SömnStressMindfulnessOnt i magenVätskebristHuvudvärk

Lizet hittade kraft i yogan: "Jag fick en stroke av stressen"

16 okt, 2017 
För Lizet, 31, har fokus alltid varit på att prestera maximalt. Till slut kollapsade hennes kropp och hon förlorade känseln på enda sidan av ansiktet. Yogan blev en del av hennes väg tillbaka.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons

”Jag kan sätta fingret exakt på när kroppen började säga ifrån. Jag var ny på jobbet, vilket var roligt men stressigt. Samtidigt levde jag i en dålig relation och oroade mig mycket över olika familjeproblem.

Kvällen när jag fick min första panikattack hade jag precis tagit en dusch och satt på sängkanten. Plötsligt kände jag en hetta som spred sig – från tårna och uppåt. Hjärtat slog så hårt att det kändes som om det var utanpå kroppen, ett illamående tog över. Jag trodde att jag hade blivit magsjuk. Men så försvann alla symptom och allt var som vanligt igen.

Läs också: Hur mår du? Ta tempen på din stress här!

Det var dock långtifrån över, det här var bara den första attacken av väldigt många. Min kropp fortsatte att reagera så där lite då och då. Jag anade att det var stressrelaterat och visste väl egentligen att något var fel. Till slut besökte jag en läkare, men jag bara grät och grät. Hon sa ”Du behöver vila upp dig, så jag kommer att sjukskriva dig”. Jag kände mig patetisk, tänkte ”Hur kan man bli sjukskriven i min ålder?”. Jag bad om att bli sjukskriven i bara två veckor och lyckades övertala henne, vilket jag ångrar i dag. Under de veckorna började jag må lite bättre, trodde jag i alla fall.

Annons

I samma veva flyttade jag från Stockholm till Göteborg. Jag började på ett nytt jobb, i en ny bransch. Där hade jag ögonen på mig, kände att jag ständigt behövde prestera maximalt. Det är sådan jag är, vill vara grym på allt. Annars kan jag lika gärna strunta i det. Det personlighetsdraget hos mig har förstört mycket av mitt liv.

En dag drabbades jag av ett nervsammanbrott, tog bilen och bara körde iväg. Ute på motorvägen fick jag panik, men på något sätt tog jag mig hem. På väg in i lägenheten ramlade jag, kände knappt mina ben. Jag kravlade mig upp och lyckades komma in genom dörren. Jag ringde en kollega som kom för att hjälpa mig. Jag fick även tag på min sambo. Medan jag pratade med honom kände jag hur ena sidan av mitt ansikte föll ihop och hela min mun blev sned. Han förstod inte ett ord av vad jag sa.

Läs också: Forskare: En tyst minut kan göra underverk mot stress

När min kollega och sambo kom fram låg jag och skakade och grät. Jag hade ingen känsel i ena halvan av ansiktet och kände inte mina fingrar. Vi åkte raka spåret till akuten, där de gjorde flera undersökningar. Sedan skrevs jag in på stroke-avdelningen. Jag tyckte inte alls att jag passade in där, det enda jag tänkte på var vad jag skulle säga till folk. Jag skämdes.

Annons

På sjukhuset förklarade de att jag drabbats av en så kallad tia, även kallad ”mini-stroke”. En tia är ingenting man kan behandla, det är livsstilen som måste förändras. Läkaren var väldigt orolig för mig, sa att jag behövde vila från jobbet. Jag var förstås tillbaka redan nästkommande måndag. Efter det blev allt bara värre.

Vändpunkten kom när min svägerska kontaktade en läkare, som såg rakt igenom mig. Jag sjukskrevs för utmattningsdepression. Alla sa att träning var det bästa som fanns i min situation. Jag bokade massor av PT-timmar, men kom hem och storgrät för att jag inte kunde göra övningarna ordentligt. Även här var mitt fokus på att prestera.

Läs också: Experten: Detoxa din hjärna från stress – så gör du

Jag är gammal latindansare och längtade efter en träningsform som skulle göra mig glad.

Jag kom i kontakt med yoga, men tyckte det verkade flummigt. Men jag gick i alla fall iväg och gjorde mitt första yogapass. Efteråt kändes det som om jag var två meter längre! Rakryggad gick jag ut, full av ny energi. Äntligen kunde jag tänka klart igen. Varje pass gjorde skillnad, successivt blev jag starkare, både mentalt och fysiskt.

Annons

Att bli starkare i kroppen och själen har gjort att jag vågar stå på mig mer. Jag har kraft att säga nej när det behövs. Och om jag är bra eller dålig struntar jag i. Jag tränar yoga bara för att det får mig att må bra. För det mesta gör jag det själv hemma, ibland tio minuter om dagen, ibland en timme. Yogan har hjälpt mig genom tiden när jag var sjuk – och hjälper fortfarande. Jag var sjukskriven i ett halvår, sedan tog jag mig sakta men säkert tillbaka till arbetslivet.

Läs också: 5 tysta tecken på att du stressar för mycket

Nu jobbar jag heltid och det fungerar bra. Men jag skulle inte säga att jag är helad, och det är tveksamt om man någonsin blir det. Jag får konstant dra i handbromsen när jag känner av det; den där värmen från fötterna som kommer, illamåendet i magen. Ibland möter jag folk som inte förstår eller ens vill försöka förstå. Det handlar bara om okunskap. Var snälla mot varandra i stället. Om du har någon i din närhet som du tror kan känna igen sig i min berättelse, ge den personen all kärlek och stöttning.”

Annons

Lizet Schoultz

Ålder: 31

Familj: Maken Richard

Bor: I Göteborg

Gör: Jobbar som kommersiell uthyrare.

AV: Karin Nordin och Anna Sundesten FOTO: Privat, Carl Klingspor

De senaste fem åren har antalet stressrelaterade sjukskrivningar i Sverige mer än tredubblats. Så här kan det inte fortsätta! Därför har MåBra startat kampanjen Den Dolda Stressen. Här kan du läsa om nyheter och forskning kring stress, få tips och råd för att stressa ner samt läsa inspirerande livsöden om kvinnor som tagit sig tillbaka från utbrändhet.

Vänd trenden på mabra.com/stress!

Annons