Ta tillbaka makten över ditt liv — om att hantera adhd som vuxen

Efter reklamen: Allt du behöver veta om adhd hos vuxna

Ni kanske känner igen henne från serien SVT-serien Superföräldrar? Lotta Borg Skoglund, överläkare och författare till boken Adhd – Från duktig flicka till utbränd kvinna, har lagt många års dedikerat arbete och forskning på adhd hos kvinnor. Och hennes kamp behövs.

– Under mina år som läkare har jag träffat många flickor och kvinnor som kämpat så hjärtskärande hårt för att få ihop sina liv. Trots intelligens, trots begåvning och livsklokskap, trots vita knogar och ständiga omstarter berättar de för mig att de bara inte får livet att fungera. Tyvärr har vare sig forskningen eller vården haft ett särskilt stort intresse för flickors och kvinnors unika utmaningar vid adhd, berättar hon.

"Man har ett helt liv att ta hänsyn till"

MåBra träffade Lotta Borg Skoglund för att få reda på mer om hur det är att få diagnosen som vuxen. Och varför många upptäcker adhd så sent i livet.

Hur är det att ställa en adhd-diagnos på en vuxen?

– Att göra en utredning på en vuxen är både enklare och svårare än på ett barn, menar Lotta. Det är speciellt därför att man har ett helt liv att ta hänsyn till, så många erfarenheter att försöka förstå. Vi har så mycket information att ta ställning till, vilket är bra, men det är ju också en del av adhd-problematiken. Det är komplext.

Många kan både känna en stor lättnad och en sorg. Man kan titta tillbaka på ett helt liv med motsättningar och undra ”Hur hade mitt liv sett ut om jag fått hjälp?

Lotta Borg Skoglund

Hur kommer det sig att man som vuxen hamnar i en adhd-utredning?

– Det är många olika och ibland krokiga vägar som gör att man hamnar hos oss. Man kan ha fått en remiss, man har försökt med andra behandlingar inom psykiatrin som inte visat sig fungera. Men man kan också komma själv, på eget initiativ. Kanske har man ett barn eller barnbarn som fått diagnosen och man känner bara: ”men oj så här har jag också haft det”. Eller så kan det vara någon i ens närhet, en kollega som uppmärksammat tendenserna som uppmuntrat till utredning.

Hur kan det kännas att få diagnos som ­vuxen?

– Många kan nog både känna en stor lättnad och en sorg. Man kan titta tillbaka på ett helt liv med motsättningar och undra ”Hur hade mitt liv sett ut om jag fått hjälp?”. Men samtidigt är det för många en stor lättnad. Man får tillbaka makten över sitt liv. Makten att börja förändra och börja göra andra val.

– Många tvivlar på sin diagnos och ägnar mycket tid åt att fundera på om de kanske har under- eller överdrivit i samtalen. Det är nog inte så konstigt eftersom adhd kan ta sig så olika uttryck hos olika personer. Kanske har man träffat någon annan med en adhd-diagnos och tänker att sådär har jag det ju inte alls.

Varför ska man göra en vuxenutredning? Och när är det högst nödvändigt?

– Det är inte alls säkert att man har behov av en diagnos. I den bästa av världar skulle det ju finnas utrymme för en större variation av hur vi människor fungerar. Men jag skulle säga att det är nödvändigt när man tror att det är diagnosen som skapar allvarliga problem i ens liv. När man inte klarar av att behålla sina jobb, eller att både ha jobb och ett liv utanför arbetet, att man trots att man har gjort nödvändiga anpassningar och inte har högre krav än andra på hur en fungerande vardag borde vara känner att man måste gå ner i tid, eller har återkommande och svår psykisk ohälsa.

Elaine Ekvärd menar att det är fel att prata om adhd som en superkraft, vad säger du om det?

– Jag tycker att hon tänker helt rätt. Det är ju inte så att adhd är någon särskild begåvning. Tvärtom är det per definition en funktionsnedsättning. Jag känner många lyckliga och framgångsrika personer med adhd. Men gemensamt för alla dem är att de har fått lägga väldigt mycket hårt arbete, och ha en väldigt god självinsikt, för att få sitt liv att gå ihop.

Många förknippar adhd med koncentrationssvårigheter och svårt att sitta still. Men det finns flera ”tysta” tecken på adhd?

– Ja och dessa tecken kan vara att man trots att ha prövat allt: man har bortprioriterat, sorterat, organiserat, ändå klarar man inte av att få till en rimlig arbetsbelastning. Man känner att man behöver välja, kan inte både vara närvarande mamma, social och sköta ett jobb. Så är det för många av dem jag träffar. Och det handlar absolut inte om några orimliga krav utan om att bara få till ett värdigt liv, säger hon och fortsätter:

Kända svenskar som berättat om sin ADHD-diagnos: "Att ta hand om mig själv är ett heltidsjobb"

– Ett annat tyst tecken är att det kan ta vansinnigt mycket energi att hålla struktur i vardagen. Det kommer inte naturligt och när strukturen saknas och rutiner bryts blir det ohållbart. Omgivningen kanske bara ser en organiserad småbarnsmamma, men har ingen aningen om vilka krafter som krävs och strategierna som ligger bakom.

Kan adhd bli värre med åren? Det vill säga att man haft adhd hela tiden men att det förvärrats som vuxen.

– Ja, absolut. Det kan gå åt båda hållen. En adhd-diagnos existerar ju aldrig i ett vacuum utan svårigheterna förhåller sig hela tiden till hur omgivningen ser ut och ställer för krav. Dessutom beror det ofta också på vad man har för ursprungsförutsättningar utifrån socialt och ­ekonomiskt stöd och om man kanske har andra egenskaper som till exempel att man är väldigt social, verbal eller begåvad och hittar strategier för att minska konsekvenserna av sina svårigheter. Många beskriver att deras adhd verkligen ställer till det för dem i olika övergångar i livet och på det sättet kan det bli tydligare och tydligare i takt med att åren går och hur ens liv och vardag ser ut just i stunden.

Foto: TT, Eva Lindblad