När en närstående går bort – viktiga råd som hjälper dig i sorgen
I sin bok Hantera döden – en handbok (Bonnier fakta 2021) citerar läkaren Jakob Ratz Endler, den tyske författaren Thomas Mann som skrev att ”En människas död är snarare de efterlevandes problem än hans eget”. Även om det ligger en hel del i det påståendet finns det saker som det kan vara bra att avhandla med våra nära och kära när vi vet att någon snart ska lämna jordelivet. Det kan vara allt från praktiska saker som var de vill bli begravda, vill de radera sitt FB-konto och om man önskar bli kremerad till att exempelvis be dem berätta mer om sin barndom och försöka bevara dessa minnen.
Här ger Jakob själv samt kuratorn Anne Andersson och psykologen Emma Dahlsson tips på saker att tänka på innan (i de fall man vet att någon snart ska gå bort) och efter själva förlusten.
Skriv ner eller spela in minnen
– Om man inte fångar historierna försvinner de, säger Jakob Ratz Endler som rekommenderar att skriva ned minnen eller på annat sätt dokumentera dem.
Vi överskattar nämligen vår förmåga att minnas, förklarar Jakob. Själv lämnade han en diktafon hos sin mormor och bad henne spela in berättelser från sitt liv. Hon fick förslag på ämnen som första dagen i skolan, bröllopsdagen och minnen från barndomshemmet.
– Det är ganska lätt att komma på tio frågor.
Idag är han glad för det även om han inte lyssnat igenom dem ännu.
– Men jag vet att de finns där och jag kommer lyssna någon gång. Det känns lite som att ha pengar på banken, säger Jakob, fast det är historier.
Avskedet – hur vill hen att begravningen ska vara?
Begravningsbyråer erbjuder tjänster som Vita arkivet där man kan förmedla hur man till exempel vill ha sin begravning och vara man vill begravas. Något som kan vara till hjälp men det kan även bädda för missförstånd menar Jakob som anser att det är bättre att försöka prata med sina anhöriga, även om det kan ta emot, det kan bli ett fint och kärleksfullt samtal förklarar han. Det kan vara bra att fråga rakt ut hur man tänkt kring vissa saker för att slippa gissa och undvika att det uppstår konflikt bland de efterlevande. Precis som med arv, där det inte hör till ovanligheterna att det blir slitningar.
– Om man kan göra något för att minska den risken tycker jag man ska göra det.
Även om det kan vara jobbigt i stunden, ta tillvara på möjligheten att ta avsked av den avlidne på sjukhuset när tillfälle ges. En annan sak som hjälper att göra dödsfallet mer verkligt och hjälper oss att förstå och så småningom kunna gå vidare kan vara att ha kista på begravningen, även om den avlidne ska kremeras.
Video: 7 saker att tänka på om du står nära någon i sorg
Prata om hur praktiska saker funkar
Jakob Ratz Endler har själv ställt samman ett ”dödsbrev” till sin fru, i det fall döden skulle inträffa snabbt. Det är av mer praktisk natur, där har han bland annat skrivit var hon ska vända sig när det är dags för deklarationen, hur ofta han brukar rensa avloppen och när det är dags att besiktiga bilen, sådant som fallit på hans lott och som det underlättar för henne att känna till. Det kan vara bra att göra av flera anledningar, det blir även en påminnelse till en själv om att livet är ändligt.
– Det hjälper oss göra bättre val, säger Jakob som menar att det kan få oss att tänka till och se över våra livsval.
Det är även viktigt att som gift eller levandes i en relation att man är tydlig med att ge den andre sin välsignelse att finna kärleken på nytt när man själv är borta påpekar Jakob.
– Så man inte lämnar någon med en skuldbörda ifall de blir kära igen.
Skjut inte upp samtal – prata, gråt och var nära
Skuld är en vanlig känsla hos såväl de som ligger för döden som hos många anhöriga. Som anhörig är det lätt att förebrå sig. Oavsett om det rör sig om att man inte hälsat på så ofta som man borde eller om det finns andra skäl till att samvetet skaver rekommenderar Jakob att inte skjuta på samtalet för länge. Mot slutet kan den döende vara för trött och påverkad av mediciner för att det ska kunna bli ett meningsfullt samtal.
– Om man inte lyfter upp skulden kan man inte bli av med den, det finns ingen förlåtelse i tystnaden, säger Jakob som menar att vi inte heller ska vara rädda att prata om döden med våra äldre släktingar.
– Gör man det har man vunnit väldigt mycket. Det blir en kärlekshandling gentemot våra anhöriga och hjälper oss hålla fokus på det som är viktigt i livet.
Anne Andersson är hälso-sjukvårdskurator på Maria Regina hospice och genom sitt arbete har hon lång erfarenhet av att möta dödligt sjuka personer. Även hon brukar råda anhöriga att ta upp vad som är viktigt den tid som är kvar.
– Ytterst få har någon form av ”bucketlist”. De flesta värdesätter tid med nära och kära framför att göra en massa saker. De kanske inte heller orkar.
Många håller tillbaka sorgen för att skona varandra, något Anne avråder ifrån:
– Man ska vara ärlig och öppen med sin sorg. Det är så självklart att man är ledsen och alla märker det även om orden inte uttrycks.
Anne brukar uppmuntra att prata och gråta tillsammans. Däremot rekommenderar hon att hålla eventuell rädsla för döden för sig själv, det samma gäller åsikter kring den sjukes olika val.
– Om någon inte vill ha dropp eller mediciner propsa inte på det, fråga istället hur de tänker och stötta beslutet. Det är en större kärlekshandling.
Pappersarbete och praktiska frågor
Något få är beredda på och som kan kännas överväldigande mitt i sorgen är den omfattande pappersexercis som följer efter att någon nära anhörig gått bort.
– Begravningen är bara en del, sen tillkommer bouppteckning och allt det praktiska.
Det här är något som kan pågå i upp till ett halvår, ibland längre, vilket Anne är mån om att informera om. Utöver begravningsbyråernas informationsmaterial brukar Anne hänvisa till efterlevnadsguiden.se på nätet för hjälp och stöd.
När barn förlorar någon närstående
Psykologen Emma Dahlson arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin i Malmö och har tillsammans med en kollega skrivit boken Jag Minns Dig, som vänder sig till barn vars föräldrar eller någon annan nära gått bort.
– Man kan inte börja sörja innan någon dött, då går man bara och väntar på att det värsta ska hända, säger Emma som tycker det behöver finnas verktyg att handskas med allt det som kommer efteråt.
Många oroar sig för att de inte förmedlat tillräckligt tydligt hur mycket de älskar personen, en oro som sällan är befogad.
– Det tror jag ändå att de vet, även om vi inte säger det med ord.
Emma menar att det är bra att inkludera barnen i exempelvis förberedelser och i begravningen.
– Prata med dem utifrån deras nivå.
För barn kan minnessaker som ett smycke, plagg eller en hårborste ha stor betydelse men även att uppmärksamma den avlidnes födelsedag och kanske laga deras favoritmat.
– Bara för att någon dör upphör inte relationen. Det är viktigt att få känna sig ledsen och minnas personen och låta den vara inkluderad i livet, säger Emma.
Av: Nina Törmark
Foto: TT, Romi Stern, Mats Schöld