Sommarprat 2021: Hanna Wallensteen om bristen på icke-vita terapeuter
– Det händer alltför ofta att patienter får utbilda sina terapeuter om rasism.
Psykologen Hanna Wallensteen är adopterad från Etiopien och har under uppväxten upplevt minoritetsstress. Ett ämne som ihop med rasism, adoption och normer kommit att ligga henne varmt om hjärtat, och som hon i många år nu föreläst om. Detta är också ämnen som bland annat berörs i hennes sommarprat, som sänds i Sommar i P1 den 19 juli.
Minoritetsstress visade det också sig att hon var långt ifrån ensam om att ha upplevt. När hon 2019 valde att öppna upp en egen praktik, dröjde det inte länge innan kalendern var fullbokad. Hennes klienter består till stor del av personer med utländskt påbrå, varav många vittnar om att de haft svårt att känna sig förstådda av vita terapeuter.
Hanna Wallensteen om glädjen att få sommarprata 2021
När Hanna blev uppringd av Sveriges Radio och fick frågan trodde hon inte sina öron. Hon beskriver det som att en dröm går i uppfyllelse.
– ”Du skojar?!” tror jag att jag sa ungefär fem gånger. Det känns jättestort! Jag har haft två sådana här lekfantasier i mitt liv, det ena är tacktalet på Oscarsgalan – och så ett sommarprat. Men det var ju en lek! Inget man tror någonsin ska hända, berättar Hanna för MåBra.
När hon pratar med oss på MåBra har hon precis spelat in sitt sommarprat, och menar på att den värsta nervositeten nu är över, men hejdar sig snabbt och säger att det också såklart är läskigt att se hur det kommer att tas emot.
”Adoption, rasism och minoritetsstress” – det handlar sommarpratet om
Hannas sommarprat behandlar hur det var att växa upp som brun och adopterad på 70-talet och framåt, samt några av de lärdomar hon plockat med sig från sitt yrke som psykolog.
– Samtidigt vill jag poängtera att det här är min berättelse, det är ju så klart inte samma för alla, men jag kommer också lyfta in sådant jag hört från andra i samma sits, säger hon och fortsätter:
– En bra inställning inför mitt sommarprat är att det finns en nyfiken undran – ”hur kan det ha varit att växa upp i hennes skor?”. Jag hoppas att det antingen skapar igenkänning eller öppnar upp för nya perspektiv.
Att på flera sätt avvika från normen under sin uppväxt menar Hanna har bidragit till en underliggande minoritetsstress, något hon också ser att flera av hennes klienter idag upplever.
Det här är minoritetsstress
Begreppet minoritetsstress härstammar från en modell från 2003 av professor Ilan H. Meyer i USA. Den beskriver hur människor i minoritetsposition gör sig beredda att mötas av negativa föreställningar mot sin grupptillhörighet. För att hantera detta beskriver Meyer tre vanliga strategier:
- Man försöker ändra på sig själv för att passa in i den rådande normen
- Man är på sin vakt och är alltid beredd att möta negativitet
- Man antar och rättfärdigar de negativa förställningarna om ens minoritetsposition som sanningar om sig själv.
– Den senare strategin kan exempelvis vara en homosexuell person som skäms över sin läggning och godtar att bli sämre behandlad på grund av den, säger Hanna och fortsätter:
– Att bära på minoritetsstress är också tungt därför att det läggs ovanpå all annan stress som livet ofta medför. Därför behöver man hitta saker i livet som ger en energi och socialt stöd, så att man har tillräckligt med motståndskraft.
Ökad efterfrågan på terapeuter med utländskt påbrå eller utseende
Hanna vill poängtera att det såklart inte alltid är så att man själv måste ha varit med om sådant som klienter delar med sig av för att kunna hjälpa. Däremot kan det finnas ett värde i att klienten kan spegla sig i den man öppnar upp sig för. Då kanske man har större hopp om att få en förståelse utifrån liknande grunder.
– Jag har själv bara haft tillgång till vita terapeuter och det har oftast gått utmärkt. Men det förutsätter att denna förstår att hen är just vit. Att vi har olika erfarenheter och möts av olika saker och att hen aldrig fullt ut kan förstå hur det är att gå runt i en brun kropp. Sen kan psykoterapeuter vara olika bra, där duktiga terapeuter har god inlevelseförmåga, förståelse och en vilja att lära sig.
Hanna har mött ett stort antal personer som beskriver att de inte tidigare känt sig förstådda och stundvis också förminskade när de pratat med en vit terapeut. En uppfattning hon fått redan innan hon själv blev psykolog, då hon arbetat med frågor om rasism och psykologi sedan 1999.
"Klienten får ägna dyra psykolog-timmar åt att utbilda terapeuten"
– Många som uttryckt en sorg över rasism eller annat som har med deras utländska bakgrund att göra har fått svar som ”så ska du inte tänka” eller att terapeuten blivit så pass chockad över den behandling klienten utsatts för att samtalet slutar med att klienten får ägna dyra psykolog-timmar åt att utbilda terapeuten i frågan.
Hanna menar att det måste ligga på terapeuten att själv skaffa sig tillräcklig kunskap för att på bästa sätt kunna hjälpa klienten.
– På samma sätt som om jag ska samtala med en person som vuxit upp med låt säga en kronisk sjukdom som jag är obekant med, då kan ju jag behöva läsa på om denna, så att jag skaffar mig tillräcklig förståelse kring den eventuella problematiken det kan ha medfört för min klient.