Kan ett barn ha narcissism? Så vet du – och vad som verkligen avgör
Att kalla ett barn för narcissist är inte bara felaktigt – det missar också poängen. Narcissistisk problematik är ett personlighetsmönster som utvecklas i samspel mellan arv och miljö, och uttrycken förändras över tid. Diagnos ställs sällan tidigt. Men mycket tyder på att grunden kan börja ta form långt innan problemen märks fullt ut.
– Varför har man narcissism? Då brukar man tänka ungefär hälften gener, hälften miljö. Och de här behöver finnas på plats båda två för att man ska utveckla narcissism, säger psykologen Niki Sundström, medförfattare till boken Störst, bäst och skörast.
I boken uppges att mellan 33 och 70 procent av variationen i narcissistiska drag kan förklaras genetiskt – men att miljön alltid är avgörande för hur de tar sig uttryck.
Det börjar inte alltid i familjen
Även om uppväxtmiljön spelar roll, innebär det inte att föräldrar bär hela ansvaret. Det kan lika gärna handla om en tuff skolmiljö, mobbning eller andra faktorer utanför hemmet.
– Jag skulle säga att det är någonting man har med sig från uppväxten. Men det betyder inte att det behöver vara i familjen. Det kan också handla om att man har anlagen och sen har man en fruktansvärt tuff skoltid till exempel, säger Niki Sundström.
Boken beskriver hur barn som växer upp i miljöer där sårbara känslor som sorg, rädsla eller oro inte accepteras – eller möts med irritation, tystnad eller förlöjligande – riskerar att utveckla skamkänslor och en inre upplevelse av att vara fel eller otillräckliga. För att hantera detta lär sig barnet ofta att stänga av sina känslor eller dölja dem genom att bli överpresterande, avstängd eller självförhärligande. Dessa mönster, som fungerar som psykologiska försvar, kan senare i livet utvecklas till narcissistisk problematik.
Tidiga tecken – eller vanlig tonårskris?
Så hur tidigt kan man ana att något är på väg åt fel håll? Enligt Niki Sundström är det sällan tydligt hos små barn.
– Barn har ju ett begränsat sätt att reagera på så jag tror inte att det här är någonting man upptäcker tidigt på det sättet, säger hon.
Det är först i tonåren som beteendemönstret kan bli mer synligt.
– I sena tonåren kan man börja identifiera vissa mönster, särskilt om det handlar om en allvarligare problematik. De som har stora svårigheter och får tidig kontakt med psykiatrin brukar ofta sticka ut redan då. Men att i tonåren säga att någon kommer utveckla narcissism – det tror jag är väldigt osannolikt, säger Niki Sundström.
Vid lindrigare former kan det vara svårt att se skillnad på en osäker tonåring med stort bekräftelsebehov och någon som på sikt kommer utveckla en narcissistisk problematik.
LÄS OCKSÅ: Hjälp, är mitt barn psykopat? Tidiga tecken på psykopati
Det är ofta först senare i livet som den blir tydligt synlig, eller leder till kontakt med vården. Många beskriver i efterhand att mönstret funnits med länge, även om det inte uppmärksammats eller blivit ett lidande förrän senare.
– Det kan se ut som att det debuterar ganska plötsligt – en person som kommer in vid 45 års ålder, är knalldeprimerad, kanske har gjort suicidförsök. Men när man pratar med den personen så kommer den med stor säkerhet beskriva att det har varit tufft kanske ända sen sena tonåren, säger psykiatern Peder Björling som är bokens andra författare.
Det är ofta någon större händelse – som en separation, sjukdom eller livskris – som får systemet att krascha. Då blir det tydligt både för individen och omgivningen hur stor ansträngning det krävts att hålla ihop självbilden.
Så – kan ett barn ha narcissism?
Nej, inte i egentlig mening. Men:
- Mönster och försvar som senare kan bli problematiska börjar ofta utvecklas tidigt.
- Sårbara barn som utsätts för stress, kritik eller brist på känslomässigt stöd kan utveckla försvar som påminner om narcissistiska drag.
- Hos vissa ungdomar blir problematiken synlig tidigt – men det krävs noggrann bedömning för att särskilja det från vanlig tonårsutveckling.
Att förstå dessa processer är avgörande. För när barn får hjälp att bearbeta svåra känslor – innan försvaren hårdnar – minskar risken att destruktiva mönster följer med in i vuxenlivet.
Vad är narcissism?
Sund narcissism är en frisk och nödvändig del av vår personlighet. Den hjälper oss att känna egenvärde, stå upp för oss själva, tåla kritik och ta plats – utan att det sker på bekostnad av andra. Det handlar om att ha en stabil självkänsla utan att vara beroende av ständig bekräftelse.
Patologisk narcissism är ingen diagnos, men ett psykologiskt begrepp som beskriver när narcissistiska drag blir så uttalade att de leder till inre lidande eller destruktiva beteenden. Självbilden är ofta instabil och försvarsmekanismer som grandiositet, ilska, undvikande eller behov av beundran utvecklas för att skydda den sköra självkänslan. Det påverkar ofta nära relationer negativt – men personen kan fortfarande fungera i många delar av livet.
Narcissistiskt personlighetssyndrom en psykiatrisk diagnos som ställs när narcissistiska mönster är långvariga, genomgripande och skapar tydlig funktionsnedsättning eller lidande. Diagnosen kräver att problemen har funnits under flera år, ofta sedan ung vuxen ålder, och påverkar flera livsområden (relationer, arbete, självbild). Det är en allvarligare form där narcissistiska försvar inte längre fungerar – utan blir ett hinder för fungerande liv.
Foto: YAKOBCHUK VIACHESLAV