Utredning av NPF i vuxen ålder: Hur skriver jag en egenremiss?

Efter reklamen: Min hälsa #13 – Vad är ångest?

Jag undrar lite kring att utreda neuropsykiatriska diagnoser i vuxen ålder. För egen del har jag länge misstänkt att jag kanske skulle kunna vara på autismspektrumet. Jag känner dels igen mig i beskrivningar av högfungerande autism och fick upp ögonen för det efter att ha fått utpekat av några vänner att jag verkar fungera på det sättet. Det hade också tydligare stärkt varför jag går så väl ihop med min närmsta vän som blev diagnostiserad med autism som barn – och varför jag haft så svårt med det sociala samspelet hela livet.

Jag har yttrat misstankarna med läkare och psykolog, varav båda hänvisar till att jag måste skriva en egenremiss till en psykiatrisk mottagning. Varför skickar inte ni remisser? Och vad är viktigt att tänka på när man skriver en egenremiss? Kan mottagningen ge mig avslag?

/Melena, 48 år.

Christina Lundell

• Christina Lundell är legitimerad läkare som svarar på medicinska frågor från våra läsare.
• Vid sidan av sitt vanliga arbete som ST-läkare i allmänmedicin på en vårdcentral i Bromma forskar Christina om kvinnohälsa vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Maria fick adhd-diagnos vid 54: ”Blivit tystare i mitt huvud”

Läkaren Christina Lundell svarar: ”Fokusera på de svårigheter du haft genom livet”

Utredningsgången för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) skiljer sig åt mellan olika regioner och beroende på diagnos. Den skiljer sig också åt mellan barn och vuxna, som du skriver.

I allt fler regioner gör vuxna först en basutredning via vårdcentralen, som sedan skickar en remiss vidare om de ser tecken på att man kan ha en NPF. Beroende på vilken diagnos man misstänker kan antingen psykiatrin eller habiliteringen ta över för att sätta den slutgiltiga diagnosen.

I grundutredningen i primärvården samarbetar läkare och psykologer, och i vissa fall ytterligare yrkesgrupper. Det brukar ingå en kroppslig undersökning och blodprover. Man brukar få fylla i dokument och ofta får ens anhöriga svara på frågor om hur det sett ut tidigare i livet.

Om du har besvär kopplade till hur du fungerar, kanske med ångest eller nedstämdhet, kan du få vård för de besvären även utan diagnos.

Efter reklamen: Min hälsa #17 – Så hjälper du någon som lider av ångest

Sommarkampanj 60% rabatt

Kom i form på 21 dagar!

Skaffa nya kost- och träningsvanor med MåBra. För bara 199 kr får du:

• Kostplan
• Träningsfilmer
• Recept
• Experttips

Läs mer och anmäl dig här!

På vissa håll i landet är köerna långa i specialistvården. Det finns privata aktörer som erbjuder utredning utan kö om man betalar själv. Under våren har regeringen riktat kritik mot att vissa privata aktörer sätter diagnoser för lättvindigt, det ska utredas. Till en del privata aktörer räcker egenremiss. De kräver inte alltid att man går via primärvården.

Om det där du bor krävs en egenremiss även för offentlig vård, är mitt råd att fokusera på de svårigheter du har haft genom livet, precis som du beskriver i ditt brev. För autism kan det exempelvis handla om socialt samspel, att förstå det som inte sägs, kanske starkt fokus på vissa saker, sensorisk känslighet, rigiditet och ögonkontakt.

Det kan vara klokt att fundera igenom hur en eventuell diagnos skulle kunna hjälpa dig. Du kan få tillgång till hjälpmedel och anpassningar, om det behövs. Önskan om utredning kan ibland handla om längtan efter en förklaringsmodell för ens svårigheter. Det är förståeligt, men samtidigt så är vi alla speciella på vårt eget vis, med och utan diagnoser.

Hoppas att du hittar en bra väg framåt!

Därför behöver du överdriva hos läkaren

Bemästra konsten att gå till doktorn – 9 tips inför ditt besök

Foto: Shutterstock/TT