Psykologen svarar: Hur kan jag hantera min ohyfsade svärson?

Hur hanterar man en otrevlig svärson?

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

FRÅGA:

Jag är pensionär och har en vuxen dotter. Hon lever med sin man ganska långt från mig. Jag är beroende av att få komma till familjen och bo hos dem ett antal gånger om året för att skapa en relation med mina barnbarn.

Nu till problemet. Min svärson beter sig ibland, som jag tycker, ohyfsat. Bland annat rapar han högt vid matbordet. Jag tog tidigare upp detta med min dotter och sa att jag tycker det är väldigt otrevligt och olämpligt att ”lära” sina barn. Min dotter sa då ungefär att ”vi har bestämt att man kan göra så hemma. Ska man behöva hålla igen och få magknip?” Jag tycker detta är trams! Att jag inte direkt pratat med min svärson beror på att jag först nog blev lite chockad. Jag är dessutom osäker på hans reaktion. Det jag reagerar på är föräldrarnas sätt att bete sig så ohyfsat och med det lära barnen att det är okej. Jag ”balanserar på en lina” för att kunna fortsätta hålla kontakten med barnbarnen. Vad kan jag göra?

/Ann-Marie

Din svärson beter sig barnsligt och otrevligt

SVAR:

Din frustration inför de situationer du beskriver är inte svår att förstå. Det finns en sorts bakbundenhet också i ditt läge, om du visar alltför mycket missnöje kan det leda till att dörren till dina barnbarn stängs. Rädslan att du plötsligt inte får komma dit om det blir för mycket trassel blir ju också större när relationen till svärsonen känns otrygg. Men svårt såklart att inte säga till när man känner sådan irritation.

Det är väldigt vanligt att vi har synpunkter som de du beskriver. Mängder av frågor som liknar den här landar hos oss psykologer, de kommer ju dessutom ifrån alla håll – synpunkter på uppfostran och hur ens barn väljer att leva sina liv, liksom synpunkter på hur ens föräldrar lägger sig i uppfostran och andra val man som vuxet barn har gjort.

Det låter ganska barnsligt och otrevligt av en vuxen man att rapa högt vid matbordet. Men risken för din del har du redan uppfattat; om du alltför mycket visar ditt missnöje kring din svärson så kommer det sannolikt bara trigga honom (jag gör som jag vill i mitt eget hem, passar det inte så kan du åka någon annanstans). Det sätter också din dotter i ett läge där hon behöver ta ställning och gå i försvar.

Om din svärson går över allvarligare gränser, till exempel beter sig hotfullt emot barnen eller din dotter, då behöver du lägga dig i och säga ifrån. Men handlar det om ”mindre förseelser” som allmän ohyfs och en trist karaktär är mitt råd: släpp det. För din egen skull! Det finns många som önskar att de kunde byta ut diverse svärsöner och svärdöttrar, men det går ju inte och det är nästan alltid bättre att acceptera dem och ha kvar en relation med sitt barn och sina barnbarn.

Prova därför acceptansspåret. Vid nästa högljudda rap, tänk ”nämen vilken idiot” och rikta sedan uppmärksamheten bort ifrån honom och gentemot dina barnbarn. Fokusera på dem och deras små ansikten, deras skratt eller gråt. Du kan också prova att lägga märke till det din dotter gör som är bra och uppmärksamma det. Risken finns att hon känner ditt missnöje och din kritik och den tar hon sannolikt åt sig, även om det är hennes man du ogillar. Fokusera på relationen med henne istället, ge henne positiva kommentarer, se till att hon längtar efter dina besök och slipper oroa sig för hur hennes man och du skall fungera ihop.

Det kommer aldrig vara värt att inte få träffa dina barnbarn för att svärsonen är en tråkig typ. Din dotter lever med honom nu, det går inte att lämna in honom på återköp och byten (hur gärna man än skulle vilja) så dessvärre kommer du också behöva ”leva” med honom, de där i övrigt värdefulla dagarna tillsammans med ungarna.

/Anna Bennich

Läs mer:

Han vill ha andra – ska jag stanna? Psykologen svarar

Psykologfrågan: Jag vill inte ta hand om mina barnbarn

Psykologfrågan: Ska jag nöja mig med att vara älskarinna?

Redaktionens tips
Dela på: