Min son vill flytta till sin pappa på heltid – känner mig förkrossad

Fråga: Jag håller på att förlora min son och är helt förtvivlad. Min son är 15 år och han har bott bara hos mig sedan hans pappa och jag skildes då han var fyra år. Han har varit hos sin pappa då och då under åren. I början var det tänkt att vara varannan helg och det höll ett tag. Men sedan fick hans pappa ett arbete utomlands och flyttade. Då sågs de bara när pappan var hemma på vissa helger och lov. Ett par gånger de senaste två åren har min son rest och hälsat på sin pappa.

Efter reklamen: Föreläsaren Micke Gunnarsson: ”Spara en peng så att barnen kan gå i terapi”

Jag vet att han älskar sin pappa mycket och har under åren saknat honom. Pappan har aldrig skaffat någon ny familj och jag vet att han innerst inne älskar sin son fast han har prioriterat annat mer. Jag har alltid försökt vara stöttande i min sons umgänge med pappan och aldrig pratat illa om honom fast jag ofta tyckt att han svikit vår son.

Sen några månader tillbaka har nu pappan flyttat tillbaka till staden där vi bor för att arbeta hemma. Min son började åka ofta till sin pappa och en dag kom han och sa att han ville flytta till sin pappa. Pappan och jag kom överens om att han skulle få prova att göra det, även fast jag blev väldigt ledsen. Men självklart vill jag inte hindra honom. Vi kom överens om att han skulle komma till mig varannan helg men jag märker att han ofta inte har tid. Det är alltid något med kompisar, aktiviteter eller annat. Jag känner att han är på väg bort ifrån mig och är så ledsen. Kan jag göra någonting? /Bortvald mamma

Maria Jacqueline Bratt svarar: ”Hitta tillfällen i vardagen att umgås”

Jag förstår att det här känns svårt för dig då du är den som haft allt ansvar för din son under många år. Men jag vill också ge dig en stor eloge för att du låter din son prova att bo hos sin pappa. Jag skulle tro att din son har ett stort och uppdämt behov av kontakt med sin pappa. Att du förstår det och kan bejaka det är stort och osjälviskt, trots att det innebär att du själv ”förlorar” en del av kontakten med din son.

Jag tror dock att du i längden bara kommer att vinna på detta och jag tror inte alls att du kommer förlora din son. Din och hans relation är grundmurad och trygg vilket gör att han nu klarar att söka sig från dig och mer till sin pappa. Din son litar på att du finns kvar där för honom.

Min dotter bara gråter när jag hämtar henne efter mamma-vecka

Däremot vill jag ge dig en del tips som kanske kan underlätta. Jag tänker att när man är 15 år är det mycket utanför hemmet som drar, precis som du skriver. Kompisar har en stor betydelse och även aktiviteter. Det gör att tiden för oss föräldrar automatiskt blir mindre. Jag tycker att det umgänget, med varannan helg ni kommit överens om, är ganska litet. Dessutom är det just på helger som kompisar träffas och gör saker. Jag vet inte hur nära ni bor varandra men mitt förslag är att ni utnyttjar vardagarna en del också. Bestäm att din son, förutom varannan helg, dessutom kommer hem till dig en dag i veckan efter skolan, förslagsvis onsdagar. Då kanske du kan ta ett par timmar ledigt från jobbet, sluta tidigare och göra något ihop med honom. Gå och fika, spela bowling eller vad som helst som ni har lust med. Sedan kan ni äta ihop, göra eventuella läxor och ha en pratstund mitt i vardagen. Det gör att umgänget på helgen blir mindre skört. Med tonåringar får man använda sin fantasi för att hitta små stunder att umgås, då kompisar brukar ta mycket tid.

Vi lever tillsammans för barnen – men träffar andra

Jag tycker att du och pappan ska prata med varandra och diskutera situationen. Berätta också för din son hur du känner och hur du skulle vilja göra för att kunna träffas mer. Det är viktigt att inte skuldbelägga honom för att han vill bo hos sin pappa men det är också viktigt för honom att höra att du saknar honom och vill träffa honom mer. Hoppas ni kan hitta tillfällen i vardagen också att umgås. De kan bli till guldkorn!

Foto: TT