Så bemöter du passiv aggressivitet på bästa sätt
Känslospröten vibrerar i luften. Det känns lite mulet, och personen i din närhet verkar arg. Är det något? ”Nej, det är inget. Det är bra med mig. Men jag tycker faktiskt att DU verkar lite sur ...”
– Det här är oftast en ganska bra signal på passiv aggressivitet. Du känner att det finns ett visst skav i relationen eller kommunikationen, men ingenting är uttalat. Det är något som inte stämmer, men du vet inte vad. Och vad som också kan hända då är att ilskan och frustrationen faktiskt flyttar över till dig själv, så att det är du som blir arg och irriterad, förklarar Marie Bengtsson, familjeterapeut och coach.
Ilskan kan förstås göra det ännu mer komplicerat. För tänk om det är så att det ÄR du som är sur och inte den andre? Helt glad känner du dig ju faktiskt inte... Och kanske ställer du också för höga krav på trevnad och förståelse, på utburna soppåsar och tömda diskmaskiner? Kanske borde du själv i stället göra mer?
Spelar på skuld
Just den typen av skuldkänslor är också vanliga när man har en person i sin närhet som regelbundet använder den passiva aggressionens dubbelspel.
– Det är ju detta som är poängen med passiv aggressivitet, att du ska gå in i det här skuldspelet och börja anpassa ditt beteende och sedan göra mer som personen vill att du ska göra. Sedan är det ju sällan så att den som använder passiv aggressivitet är särskilt medveten om att manipulationen faktiskt sker. Man brukar inte kunna se klart på att man har ett martyrbeteende heller, säger hon.
5 saker som passiv aggressivitet kan innehålla
✔ Nålstick i stället för öppna angrepp. Det kan exempelvis handla om ”komplimanger” som egentligen är förklädda förolämpningar.
✔ Andras fel. I stället för att ta eget ansvar och riskera att bli kritiserad så är det säkrare att skylla på andra.
✔ Glömska. Att ”glömma” sådant som är viktigt för den andre är ett effektivt sätt att såra, samtidigt som det är svårt att kritisera, eftersom vi ju alla kan glömma.
✔ Otydlighet. Att ge dubbla budskap, till exempel att orden säger ett och kroppen något annat, gör det också mycket svårt att bena i konflikter, eftersom den passivt-aggressiva inte ens erkänner att man är oense.
✔ Förhalande. Om den passivt-aggressive bara väntar tillräckligt länge med att göra en oönskad syssla, så kan ju det sluta med att någon annan faktiskt gör det i stället...
Ofta konflikträdsla bakom
Alla kan förstås agera passiv-aggressivt ibland, men när man regelbundet använder det som ett verktyg för att få som man vill, så handlar det oftast om att man har en djupt liggande rädsla för ilska och konflikter.
– Man kan till exempel vara uppvuxen i en familj där ilska inte sågs som en okej känsla att ha. Man skulle alltid vara glad, trevlig och positiv, och kanske särskilt om man var kvinna. Sådana här värderingar är ofta kulturella eller genusburna. Eller så har man kanske levt i en familj där en medlem la beslag på all ilska, och de andra fick anpassa sig efter det. Då kan man ha tryckt ner sin egen ilska så mycket att man inte ens känner att man har den. Eller så kan man ha fått en snedvriden syn på ilska av andra skäl. Kanske tror man att det bara kan bli explosionsartat när någon blir arg, och då blir man ju rädd både för sin egen ilska och för andras, förklarar Marie.
Den som är rädd för ilska försöker förstås undvika den eller trycka ner den. Men då kommer den bara ut på andra sätt i stället, genom exempelvis passiv aggressivitet. Och det är genom att förstå allt detta som du som står på andra sidan kan hitta bättre sätt att reagera på. Du behöver inte kliva in i det där spelet, känna skuldkänslor, bli arg och kanske vilja ”ge igen”. Om du i stället förstår att det här är något som faktiskt allra mest handlar om personens oförmåga kring ilska, då blir det så mycket lättare att hantera. Du får helt enkelt bli ”den vuxna i rummet”. Då lyfter man upp vad man ser på ett odramatiskt och objektivt sätt, men med värme. Man går inte till angrepp, slänger inga diagnoser i huvudet, utan man noterar vad man ser, att den andre verkar arg eller besviken på något och undrar om man i stället kan prata öppet om vad som ligger bakom?
Marie betonar att det förstås inte är säkert att man når ända fram, fast att man håller sig själv så lugn och sansad.
– Då gäller det att försöka hantera det om du ändå vill ha kvar relationen. Det är en träningssak att inte ta på sig andras känslor och problem, men du behöver verkligen sätta en känslomässig gräns för dig själv. Annars kommer otydligheten hos den andre personen att också flytta in hos dig och påverka dina egna gränser för självvärde och självrespekt, säger hon.
Ge inte igen med samma mynt, säg i stället så här...
Relationscoachen Marie Bengtsson kommenterar några passivt-aggressiva klassiker
Tystnad och tjurande utan förklaring
– Säg, ”det verkar som att något inte är som det ska mellan oss, och jag skulle gärna vilja att du berättade vad det är”. Upprepa gärna frågan någon gång till, men om du inte heller då får något svar när du bjuder upp, så får du bara låta det vara och tänka att det ändå är en vuxen människa som du har att göra med.
Personen säger att allting är bra, men plockar sedan ur diskmaskinen så våldsamt att porslin nästan går sönder
– ”Det är uppenbart att du är arg, vad är det?” Rakt upp och ner bara. Det är bara det man kan göra. Säga vad man ser och bjuda in till kommunikation, men man kan inte tvinga någon att prata.
”Gör som du vill!”
– Ja, då gör du ju det. Personen fick inte som den ville och gjorde ett sista försök med ett ”gör som du vill!”. Men den skuldpucken låter du bara ligga och slår inte tillbaka.
Sarkastiska eller syrliga kommentarer, men med ett leende, så att det ska framstå som ett skämt
– Den där ska man plocka ner med en gång, och inte tänka för mycket på vad som är bästa strategin. ”Jag blev sårad av det där. Om det var menat som ett skämt så blev det inte lyckat.” Bara avväpnande direkthet, alltid!
Få mer relationstips om bland annat passiv aggressivitet från familjeterapeuten och coachen Marie Bengtsson på blimeradu.se
Fokusera på det viktigaste
Om du vill förändra beteendet från utsidan, så är ett tips från Marie att välja ut ETT område där man markerar extra tydligt.
– Kritisera inte för mycket på en gång, utan rikta in dig på det beteende som du har svårast för, till exempel om personen har en tendens att fälla sarkastiska kommentarer. När det händer nästa gång så markerar du, ”jag gillar inte att du ger mig sådana kommentarer”, och sedan fortsätter du säga ifrån varje gång det händer, säger hon.
Den som äger problemet behöver framför allt lära sig att ilska är en känsla som alla andra och att det finns så otroligt många nyanser av den. Att säga ett enkelt ”nej” kan också vara en av dem.
– Detta är en längre resa som man får göra med sig själv, men bara att man känner igen sig i det här beteendet är ju ett väldigt bra första steg, summerar Marie Bengtsson.
Foto: TT/Shutterstock, privat