Bokaktuella Emma Hamberg: ”Medelåldern är fantastisk”
Som 50-åring känner sig Emma Hamberg både kul, klok och sprudlande kär – i pojkvännen Patrick Bratt. Dessutom har hon upptäckt ”glipan”, denna underbara och nyupptäckta period mitt i livet. Hennes nya feelgood-roman Je m'appelle Agneta är en hyllning till medelåldern.
Ett sjangserat gammalt kloster med kristallkronor och leopardtapeter, med teater, ateljé och pool, och en gammal sköldpadda som kryper runt bland vackra möbler och statyer av män. Det var vad som mötte författaren Emma Hamberg när hon följde med sin kärlek Patrick Bratt för att hälsa på hemma hos hans 80-årige, franske morbror i Provence.
– Det är en fullkomligt magisk plats! Morbrodern och hans partner köpte detta gayparadis på 80-talet som ett ”fuck off” till deras släktingar som inte accepterade att de var homosexuella, berättar Emma, nyss fyllda 50.
Klostret gjorde så starkt intryck på Emma att det fick bli en huvudkaraktär i hennes nya roman, Je m’appelle Agneta. I boken är det Einar som bor i klostret, en virrig, äldre man som lever på minnen från forna glansdagar, men som ännu ser till det goda i livet.
– Einar i sin tur bygger på en svensk man som berättade för mig om sitt liv. Jag har använt hans historia ganska rakt av. Och så började jag fantisera om vem som skulle kunna hamna här i Provence med honom. Och då kom Agneta, berättar Emma.
Emma Hambergs nya roman Je m'appelle Agneta
Agneta ska snart fylla 50, bor i Sollentuna och lever i ett ganska tråkigt äktenskap med en man som inte alls delar hennes intresse för ost, vin och franska serier. Barnen är utflugna och jobbet på Trafikkontoret är tryggt, men inte särskilt spännande. Vardagen är helt enkelt ganska grå.
En dag ser Agneta en annons i tidningen. En ”äldre pojke” i en liten by i Provence behöver hjälp i hushållet av någon som kan prata svenska. Agneta börjar drömma. Skulle hon, en medelålders kvinna mitt i klimakteriet, verkligen kunna lämna sin gråa tillvaro och åka till fantastiska Frankrike? Efter många om och men tar Agneta tjänstledigt och bokar en biljett.
Enligt Emma slår verkligheten fantasin på fingrarna hela tiden, och hon älskar när de båda möts. På samma sätt som hennes karaktärer bygger på verkliga personer väver hon gärna in ingredienser från sitt eget liv när hon skriver. Hon har själv länge drömt om att bo utomlands.
– För några år sedan svarade jag på en annons i Södermalmsnytt. En kvinna i Paris sökte en äldre au pair till sitt barn, och plötsligt såg jag mig själv skriva: ”Jag kommer!” Men jag fick sansa mig eftersom min yngsta dotter då bara var 15 år, ha ha.
Emma Hamberg har upptäckt ”glipan”
Emma Hamberg sprudlar när hon pratar om sin bok och den nya fas i livet hon står inför – den som hon kallar för ”glipan”. Till ett foto på Instagram, föreställande henne och Patrick som pussas på ett kafé i Paris, skrev hon i höstas:
”Varfor berattade ingen for mig om glipan? Den dar lilla aldern mellan allt. Dar man ar vuxen men inte gammal. Dar man har stora barn men inga barnbarn. Dar man ar lika kul som en 25-aring men tusen ganger klokare. Dar man ar en cool katt som varit med forr. Men dar en kyss i Paris anda kanns som forsta gangen. Glipan ar magisk. Varfor ar inte det veckans alla huvudrubriker pa kvallstidningarna? Istallet for ’sa far du bort dina rynkor!’”
Just glipan var en stor inspiration när Emma skrev sin nya bok.
– Att vara 50 är som att vara i tonåren, fast tvärtom. I stället för att hormonerna kommer till dig så försvinner de ifrån dig. Kroppen förändras, man vet inte riktigt vem man är och man blir lite knäpp. Samtidigt är det en känsla av befrielse som dundrar i mig över att inte vara fruktsam längre och att kunna göra lite vad jag vill igen. Det är den känslan jag vill förmedla i Je m’appelle Agneta, säger Emma lyriskt.
Emma Hambergs liv har dock inte alltid varit en dans på rosor. 2005 drabbades hennes före detta make Agi Lindroth av ett virus som skadade hans hjärna, med allvarlig epilepsi och minnesförlust som följd. Emma blev både vårdare och ensam familjeförsörjare och efter 20 års äktenskap, varav tio med sjukdomen, insåg Emma att hon måste skiljas.
I sin självbiografiska bok Resten av allt är vårt från 2019 berättar Emma om kampen och skulden – men även om sin nya kärlek Patrick.
De träffades första gången 1986. Emma var 15 år och hade vunnit en resa till Paris i en serietecknartävling. Patricks pappa var pristagarnas guide för en dag, och Emma föll pladask för den några år äldre Patrick.
Trettio år senare fick Emma höra av en vän att Patrick också var nyskild, och hon skickade iväg ett meddelande på Facebook. De möttes på en fest och Emmas känslor fanns kvar. Dessutom var de besvarade! En jobbig tid förvandlades till ett nytt hopp om livet.
Emma Hamberg: ”Patrick är som ett ljuvligt körsbär på tårtan”
Men att Emma nu känner en sådan livslust har inte bara med den nya kärleken att göra.
– Nej, Patrick är som ett ljuvligt körsbär på den här tårtan. Jag skulle snarare säga att det handlar om att jag skilde mig och hittade tillbaka till mig själv. I den ruschen råkade jag möta ännu en stor livskärlek, säger hon.
En viktig del av Emmas välmående är också vänskap, som hon ser som något heligt. När hon inte sitter hemma på sin kammare och skriver bjuder hon ofta och gärna hem folk på middagar och tar långa promenader med sina vänner.
Förutom ”glipan” är Je m’appelle Agneta en hyllning till just vänskap. I boken blir Agneta och Einar nästan som förälskade i varandra – som vänner – och i den lilla byn finner hon även vänskap i den karismatiske barägaren Fabien och den varma, lavendeldoftande Bonibelle som syr vackra underkläder i spets.
Boken är också en hyllning till den medelålders kvinnan.
– När man är i 70–80-årsåldern är man gammal och vis med lite snygga rynkor. Men i den här förvandlingen till medelåldern är man lite halvrynkig, man kanske har en grå utväxt och är inte alltid så himla charmig. Jag vill liksom fram med 50-åringarna, nu jäklar ska de få synas i romantiska situationer!
Personligt
Namn: Emma Hamberg
Född: 1971, uppvuxen i Öxnered i Vänersborg.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Familj: Döttrarna Ditte och Nåmi, 22, Saga, 18, pojkvännen Patrick, hans barn, föräldrar och många vänner.
Gör: Roman-, kokboks- och manusförfattare, illustratör och programledare.
Verk i urval: Den tecknade serien Singel i stan i Veckorevyn, ungdomsböckerna Kärlek & 6 och Linas kvällsbok, Rosengädda-serien à fyra romaner, ett flertal kokböcker tillsammans med vännen Anette Rosvall och den självbiografiska boken Resten av allt är vårt.
Aktuell: Med romanen Je m’appelle Agneta (Piratförlaget). Köp boken här. (reklamlänk) Skriver just nu på tv-serien Fräcka Fredag för SVT. En kokbok som ska fotograferas på nämnda kloster i Provence är också på gång.
Livsmotto: ”Var snäll och vänta inte på att bli uppbjuden”.
Detta var något Emma även tog fasta på när hon och kollegan Denize Karabuda skrev manuset till tv-serien Sommaren 85, som gick på SVT i höstas.
– Vi tyckte det var viktigt att visa hur den 55-åriga kvinnan i serien lever ut sexuellt. Min tonårsdotter tyckte det var skithäftigt att se medelålders människor ha sex på tv, sånt får man ju aldrig se!
Emma Hamberg sa upp sig från Veckorevyn
Inför sin egen medelålder har Emma haft flera starka förebilder genom livet. Utöver många äldre vänner och sina lekfulla föräldrar nämner hon sin farmor som träffade sitt livs kärlek i 65-årsåldern.
– Hon började nästan om när hon fyllde 60. Det var så tydligt när jag var liten att den här kvinnan inte bad om ursäkt för sig. Hon hade en älskling, hon hade sex, reste, gick på fester och dansade. Även min före detta svärmor träffade nya kärlekar sent i livet och slutade aldrig att leka, berättar hon.
När Emma Hamberg pratar får man känslan av att ingenting är omöjligt. Men hon menar att för varje framgång hon haft i livet finns det alltid ett bakslag med i bilden.
Anledningen till att hon började skriva böcker var till exempel för att hon efter ett år som chefredaktör på Veckorevyn kring millennieskiftet ”körde tidningen totalt i botten”, som hon beskriver det.
– Tidningen sålde ingenting alls och jag sa förmodligen upp mig två sekunder innan jag hade fått sparken. Jag hade så dåligt samvete för tidningens unga läsare att jag började skriva ungdomsböcker för dem i stället, berättar hon.
I Je m’appelle Agneta brottas huvudpersonen med tankar som ”inte borde väl jag” och ”det här är jag väl ändå för gammal för?” Emma Hamberg tror att det finns många kvinnor som har en liten Agneta i sig, som säger att man inte ”borde”. Hon har själv haft en liten djävul på axeln som hållit henne tillbaka. Men den har hon jobbat bort.
– Genom alla mina böcker och historier försöker jag berätta för mig själv och andra, att man faktiskt får leva sitt liv precis som man vill, så länge man är snäll! Sitter det någon på min axel nu så är det en skön liten sak som säger: ”Klart du ska testa det där, vad är det värsta som kan hända?”
Emma Hamberg vågar ta för sig – och ta ett ”nej”
Emma uppmanar alla som vill men inte vågar ta ett kliv ut i det underbara okända att inte vänta på att bli uppbjuden. Som hon själv gör när hon får ett infall. Hon berättar om när hon träffade en kvinna på en midsommarfest som hon fick höra var fransklärare.
– Jag har alltid velat lära mig franska men är verkligen en natur-obegåvning. Så jag frågade henne om hon ville bli min franskafröken.
8 snabba med Emma Hamberg
- Vem skulle du vilja byta liv med för en dag?
– En katt! Jag älskar katter och undrar alltid vad som händer i deras fina små skallar. För att njuta lite extra av stunden väljer jag en västgötsk bondkatt precis när sommaren är som mest spännande. Eller kanske en frisinnad kisse i en grekisk kustby? - Ditt mest romantiska knep?
– Att man på väg mot mataffären en vanlig, regnig tisdagseftermiddag tar sin älskling i handen, säger ”nu skiter vi i regn och tisdag och slinker in på den här bistron”, sätter sig i baren, äter något litet, dricker ett par glas vin, leker att vi är i Paris och har ledigt resten av livet. Jag är en vurmare för vardagsromantik – lyxiga weekendresor till slott väcker inget i mig. På det viset är jag väldigt billig i drift! - Ditt bästa barndomsminne?
– Omöjligt att välja ett, men jag minns en känsla av frihet och trygghet på samma gång. Hur jag sprungit mellan vänner, varit på små, konstiga äventyr, utmanat mig på en massa sätt men samtidigt alltid haft mina föräldrar hemma när jag behövt dem. Den här balansen försöker jag hålla fortfarande – frihet och trygghet hand i hand. Då mår jag som bäst. - Vilken fråga skulle du lyfta om du var politiker för en dag?
– Jag säger som Mads Mikkelsen sa i en intervju för ett tiotal år sedan: Vi behöver en miljödiktator i vår värld, som skiter i sin egen popularitet och som har miljöns bästa för ögonen hela tiden. Jag skulle låta denna miljödiktator ta över hela alltet just denna dag och de kommande åren. - Den här personen vill jag bjuda på middag?
– Författaren och debattören Fran Lebowitz! Är helt betagen av henne sedan jag såg dokumentärserien Pretend it’s a city på Netflix. Så skarp, rolig, stenhård, skör och så, så mycket New York. - Om du kunde resa i tiden, vilket år skulle du vilja besöka?
– Till våren 1988 då programmet Fräcka fredag med Malena Ivarsson sändes. Jag skriver på en tv-serie just nu som handlar om precis denna period, så att få flytta dit för ett tag vore magiskt på så många sätt. Jag skulle även passa på att stjäla med mig massor av rekvisita! - Bästa vardagslyx-knepet?
– Vänner! Kan det bli vardagslyxigare än att sitta på ett kafé, trycka i sig socker och smör samt prata relationer med en kompis? Alla sinnen smäller av i ren lycka! - Din bästa vs. din sämsta egenskap?
– Mitt goda humör. Mina ungar är likadana, vi vaknar glada! Det är vårt normaltillstånd. Jag tackar alla gener i världen för denna gåva. Däremot är jag hopplöst dålig på allt vad ekonomi, teknik och revision heter. Och jag hanterar det genom att sticka huvudet i närmsta sandhög och gömma mig. Tills det blåser över. Men det blåser ju aldrig över!! Som tur är har jag ett gott humör. Jag är helt enkelt en glad struts!
Kvinnan sa att det inte passade just då, och Emma fick ta ett nej. Men några månader senare hörde kvinnan av sig och sa att hon nu hade tid.
– Dessutom hade hon dejtat en kille som också ville lära sig franska, så hon frågade om han också fick vara med. Så nu är det jag, min franskafröken och hennes gamla dejt som ses en gång i veckan och har så fantastiskt roligt ihop!
– Om man bara vågar ge sig ut, och vågar få sig några smällar, så finns det många roliga grejer att råka ut för, säger Emma Hamberg med ett stort leende.