Kerstin hjälper Sameer med svenskan efter att corona stoppat SFI-studierna

Sameer Abuharb, 46, går på SFI i Malmö. Kerstin Ullhed, 59, är nyinflyttad i Västerås och söker jobb.

När Sameers SFI-klass på Folkhögskolan Skurup och Fridhem i Malmö blev tvungna att börja plugga hemifrån för att minska smittspridningen av corona, var det svårt att hitta personer att prata svenska med. Skriva, läsa och lyssna kunde han göra på videolänk med sina lärare, Maria Silén och Anna-Matilda Vilhelmsson. Men lärarna hann inte ringa upp och prata svenska med kursdeltagarna så mycket som de skulle vilja.

När de därför publicerade en efterlysning i Facebookgruppen Heja Livet! efter personer som ville ringa upp och prata med deras elever en stund, var Kerstin Ullhed en av dem som nappade direkt.

– Jag svarade på en halv minut att jag gärna ställde upp. Jag tänkte att det handlar om invandrare – jättekul! Kul att få prata med människor från andra länder. Och det gav mig väldigt bra sällskap också, berättar Kerstin när vi pratar med henne.

– Jag tycker det är jättekul med språk och älskar själv att lära mig språk. Jag har bott och jobbat utomlands en stor del av mitt liv och förstår hur viktigt det är när man kommer till ett land där man ska stanna, att man lär sig språket. Det gör att man kommer in och tycker det är kul att vara i landet på ett helt annat sätt.

Kerstin Ullhed är volontär för SFI

Kerstin Ullhed har själv bott i Schweiz många år och vet hur det är att lära sig ett nytt språk.

Hon blev ihopsatt att prata med Sameer och nu under första veckan har de pratat i telefon två gånger. De har också sms:at och skickat bilder på sina familjer och trädgårdar, berättar Kerstin.

Första samtalet blev över en timme långt och i fortsättningen ska de höras minst en gång i veckan.

– Han var väldigt bra på svenska men hade lite svårt med dåtid och nutid. Jag frågade om han ville att jag skulle rätta honom och det ville han gärna.

Kom till Sverige från Jordanien

Och, ja. Rättningen var uppskattad, berättar Sameer Abuharb när vi pratar med honom.

– Jag är nöjd med att hon rättar mig, säger han.

– Hon lärde mig också nya verb och nya ord.

Sameer bor i ett hus i Malmö med sin familj. Han saknar att gå till skolan och träffa människor sedan corona kom till Sverige och hans SFI-kurs numera hålls på distans, säger han.

Därför var det perfekt att få en svensk samtalspartner.

– Jag tycker om SFI, det är jättebra och jätteviktigt att det finns. Vill man leva i Sverige behöver man språket och det hjälper en att få kontakt med människor. Jag började SFI den 18 mars men nästan direkt stängde skolan för att det kom coronavirus och då blev jag ledsen.

Var assistent till sjuka dottern: ”Hon var 10 år när hon dog”

Sameer har bott i Sverige i tolv år och började läsa svenska för invandrare direkt när han och familjen kom hit. Men han hade bara studerat ett par månader när han fick jobb som personlig assistent till sin egen dotter, som led av en funktionsvariation.

I telefonsamtalen med Kerstin har han berättat om dottern och resten familjen som gick ett tragiskt händelseförlopp till mötes.

– När jag kom till Sverige föddes min dotter Lin med ett handikapp. Efter två månader fick jag jobb som hennes personliga assistans och jag jobbade hos henne nästan tio år. När vi träffade läkaren när hon föddes sa han till mig att din dotter kommer att bli sämre och sämre. De första två åren kommer hon att kunna äta själv och sen efter de två åren kommer hon att behöva äta genom en slang på magen. Och när hon är 4-5 år kommer hon att bli blind, och han sa att när hon är 7, 8, 9-10 år kommer hon få kramper och antagligen dö. Hon var 10 år när hon dog.

– Jag och min fru älskade henne mycket. Vi har fyra barn till, den äldsta pluggar till tandläkare och är 21 år, pojkarna är 15 och 16 år och så har vi en yngre jättefin och söt flicka som är fem år.

Sameer Abuharb

Sameer Abuharb bor i Malmö med sin familj. Till vänster om honom står sonen Abdulla, 17, och till höger dottern Toulin, 5, och sonen Abdel, 16.

När lilla Lin dog började Sameer på SFI igen, eftersom han nu behöver kunna bättre svenska för att kunna söka ett nytt jobb. Taxi- eller busschaufför är två yrken han funderar på just nu.

Vad pratar du och Kerstin mer om i telefon?

– Jag pratar med henne om min kultur och hon berättar om sin kultur. Hon berättade om sitt radhus och pratade om gamla jobb och vad hon tänker på om framtiden och nya jobb.

Sameer

Sameer gillar att göra fint i sin trädgård, här har han planterat lite nytt för våren. ”Kerstin lärde mig några nya grejer.”, säger han.

– Och vi pratade också om trädgård. Jag gillar min trädgård och Kerstin lärde mig några nya grejer. Jag ska odla blommor i några i olika färger nu. Och nyss köpte jag mat till fåglarna som jag ska lägga vid sidan, och lampor med solceller som ska stå på gården, berättar han.

Volontärer strömmade in

Sameers lärare, Maria Silén och Anna-Matilda Vilhelmsson, som drog igång det digitala språkkaféet är förvånade över de positiva reaktionerna. Efter att de la ut efterlysning på Facebook var Kerstin Ullhed, på en kort stund, bara en av ett hundratal som svarade att de gärna ställde upp som samtalspartner till SFI-eleverna.

– Responsen blev så stor att vi var tvungna att låsa kommentarsfältet efter en stund. Sen blev det en del logistiskt jobb att para ihop alla som anmält intresse med eleverna på en tid som passade båda. Men när det sen var gjort har vi fått jättebra feedback från både eleverna och volontärerna, säger Maria.

Det var upp till eleverna och volontärerna själva att bestämma om de ville höras igen, och många har bokat in nya samtal precis som Kerstin och Sameer.

Maria Silén och Anna-Matilda Vilhelmson

”Vi har fått jättebra feedback från både eleverna och volontärerna”, säger Maria Silén (t. hö.) som tillsammans med kollegan Anna-Matilda Vilhelmsson drog igång det digitala språkkaféet för sina elever.

Innan coronan kom brukade lärarna uppmuntra Sameer och hans klasskamrater att gå till språkkaféet i Malmö. Men den digitala lösningen har blivit minst lika bra, berättar de.

– På språkkaféet är det mest folk som vill öva svenska och få har svenska som modersmål har eleverna berättat. Och vi vet att det kan vara svårt att få svensk en vän att prata med, så även om inte alla fortsätter ha kontakt nu känns det jättekul bara att några har det. Vår förhoppning var i bästa fall att det kunde bli lite som en brevkompis och det är ju vad som hänt för några av dem nu, säger Anna-Matilda.

”Gav mig bra sällskap”

För Kerstin som blev tvungen att lära sig franska när hon bodde i Schweiz – och försökte sig på lite spanska för ett par år sen när hon tillbringade ett halvår i Spanien – känns det självklart att göra en ideell insats nu under coronakrisen.

– Det är bara jättekul. Annars är jag mest hemma och fixar i mitt nya hus och går ut och går med hunden halva dagen. Då kan jag absolut lägga någon timme på det här i veckan, säger hon.

Skulle du rekommendera någon annan att anmäla sig till ett liknande initiativ? 

– Ja absolut, det skulle jag. Det är säkert bra för fler som är hemma och är permitterade, sitter i karantän eller är i en riskgrupp nu. Det är väldigt tillfredsställande att kunna ge något till andra och att det ger mig något också gör det självklart bara bara ännu roligare.

Foto: Privat

Detta reportage har vi gjort tillsammans med våra systertidningar allas.se och Femina. För att göra så bra journalistik som möjligt nu under corona-krisen har vi utökat vårt samarbete och har tillsammans startat en gemensam corona-redaktion.

LÄS MER: 

Efter sex veckor i coronakarantän – nu är Klara-Maria äntligen frisk

Förskollärarnas uppmaning till föräldrar i coronatider: ”Respektera reglerna”

Prinsessan Sofia ska jobba med coronapatienter