Annas son fick leukemi: "När jag såg döden fann jag också livet"

Matteo fick leukemi som treåring

Att vara mamma till ett litet barn med cancerdiagnos är en erfarenhet hon egentligen önskar att hon sluppit.

– Det är lika jävligt som man tror att få det beskedet. Det känns som att man sprängs sönder inifrån.

– Men när man skakar hand med döden skakar man också hand med livet. De går sida vid sida. Och det är nu, efter att ha gått armkrok med döden, som jag verkligen har fått uppleva livet.

Anna Herslow återkommer många gånger till hur Matteos sjukdom har förändrat henne på djupet och fått henne att byta riktning i livet.

Det var i april 2014 som livet förändrades för familjen Herslow Lind i Falsterbo söder om Malmö. Den då 3-årige sonen hade varit sjuk av och till under det gångna året med feber och virussjukdomar. På hans förskola hade andra barn drabbats av vad som kallades evighetsfeber som läkte ut av sig själv, men när Matteo blev sämre och när blod började rinna ur öronen på honom åkte de in till akuten.

Trött och hängig under lång period

– Matteo hade ett HB på 40. Han var trött och hängig och hade varit det en tid. Varför går du så fort mamma, kunde han säga. På sjukhuset gav de honom en påse blod och då fick jag en chock. Det kändes helt overkligt. Det här händer inte oss. Dels förstod jag att det var allvarligt, dels blev jag rädd för att det blod han fått skulle vara smittat med något. Det var innan jag visste att en påse blod kan rädda liv, berättar Anna Herslow.

Sedan följde provtagning och det sattes kanyler i lille Matteos händer. Anna och hennes man Ola hoppades på att det var ett virus som snart skulle läka ut.

Matteo hade leukemi

Läkaren berättade att de skulle skicka Matteo till Lund för att utesluta cancer. Nästa dag fick de mardrömsbeskedet. Matteo hade leukemi.

– Det var som att bli skickad rakt ner i helvetet. De värsta tankarna kommer till en och men man kan inget göra. Ett läkarsamtal precis efter att de hade fått diagnosen gav hopp.

– Han uttryckte det som att det är antingen 100 eller 0 procent. Liv eller död. Det gav mig hopp. Jag gick in helt och hållet i livet för första gången. Livet blev här och nu. Livet var det som var viktigt.

Trauma för hela familjen

Stunden då de fick beskedet blev första steget på en vandring som varade i två och ett halvt år med tuffa cytostatikabehandlingar, 22 sövningar och många långa sjukhusvistelser. Matteos vardag bestod av nålar och svåra smärtor och tillvaron var om ständiga SOS-alarm där saker snabbt kunde ändras och gå fel.

– Men Matteo gillade läget. Det var hemskt när han skrek och hade ont men hade också bra stunder mellan smärtorna.

Hemma fanns lillebror Marcel som var nio månader när Matteo blev sjuk.

– Det är ett trauma för hela familjen. Marcel kunde se hur jag lämnade honom och åkte iväg med Matteo till sjukhuset och inte kom tillbaka på flera dagar. Han kunde gallskrika och han har varit arg men nu är det mycket bättre. Man måste vara medveten om att sjukdomen påverkar alla i en familj.

Matteo blev bättre. Det gick åt rätt håll. Anna hittade en riktning i livet och såg framåt. Det hände mycket inom henne under den tiden. Matteo var färdigbehandlad efter två och ett halvt år.

– De räddade livet på honom i Lund. Vi har verkligen fått uppleva det allra bästa med svensk barnsjukvård. Personalen är proffs med stora famnar att falla i.

Anna och familjen fick många bevis på människors goda vilja. Från omgivningen mötte de medkänsla och förståelse för vad de gick igenom.

– En sak som är bra med cancer är att alla förstår allvaret. Vi mötte en hel armé av stöd. Grannar och vänner ställde upp och fyllde frysen med mat. Jag har aldrig känt så mycket kärlek. Det är både skrämmande och underbart att det är så.

Nyckel till något nytt

Det hände mycket inom Anna under tiden som Matteo var sjuk. I takt med att sonen blev bättre efter varje avklarat moment såg hon för sitt inre bilder som gav henne riktning och hopp om att hennes son skulle klara kampen. Hon började föreställa sig Matteo i framtiden, i olika åldrar och livssituationer.

Redan när de fick diagnosen såg hon en nyckel framför sig. En symbol som kunde vrida om smärtan och det svåra till något annat. Öppna upp för något nytt utan att för den sakens skull förminska eller bagatellisera det helvete som de har gått igenom.

Men en nyckel till något nytt och som hon aldrig skulle kunna låsa upp utan att ha gått igenom lidandet med cancer. Vid ett tillfälle såg hon också en hängbro för sitt inre. Den bilden gav henne riktning. En bro över avgrunden in i framtiden. Och hon såg sig själv vila i framtiden när allt var över.

Skrev boken Cancerns gömda gåvor

Hon skrev boken Cancerns gömda gåvor när Matteo tillfrisknat och på uppmaning av sin man Ola. Boken innehåller 33 gåvor eller insikter som hon kan se idag och som är sprungna ur familjens resa genom sjukdomen. Dessa har varit en viktig del i deras läkeprocess och förhoppningen är att den ska hjälpa andra som gör samma resa.

– Redan när Matteo blev sjuk så längtade jag efter att möta någon som gått igenom samma sak men som kommit ut på andra sidan. Boken kan vara det mötet och visa att det går att överleva och att ur det helvete som jag har upplevt så har jag fått insikter som jag aldrig någonsin skulle vilja vara utan.

Anna har ett förflutet inom näringslivet. Det händer att hon tar uppdrag fortfarande. Hon är också yogalärare och har studerat medvetande och mindfulness runt om i världen. I många år har hon jagat en inre stillhet men det var först i samband med Matteos sjukdom som lugnet infann sig.

– Innan förstod jag nog inte innebörden av stillhet. Jag jagade. Idag är det annorlunda. Jag prioriterar på ett annat sätt och värdesätter möten med andra och har mycket lättare att möta andra som har det svårt. Med dem kan jag känna gemenskap, säger hon och fortsätter:

– Jag tar en sak i sänder. Det gjorde jag inte förr. Jag vilar och lyssnar mer. Jag har en djupare inre balans.

Hon vill inte banalisera och förenkla smärtan och lidandet som var hennes och familjens verklighet i flera år. Det är ingen erfarenhet hon egentligen vill ha, men när rädslan försvann kom livet i fokus till 100 procent, säger hon.

Fruktansvärt lidande

Matteo har hunnit fylla 8 år och har knappt några minnen från åren med sjukdomen.

– Men när de pratade om det i skolan så sa han att han hade överlevt. Han vet att han har haft cancer, säger Anna som idag arbetar med cancerrehabilitering, personlig utveckling och som föreläsare.

Hon återkommer till att hon inte vill påstå att cancer är positivt. Något tuffare har hon aldrig gått igenom. Lidandet är fruktansvärt. Men sjukdomen har skrämt rädslan från henne. Att ha vandrat sida vid sida med döden har bidragit till insikten om att meningen med livet är just livet. Livet har fått starkare färger, säger hon.

När hon ser sin son göra något för första gången fylls hon av tacksamhet och glädje.

– I somras var vi i Skanör och badade och då hoppade Matteo för första gången i sitt liv från bryggan. Sådana stunder tar mig till där livet är som allra starkast. Det fyller mig med värme. I de stunderna är livet så påtagligt. Det är jag tacksam för.

Text: Mathias Pernheim Foto: Stefan Lindblom

Läs mer:
Varningssignaler på att din tonåring är på väg att hamna snett
Barn i sociala medier – expertens vett och etikett-tips
Det här borde alla föräldrar veta om barn och drunkning