Zandra gick vilse i självhjälpsvärlden – så hittade hon lyckan
Zandra har letat efter sig själv, hanterat och kämpat mot sin depression och anorexi sedan ungdomen. Hon började med yoga i Stockholm och åkte på ayahuasca-retreat i Nederländerna (ayahuasca är en starkt hallucinogen lian- och växtbrygd som traditionellt används av sydamerikanska shamaner). Men inget hon provade hjälpte, och det inre kaoset var för stort. Så i sin jakt på inre lugn gav sig Zandra ut på en resa tvärs över jorden, till Indien och Bali, där självhjälpskulturen blomstrar. Där utbildade hon sig till yogainstruktör, testade sig fram med vegansk kost och andra dieter, provade tarmsköljning, djup meditation, mentorskap och en hel del annat.
Men även om det kändes bra i början, nådde hon till slut en platå. Hon fick ätstörningar, gick ned 16 kg och kraschade totalt; till sist satt hon bara och grät. Då övertalade hennes mamma henne att åka hem till Åland. På mammas soffa skrev hon sitt testamente och förberedde sitt självmord. Så dåligt mådde hon.
Då kom vändningen; Zandras mamma hjälpte henne till sjukvården som satte in medicin, och hon träffade dessutom kärleken.
Lyckan kan finnas närmare än vi tror
Zandras erfarenheter och insikten om att lyckan ibland finns närmare än man tror resulterade till slut i boken Konsten att inte hitta sig själv på Bali.
– Boken bygger på min scenmonolog Gå ut och var glad din jävel om psykisk ohälsa som jag skrev och framförde under två års tid. Det manuset var på 24 sidor och jag kände att det fanns så mycket mer att berätta och förklara. Jag tror att böcker blir skrivna när de är redo. Jag har jobbat med att skriva hela mitt vuxna liv, och alltid tänkt att det är lätt att svänga ihop en bok. Det var det inte. Men när jag var gravid med vår dotter var det som att hela historien var redo att bli nedskriven.
Zandra beskriver i boken den mycket intensiva självhjälpskulturen, som närmast liknar en turistindustri, i indiska Goa och i Ubud på Bali. Utbudet av kurser, yogalektioner och andra evenemang är enormt, och deltagarna är ofta smittande entusiastiska. Men valmöjligheterna gör det också lätt att gå vilse, och att sätta för stor tro till metoderna.
– Jag drevs av tron att nästa grej skulle få mig att må bra; nästa kurs, nästa bok, nästa behandling, nästa resa. Jag tror det är en fälla många sökande människor hamnar i: att famla utanför sig själva i hopp om att hitta den där quickfixen som ska få en att må bra.
Vad är det man söker i självhjälpsvärlden? Och vad hittar man?
– Jag sökte efter själsro. Att bara få vakna på morgonen och känna mig lugn, att genomleva dagar i livet utan ångest och oro. Jag har hittat mycket tröst och klokhet i självhjälpsvärlden. Och jag tror verkligen att det är jag som regisserar mitt eget liv, men jag fastnade i en jakt på självhjälp utan att vara redo att verkligen stanna upp och göra jobbet. Jag försökte hitta mig själv, men det var först när jag stannade upp som jag kunde landa i min sanna natur. Det är en stor skillnad, jag kraschade och tvingades därmed sluta uppehålla mig med att söka. I stället fick kropp och själ tid och trygghet att lyssna inåt.
Vad hittade du när du inte hittade dig själv?
– En morgon under en meditation på en strand i Indien började jag gråta. Jag gråter väldigt sällan, några enstaka gånger om året, så det var en märklig upplevelse. Det var som att en kran vridits på inom mig och jag kunde inte sluta. Jag grät när jag vaknade, jag grät när någon pratade med mig. Det gick inte att hejda. Så i stället för att hitta mig själv hittade jag en människospillra, jag var tillbaka i gamla ätstörningsmönster och började umgås nära med tankar om att avsluta mitt liv.
Jagad av samhällets – och sin egen – prestationshets
Zandra tror att samhällets – och hennes egen – prestationshets spelat en stor roll i hennes desperata sökande efter mening och jakten på den ultimata lyckan.
– Jag ville så gärna skapa en framgångssaga, jag ville göra rätt val. Det fanns inte utrymme för misstag. Och det fanns verkligen inte tid att krascha!
Nytt förhållningssätt var nyckeln
För Zandra var slutligen sjukvård och medicinering tillsammans med yoga och meditation en hjälpfull kombination, men den viktigaste nyckeln menar hon är att hon fått ett helt annat förhållningssätt till livet.
– Tidigare hade jag ingen tillit till någonting. Jag trodde det var upp till mig att fixa allt, gärna så snabbt som möjligt. Om jag var ledsen eller om det kändes motigt på jobbfronten så behövde jag ordna det direkt, annars var jag värdelös. I dag litar jag på livet. Det är en process, och jag behöver ha tillit till alla delar av den processen: också de jobbiga, tunga, tvivlande delarna.
Idag har Zandra sin psykiska hälsa under kontroll. Hon jobbar som skribent och yogalärare, och hon, sambon och dottern bor på Åland.
– Jag känner mig tillfreds. Livet går upp och ned, men jag har verktygen att hantera nedgångarna i dag. Jag äter antidepressiv medicin, yogar och bor nära skogen intill en sjö. Närheten till naturen betyder väldigt mycket för mitt välmående.
av Ulrika Hermansson Foto: Tiina Tahvanainen, TT