, skulle jag ha stått på mig mer.
Standardiserat vårdförlopp
När det finns en misstanke om cancer i urinblåsan ska ett så kallat standardiserat vårdförlopp, SVF, startas. Man ska då remitteras till en urologisk enhet för utredning. SVF gäller i hela landet och ser likadant ut oavsett var man bor.
Det här räknas som välgrundad misstanke:
- makroskopisk hematuri (blod i urinen) vid ett eller flera tillfällen hos individer 50 år eller äldre.
- patienter där urinvägsblödningen uppkommit direkt efter insättning av kateter.
- misstanke om urinblåsecancer eller tumör i övre urinvägarna i samband med annan utredning.
Foto: Shutterstock/TT, Privat