Stockholmssyndromet: Vad som egentligen händer – och fler kända fall
Netflix historia om Clark Olofssons liv, med Bill Skarsgård i huvudrollen har blivit en snackis på många håll och har återigen aktualiserat historien runt Stockholmssyndromet.
Hur mycket är sant i serien om Clark Olofsson?
Clark Olofsson har kallats ”Sveriges första popgangster” eftersom han, trots att han begått många grova brott, ändå behandlats relativt varsamt av många medier – den nya varianten är inget undantag. Serien är baserad på Clark Olofssons självbiografi Vafan var det som hände från 2015.
– Det är väldigt mycket Clarks perspektiv, påhittad och skarvad. Det är Clarks liv och Sverige under den tiden på steroider, har regissören Jonas Åkerlund sagt till SVT.
Clark Olofssons äktenskap och barn – finns Madou, Maria och de andra på riktigt?
En sommardag i juli 1967 förlovade sig Clark Olofsson med Madiorie Britmer (Madou i serien). Förlovningen höll dock inte. Clark Olofsson var också mycket riktigt ett par med Maria Wallin, under tidigt 1970-tal. Clark Olofsson har totalt sex barn, varav tre med belgieskan Marijke som han 1976 gifte sig med.
Vem myntade Stockholmssyndromet och varför?
Termen myntades under en nyhetssändning av kriminologen och psykiatern Nils Bejerot som assisterade polisen under rånet, först under benämningen ”Norrmalmstorgssyndromet”. Utomlands blev det däremot känt som Stockholmssyndromet, eftersom Norrmalmstorg var alltför okänt i övriga världen. Numera går det dock under benämningen Stockholmssyndromet även här i Sverige.
Kritik mot begreppet Stockholmssyndromet
Begreppet Stockholmssyndrom och de grunder det baseras på har fått mycket kritik. Bland annat menar man att gisslans relation till Clark Olofsson och Janne Olofsson haussats upp, och att det egentligen mer handlade om att gisslan var rädda för vad som skulle hända när polisen kom – alltså en överlevnadsmekanism.
Man menar också att många av Stockholmssyndromets diagnoser gjorts av media, snarare än psykologer eller psykiatriker. Begreppet är heller ingen erkänd psykologisk diagnos, utan snarare en förklaringsmodell till varför vissa människor utvecklar sympati och känslor av gemenskap för sina förövare.
Vad är det som händer vid och orsakar Stockholmssyndromet?
Offret eller offren utvecklar mot sin vilja en relation till kidnapparen eller kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Det finns till och med fall där fångar hjälpt kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen.
Forskare har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan – i många fall ligger deras liv i förvarens händer. Ändå är det många som skäms över sina känslor efter att händelsen är över.
I fallet Norrmalmstorgsdramat sade bland annat ett av offren, Kristin Enmark, vid en radiointervju: ”Jag är inte det minsta rädd för Clark och den här andra killen. Jag är rädd för polisen”. Offren fortsatte att försvara kidnapparna även efter att dramat efter drygt fem dygn upplöstes utan att rånare eller gisslan skadades, då polisen borrade hål in till valvet och sprutade in sövande gas.
Gisslan Kicki Enmark hade ett kärleksförhållande med Clark Olofsson
Kicki Enmark blev till och med förälskad i kvinnotjusaren Clark och de två inledde en kort relation efteråt, vilket hon skrivit om i boken Jag blev Stockholmssyndromet.
Hur många andra fall av Stockholmssyndromet finns det? Hur vanligt är det?
Eftersom hela begreppet är flytande är det svårt att säga. Men visst har det hänt ett flertal gånger, och många psykologer menar att de förstår varför det händer.
Ett av de mest kända övriga exemplen på Stockholmssyndromet är arvtagerskan av imperiet Hearst media, Patricia Hearst, som 1974 kidnappades av en grupp revolutionärer. Två månader senare tog fallet en oväntad vändning – Patty hade själv anslutit till gruppen! Hon till och med deltog i ett bankrån tillsammans med dem. 1975 greps hon och dömdes till fängelse i sju år. Hon hävdade då att hon hjärntvättats av gruppen.
Det finns många andra hemska historier som tangerar Stockholmssyndromet, men som i själva verket mer handlar om en konsekvens av psykologisk nedbrytning och ren skräck. Framför allt hos unga kvinnor som kidnappats och utvecklat en relation till sin kidnappare så till den milda grad att de inte ens rymt när de haft chansen.
Vad är skillnaden mellan Stockholmssyndromet och psykologisk nedbrytning?
Några av de mest utmärkande skillnaderna menas vara att vid Stockholmssyndromet har offren inte utsatts för personligt livshotande händelser, och inte heller har avhumaniserats. En annan faktor är att även förövaren drabbas av de missförhållande och utmaningar som situationen medför.
Källa: Wikipedia, WebMd