Annica får elektriska impulser – för att inte gå på toa så ofta
– Det är en sådan säkerhet, en trygghetskänsla, att veta att man kan klara en dag utan ovanliga behov av toalettbesök, säger hon.
Knipskola: hårda knip – och varför du ska göra dem
Ungefär var tredje kvinna drabbas av urininkontinens någon gång i livet. De flesta får problem i samband med graviditet och förlossning – och så var det även för Annica Lyngarth. Hon fick besvär med den vanligaste formen bland kvinnor, ansträngningsinkontinens, för ungefär 30 år sedan när hon fick barn.
– Jag kunde inte hoppa studsmattan med barnen och sådär, berättar hon.
Knipövningar med bäckenbotten hjälper många med den här typen av inkontinens, som gör att man riskerar att kissa på sig när man skrattar, nyser, hostar och hoppar. Men bäckenbottenträning hjälper inte alla, så Annica blev opererad för att få bukt med sina problem. Hon fick en så kallad TVT-operation – vilket gav resultat.
Men lösningen var inte permanent. För några år sedan började gamla symtom smyga sig på. Det största problemet var dock inte att hon inte kunde hoppa studsmatta utan att läcka urin, utan att hon behövde gå på toa två till fyra gånger per natt.
– Det är ju lite besvärligt liksom. Och så började jag tänka på min framtid, hur det ska gå när jag blir äldre. Jag tänkte, det här måste jag göra någonting åt medan tid finns.
Knipövningar, salva och dryckstopp
61-åringen genomgick först en noggrann gynekologisk utredning som visade att hon var frisk. Hon hade inga cystor, myomer eller liknande. Däremot fick hon diagnosen överaktiv blåsa. Hon fick rådet att inte dricka något efter klockan sju på kvällen, att börja med bäckenbottenträning igen och att testa en östrogensalva. Men problemen kvarstod.
– Jag försökte verkligen göra det enligt regelboken. Men trots det så var det ju så att jag fortfarande var uppe om nätterna. Jag somnade om på en gång så det var inte liksom att det störde mig så. Men jag var rejält kissnödig, så det var inte bara så här, oj jag känner mig kissnödig. Utan jag hann knappt fram till toaletten.
Annica hade på känn att det skulle bli aktuellt med ännu en operation mot inkontinens när symtomen kom tillbaka. Men i stället för ett kirurgiskt ingrepp fick hon två andra alternativ. Antingen kunde hon prova en medicin som mildrade besvären eller så kunde hon prova en elektroimpulsstimuleringsbehandling, så kallad PTNS, som hjälper mot överaktiv urinblåsa.
– Då höll jag på att svimma för jag trodde att det var vaginalt först. Och det där skulle ske 20 minuter per dygn. Jag kände mig alldeles matt. Hur ska det där gå till?
Elektriska impulser mot överaktiv blåsa
Hennes uroterapeut kom dock med lugnande besked. Det skulle inte ske vaginalt, utan via fötterna. Hon skulle få en liten maskin – som var ungefär lika stor som en mobil – med sladdar som ledde till fyra fyrkantiga pads. Dessa skulle hon fästa på fötterna, en under foten och en vid hälsenan, någon decimeter ovanför hälen, så att tibianerven skulle kunna aktiveras via elektriska impulser. Denna nerv går hela vägen upp till bäckenbotten och styr både tarmar och urinblåsan.
– Det är verkligen komiskt, för att det som händer när man sätter i gång med det där, det är att tårna börjar hoppa. Tårna fladdrar och stortårna hoppar verkligen.
Hon känner även hur det pickar lite i fötterna och i vaderna. Men det gör inte ont, utan är helt smärtfritt.
– Om du tänker dig, i vanliga fall om man får en elektrisk lätt stöt så är den här minimal styrka på. Men samma lilla stick. Men mikroskopisk i styrka jämfört med sådant. Nästan så att man inte känner någonting. Utan det är bara att det pirrar lite liksom.
Och det har gett resultat, upplever hon efter att ha genomgått hela behandlingen som sträckt sig över åtta veckor. Nu går hon oftast upp en gång per natt i stället för två till fyra gånger Och en natt gick hon inte upp alls.
– Det är helt fantastiskt, för så här har det inte varit på många år för mig.
Flera positiva effekter
Annica, som jobbar som lärare, märker dessutom skillnad på dagen. Det kan gå fyra fem timmar utan att hon behöver gå på toaletten och hon behöver inte vidta små skyddsåtgärder längre. När det är friluftsdag behöver hon till exempel inte oroa sig över om det finns lättillgängliga toaletter.
– Det är en sådan säkerhet, en trygghetskänsla, att veta att man kan klara en dag utan ovanliga behov av toalettbesök.
Annica har valt att berätta om sina besvär och hjälpen hon fått i hopp om att det ska hjälpa andra.
– Det är ju nästan så att vi skrattar lite åt det, att jag får elektrisk stimulering, tårna hoppar och jag behöver inte gå på toaletten – det låter ju nästan skrattretande enkelt liksom. Men när jag nämner det för kollegor på jobbet och sådär så säger de: ”Du, det där har jag aldrig hört talas om, det där måste jag ta reda på”. Många har ju fött fler barn än vad jag har och har gått och dragits med det här i många år.
Hon är samtidigt tydlig med att behandlingen hjälpt mot hennes överaktiva blåsa, inte mot ansträngningsinkontinensen. Den har hamnat lite i skymundan.
– Det är ju någonting som jag i så fall får ta tag i i nästa steg. Just nu är jag så lycklig över det här andra.
Behandlingen erbjuds inte överallt
När MåBra kontaktar flera sjukhus och mottagningar runt om i landet uppger samtliga att behandlingen antingen används i väldigt liten utsträckning eller inte alls. På exempelvis Sahlgrenska Universitetssjukhuset bestämde de sig för att sluta erbjuda PTNS för omkring 20 år sedan, berättar uroterapeuten Anna Martinson som jobbat där under tio års tid.
– För väldigt, väldigt, väldigt många år sedan så provade man det. Men fortsatte inte med det för att de upplevde inte att det gav bra resultat. Det är det jag fått höra, säger hon.
Samtidigt har hon personligen haft patienter som fått hjälp av behandligen när hon jobbat i Spanien.
– Där använder man den väldigt mycket och är väldigt positiva till resultaten.
Att få mottagningar tycks erbjuda behandlingen här i Sverige kan bero på traditioner och att man kanske inte valt rätt patientgrupp när man testat den, bedömer hon.
– Sedan gäller det ju också att man vet exakt hur man ska sätta elektroderna eller nålen, om man använder det, så att det blir bra.
Har du några råd till kvinnor som har problem med urinläckage?
– Det finns ju många råd men det första är att de ska söka hjälp. Och man ska vara medveten om vikten av bäckenbottenträning. Det är de två grejerna man kan börja med.
Har man problem med att man springer på toaletten ofta eller läcker på väg till toaletten så ska man söka hjälp, för det finns hjälp att få, betonar hon.
På Sahlgrenska görs först en utredning, så att man vet vad läckaget beror på. Och visar det sig att det beror på en överaktiv blåsa så är det antingen läkemedelsbehandling eller Botox i blåsan som gäller.
LÄS OCKSÅ: Experterna: Sluta normalisera kiss i trosan – då ska du söka vård
Foto: Privat