Stina Wollter: "Jag har alltid känt mig äcklig"

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

Konstnären Stina Wollter är en känd radioröst, men i ”Pillerpodden” gör hon poddebut.

Samtalet tar sin början i Stina Wollters barndom. Hon säger själv att hon växte upp i en ätstörd miljö med en mamma som aldrig kunde släppa flickidealet.

– Jag har alltid känt mig äcklig och som överlevnadsstrategi blev jag en pajas. Jag har en hög röst och en kropp som är yvig. Det har jag inte riktigt kunnat hjälpa, sådan blev jag. Jag har bett till Gud att få vakna att vara något annat, få vara diskret och sval. En som bara glider genom rummet. I stället kommer jag in, välter tre koppar kaffe med röven, skrattar för högt och säger fel saker till värdinnan, säger hon i Pillerpodden.

Läs också: Amelia Adamo mobbades: ”Jag hörde hur de suckade när de såg mig”

 

Förlorade sin syster

I början på 1990-talet förlorade hon också sin syster Ylva i sjukdomen anorexi.

Som ensamstående mamma fick Stina Wollter aldrig riktigt tid att bearbeta sorgen, säger hon i podden. Månaderna gick och när hon kom tillbaka till sitt arbete på Stadsteatern samma höst fick hon sin första panikångestattack.

Stina Wollter beskriver hur hon började skaka och fick svårt att andas.

Efter attacken fick hon komma till en psykolog, men en incident på mottagningen grusade allt hennes förtroende.

– Jag hamnade hos en psykolog som somnade när jag pratade. Jag satt med sorgen att mitt enda helsyskon var död. Men jag bar skammen helt själv. Det kändes som om någon hällt ett glas vatten över mig. Men där stängde jag av. För att skydda honom höll jag det gående och satt av de där timmarna, säger Stina Wollter.

Läs också: Så slipper du panikångestattacker

 

”Ser det som samhällstjänst”

När hon senare konfronterade psykologen med insomningen förnekade han allt. Stina Wollter säger att det tog 20 år innan hon kunde gå i terapi igen.

Stina Wollter pratar även om sitt populära Instagramkonto och all nätkärlek hon får. Men också hennes vilja att försöka finnas där för sina följare.

– Jag ser det som mitt volontärarbete. Jag ser det som min samhällstjänst. Andra sitter i jourtelefoner, jag svarar minst en timme om dagen på meddelanden. Jag tar det på största allvar, säger Stina Wollter i podden.

I podden berättar hon också att det var en hel del ångest och vånda innan hon tackade ja till att vara med i Let’s Dance. Visserligen dansar hon ofta och gärna på Instagram, men har aldrig tidigare dansat på ett ordnat sätt.

– Jag vet att jag kommer att känna mig utsatt. Jag har inget intresse av att bli känd. Däremot så tänker jag att jag hade behövt se en sådan som jag ta plats i tv-rutan. Jag tänker på alla mina följare. Det blev en cool tanke att jag inte dansar ensam. Det folk inte ser är de 70 000 som följer mig i dansen och bär mig i hoppen. När jag väl fattade beslutet blev det väldigt lugnt i min mage, säger hon i podden.

Läs också: Felix Herngren om kärleken till frun Clara: ”Det får vara värt allting”

Läs mer från Året Runt: Stina Wollter stukade foten under dansträningen

 

Per Gessle: ”Vill ingen ta en selfie blir jag jättedeppig”

Läs också: Per Gessle: ”Vill ingen ta en selfie blir jag jättedeppig”

 

 

Redaktionens tips
Dela på: