Sofia skämdes och isolerade sig på grund av akne – så vände det!
Att Sofia Grahn skulle visa upp sin hud på bilder var absolut ingen självklarhet för bara några år sedan. Då led hon av svår akne, mådde psykiskt dåligt och isolerade sig, ville inte ens träffa vänner och bekanta.
Sofia Grahn: "Jag isolerade mig på grund av akne"
– Jag fick akne i tonåren precis som många andra. Jag hade det i några år, det var inte så allvarligt och det gick över, berättar Sofia.
Men så kom det tillbaka i 20-årsåldern. Det kom och gick i olika perioder.
– Jag upplevde att det blev värre i stressiga perioder, som när jag pluggade mycket på universitetet till exempel.
Sofia började må allt sämre, led av psykisk ohälsa.
– Jag vet inte riktigt vad som gav vad men jag hade dåligt självförtroende, isolerade mig och blev ensam.
"Kändes som öppna sår i ansiktet när det var som värst"
Hon isolerade sig allt mer. Slutade träffa folk, till och med de närmaste, och det blev en kamp att ta sig utanför dörren.
– Bara att gå och handla eller att gå till skolan var svårt. Jag behövde peppa mig själv flera dagar innan för att kunna komma iväg. Jag kände mig äcklig och ful.
Sömnen påverkades också av akneproblemen, liksom det allmänna välmåendet.
– Det kändes som att jag hade öppna sår i ansiktet när det var som värst. La jag huvudet på kudden på fel sätt kunde jag vakna i sömnen av smärta. Eller om jag råkade komma åt med fingrarna i ansiktet så gjorde det ont. Och det kunde klia. Eftersom jag inte ville gå ut var det svårt att träna eller röra på sig. Livskvaliteten påverkades absolut.
Sökte läkarvård för aknen, och blev positivt överraskad
I efterhand har Sofia förstått att hon led av depression. Men när hon sökte läkarvård var det för aknen.
– 2018 sökte jag mig aktivt till läkare. Jag kände att jag behövde få hjälp. Det var så pass allvarligt.
Hon var rädd att inte bli tagen på allvar. Men blev positivt överraskad.
– De förstod att det hade påverkat mig mentalt. Jag kände mig väldigt hörd och sedd, bekräftad.
Man påbörjade behandling, efter en trappa där man tar olika steg för att se vilken behandling som fungerar.
– Till att börja med så fick jag smörja in mig med receptbelagd kräm och ta antibiotika.
Det blev en sommar utan akne, men på hösten kom den tillbaka och Sofia fick träffa en hudläkare. Där blev hon erbjuden en stark medicin, enligt sista steget i trappan. I samband med att hon började ta den startade hon ett konto på Instagram.
Instagram blev en trygg plats att dela med sig på
– Jag hade gjort research på min medicin via Instagram, kollat taggar på medicinens namn. Jag fick upp en massa konton som liknar det jag själv har nu. Jag startade ett eget, till en början mest för att dokumentera behandlingen. Hur jag mådde och hur det gick.
I början var hon anonym, ville inte att hennes vänner eller familj skulle veta något om kontot. Ville bara prata med andra som visste vad hon var med om.
– Jag blev väldigt tagen av att se andra med samma sjukdom som jag hade. Som visade sin hud utan redigering och filter. Jag hade inte haft någon att relatera till tidigare. Innan kände jag mig så himla ensam i det jag gick igenom.
Sofia började ta bilder på sin hud och lägga ut bilder. Instagram blev en trygg plats där hon kunde dela med sig.
– Det hjälpte mig jättemycket. Jag hittade nytt självförtroende.
Vill visa andra att hud kan se ut på olika sätt
I samma veva började Sofia reflektera över skönhetsideal.
– Kroppsaktivism-rörelsen hade en plats vid det här laget, många visste om den. Men det fanns inte något liknande för huden, inte som jag sett alla fall. Jag började reflektera över varför det var så viktigt att min hud skulle se ut på ett visst sätt. Man kan ha bra självförtroende trots ärr. Det var befriande att släppa tanken på att jag måste fortsätta jobba på att få ”idealhuden”.
Bilderna gick allt mer från att bli så fokuserad på det medicinska förloppet till att hitta självförtroende där man är, som man är.
– Jag gillar att ta bilder och mycket med smink i olika vinklar som man inte är van att se någon med akne i. Det var en process som började med min behandling med medicinen men som nu blivit något annat.
Responsen har nästan bara vara väldigt positiv.
– Folk hör av sig och säger att de äntligen får spegla sig i någon som ser ut som sig själv. Jag hoppas det kan stärka någons självförtroende. Jag skriver ibland om de jobbiga grejerna och det är många som uttrycker att det känns viktigt och att man kan få känna igen sig. Att det är berättigat att man inte mår bra och att den medvetenheten sprids.
Sofias tips till andra med akne och hudproblem
Ge dig själv utrymme att må dåligt över din hud. Många känner skam i att det kan påverka en så djupt som det ändå gör, men det är vanligt. Det är okej att känna att det påverkar, och att det påverkar självkänslan. Man är inte ensam i det. Det är viktigt att ändå ge sig det också.
Jag själv hjälptes av att bredda vad jag möttes av i sociala medier. Är man ofta där och bara följer personer som ser ut på ett visst sätt så kan man få en väldigt smal bild av hur vi ser ut. Att följa andra som synliggör huden och att prata om det kan hjälpa. Att spegla sig i andra bilder. Följ till exempel #skinpositivity och #aknepositivity, det kan vara uppfriskande.
Sen kommer ett litet pepptalk: Jag personligen tycker att akne, ärr, rynkor och linjer – som ofta framställs som något negativt – kan vara väldigt fint. Jag är trött på att se slät hy överallt och kan tycka att det är fint med tecken som visar att man har levt. Att man har skrattat mycket, eller gått igenom jobbiga saker – och klarat det. Se kroppen och huden för vad de är, och allt bra de gör för oss. Lyft också blicken och se vanliga människor, vi ser ut som vi gör!