Kalle Norwald: Så slipper du kallsup när du pratar om sex med ditt barn
– Våga!
Vissa föräldrar pratar inte om sex med sina barn av olika anledningar. Somliga har svårt att se dem som ”sexuella varelser”, medan andra hoppas att skolan eller någon annan ska sköta snacket. Men att låta ens barn navigera på egen hand i en tid då ungas bild av sex i många fall präglas av porr, sociala medier och orealistiska ideal är det största misstaget man kan göra som förälder när det kommer till dessa frågor. Det anser sexologen och psykoterapeuten Kalle Norwald, som är aktuell med boken ”Före under efter – Din guide till sexdebuten”.
Som titeln indikerar är den skriven för framför allt unga som vill lära sig mer om sin kropp, känslor, lust och relationer. Men boken innehåller också en del tips till vuxna som planerar att prata med unga om detta – vilket inte är så enkelt alla gånger.
– Vi som är föräldrar och många andra vuxna, vi är ju liksom inte vana att ta upp de här temanen. Och det är ju i mångt och mycket för att vi liksom inte heller har fått lära oss, sexualundervisningen har ju varit bristfällig under en lång tid, säger sexologen.
Av den anledningen vill han uppmana alla föräldrar att ta modet till sig, å våga.
– Det är ett ord. Och varför jag säger just det är för att det handlar mycket om mod, säger han.
Många ungdomar tycker att det mesta deras föräldrar gör är pinsamt. Men det finns faktiskt knep för att samtal om just känsligare ämnen ska flyta på lite lättare och fällor som gör dem desto stelare. Sexologen avråder bland annat starkt från att börja prata om ens eget sexliv med ens barn.
– Man tänker att då blir det lite mer personligt. Ja, men dina barn har ingenting med din sexualitet att göra. Precis som du inte ska lägga dig i deras eventuella erfarenheter i praktiken. Om det inte är skadligt förstås, då har man ju sitt vårdnadshavandeskap, säger han.
Så hur ska man göra då? Ett tips är att börja tidigt.
Även små barn har integritet
– Nu kan folk tycka att jag är lite freudiansk, men jag tänker att det även finns en poäng med att mindre småbarn, innan de har det talade språket, får hjälp att sätta ord på kroppsdelar: Snopp och snippa, rumpa. Att man prata om det i tid, att det är du som bestämmer över din kropp. Att vissa saker behöver vi göra, vi måste borsta tänderna, vi behöver duscha. Men vem som helst får inte ta på din kropp.
– Alltså små barn har ju också en sexualitet. Men då handlar det om integritet, det handlar om känslor, det handlar om den egna kroppen och att känna och klämma. För tonåringar går det utöver det, man hittar andra kärleksobjekt i form av idoler till exempel som man liksom börjar dyrka både emotionellt och sexuellt kanske. Så det handlar om att ha en åldersadekvat, mer korrekt bild av vad sex är, säger sexologen.
Även om Kalle rekommenderar att man skapar ett tillåtande samtalsklimat tidigt, är det aldrig för sent att börja prata om dessa frågor med sina barn, betonar han.
– Har man inte gjort det och så kanske man läser din artikel nu eller snubblar över min bok eller någonting och tänker, oj det här har inte jag gjort och jag har ju en trettonåring och det är för sent. Då är svaret nej.
Man kan exempelvis bryta tystanden genom att bjuda in sitt barn till sin egen verklighet, tipsar han. Säga: ”Jag läste en artikel i dag om barn och unga som är på nätet och ser saker som de tycker är obehagliga. Har det hänt dig någon gång?”
– Man behöver liksom inte börja med... Människor har sex. För det kan ju också bli lite kallsup över det hela, både för dig själv som förälder, men också som barn eller ungdom. Gå inte från noll till hundra.
Ha flera samtal – inte bara ett
Kalle rekommenderar även att man har flera utspridda samtal i stället för ett laddat samtal.
– Får man till de här samtalen med ungdomar, oavsett om det är sina egna eller andra i sin omgivning, då är det väldigt kul att prata om de här sakerna. Och det handlar inte nödvändigtvis om samlagsställningar. Utan också om känslor, integritet, samtycke, kultur, filmer. Alltså det finns massa material som vi kan prata om som inte behöver handla om slemhinnekontakt, som många tycker är det pinsammaste.
Dessa samtal kan ha flera positiva effekter på unga, poängterar han. Det kan både leda till färre övergrepp och sexuellt överförbara infektioner samt att ungdomar mår bra i sin sexualitet, att de tycker att det är kul och spännande att få göra saker på sina villkor.
– Och det inkluderar även de ungdomar som inte vill ha sex. Att stärka dem i det är också jättepositivt, säger sexologen.
Som vuxen får man även räkna med att det kommer komma tuffare stunder, där man får höra saker som man inte vill höra, som gör en upprörd eller chockad. Kalles råd? Stå pall för det obekväma. Visar du att du klarar av att stå kvar i samtalet signalerar du trygghet – och det är ofta viktigare än det du faktiskt säger.
– Får vi höra någonting som vi tycker är besvärligt, då är det klart att alla våra alarmsystem kickar igång. Men då är det viktigt att inte dra på stora trummar på en gång utan att lyssna. Det är svårt, men det går.
Kom i form på 21 dagar!
- Kostplan
- Träningsfilmer
- Recept
- Experttips
Ett tips är att först registrera vad man själv känner, innan man reagerar.
– Att bara säga till sig själv. ”Ja, det här var jobbigt, obekvämt och pinsamt”. Och sen fråga sitt barn eller sin ungdom. Vill du berätta mer? Och så får man hantera sina reaktioner sen.
Hårt sex och frivilligt strypsex
När Uppdrag Granskning skickade ut en enkätundersökning till gymnasielever under produktionen av avsnittet ”Hårt sex” 2023 vittnade flera ungdomar om att hårt sex blivit det normala. Blir man orolig över detta som förälder kan man påminna sig om att många ungdomar har en reflekterande förmåga, tipsar sexologen.
– Många vittnar ju om att det de ser i pornografi, dokusåpor, populärkultur och övrigt. Väldigt många relaterar till det som vad är det som händer? Min erfarenhet och också mycket forskning visar att ungdomar inte tänker så här ska jag göra. Man ser inte på pornografi som en instruktionsbok till exempel.
Det betyder dock inte att vi vuxna runt omkring ska hålla tyst om detta.
– Utan vi ska förstås prata om att det finns saker på nätet som inte är till för barn och unga. Jag menar pornografi är ju faktiskt skapat för de som är över 18 och 21. Men vi vet att barn och unga ändå kollar på pornografi och därför måste vi ta tag i den diskussionen. Och då finns det en liknelse som jag skriver om i boken som jag tycker väldigt mycket om, som många ungdomar fattar, att pornografin är lite som ett juicekoncentrat av normer kopplat till kön, kropp, funktion och så vidare. Som är så koncentrerat för att vi vet att många kollar på pornografi en ganska kort stund för att onanera och då behöver det liksom pang på hända något. Och så funkar det extremt sällan utanför pornografin.
Någonting som förekommer mer bland unga jämfört med den äldre generationer är strypsex. Studier visar exempelvis att ungefär varannan ung har frivilligt strypsex i USA och Australien. Hur kan man som förälder prata med sitt barn om det?
– Jag tänker att man ska vara noga med att poängtera att samtycket är det som är det absolut viktigaste när det kommer till allt. Det spelar liksom inte jättestor roll vilken praktik det är. Samtycket är det hundra procent viktigaste. Att utgå hela tiden från samtycke i alla diskussioner. Det tycker jag är det absolut viktigaste. Med det sagt så finns det ju vissa sexuella praktiker som är så kallade högriskpraktiker.
– När det kommer till samtycke och strypsex, då finns det ju en lust där. Och får man som förälder veta att ens barn ägnar sig åt den typen av praktik så behöver man ju fråga hur mycket de vet om det. För strypsex kan ju vara farligt om man inte vet vad man håller på med.
Han vänder sig lite åt begreppet ”strypsex” då det ofta används för att beskriva övergrepp, där unga tjejer blir utsatta av unga killar. Men det kan även finnas en problematik åt andra hållet. Att vissa tjejer vill att deras killar tar stryptag på dem, men att killarna inte känner sig bekväma med det.
– Det blir också en klurig ekvation där man då tänker sig att man blir tvingad till det. För annars är man också rädd att bli tråkig. Det är ju liksom det värsta ungdomar verkar vilja bli kallade, att vara tråkig.
Foto: Pressbild, TT/Shutterstock