Anna-Karin fick sepsis: "Hade tur som överlevde"

Anna-Karin Sallander upplevde feberfrossa och svåra magsmärtor när hon drabbades av blodförgiftning.

Varje år avlider flera tusen personer i sepsis, eller blodförgiftning, som det kallas i folkmun. Anna-Karin Sallander kunde ha blivit en av dem.

– Jag trodde att det var en vanlig influensa. Blodförgiftning trodde jag knappt man kunde få, annat än i sagoböcker, säger hon och syftar på när Emil i Lönneberga räddar Alfred från en blodförgiftning han fått av ett sår i tummen.

Det var efter ett biobesök med sin äldsta dotter som Anna-Karin kände att något inte stod riktigt rätt till. Hon var hängig men tänkte att det nog berodde på att hon hade mycket på jobbet just då. Väl hemma la hon sig för att vila. Dagen efter åkte hon till jobbet som vanligt. Efter ett par timmar började hon frysa.

– Jag satt insvept i dubbla filtar och frös så jag skakade. Jag skakade så att fingrarna inte träffade tangentbordet när jag skrev.

Feberfrossa och diarré

Hon packade ihop och åkte hem. Hon tog tempen och såg att den var uppe i 40 grader. Anna-Karin tog febernedsättande tabletter och mådde rätt okej efter ett tag. Hon försökte äta lite men efter en stund fick hon ont i magen och började kräkas.

– Magsmärtorna var otroligt jobbiga och jag var jättetörstig. Jag gick dubbelvikt för att ta mig till köket och dricka vatten. Men jag blev aldrig rädd, jag är en lugn person och tänkte att jag hade fått magsjuka eller blivit matförgiftad av buffén jag åt före bion.

Dagen efter hade hon förutom feberfrossa även en okontrollerbar diarré. Hennes sambo förstod att något var allvarligt fel och ringde sjukvårdsupplysningen.

– De frågade mig om smärtorna och jag beskrev dem som förlossningsmärtor. Hade jag inte varit så matt skulle jag nog ha protesterat när de sa att de skulle skicka ambulans.

När ambulanspersonalen anlände var Anna-Karin så dålig att de fick stötta henne för att hon över huvud taget skulle kunna gå. Det första hon gjorde när hon kom till akuten var att be om en blöja.

Anna-Karin hade ett skrapsår och en inflammerad hårsäck om kan ha varit orsak till utbrottet.

Anna-Karin hade ett skrapsår och en inflammerad hårsäck om kan ha varit orsak till utbrottet.

– Jag kunde inte kontrollera min diarré och jag var för matt för att ta mig från britsen till toaletten, säger hon.

Det togs prover på längden och tvären: Man misstänkte såväl matförgiftning som brusten blindtarm och graviditet. Blodtrycket var oroväckande lågt. När man såg att Anna-Karins sänka var skyhög satte man genast in antibiotika med dropp.

Plötsligt låg hon på intensivvårdsavdelning med slangar och sladdar överallt, hon fick kateter, dubbla dropp och artärnål. Men fortfarande visste man inte att hon bar på en dödlig sjukdom. Först dagen efter kunde läkarna slå fast diagnosen sepsis, sannolikt orsakad av den vanliga halsflussbakterien streptokock A, som också kallas mördarbakterie.

– Jag hade just haft en rejält inflammerad och svullen hårsäck på benet och ett skrapsår på fingret också. Och sår är ju en vanlig orsak till blodförgiftning.

Tvingades amputera

Efteråt har hon träffat en annan person som också fått sepsis.

– Men han hade inte samma tur som jag. Han tvingades amputera både armar och ben och näsan föll av, berättar Anna-Karin.

Man räknar med att närmare 8 000 personer dör av sepsis varje år bara i Sverige. Det har en högre dödlighet än både hjärtinfarkt och stroke. Ofta slås de inre organen ut och det är inte ovanligt att man avlider inom ett par timmar. Så Anna-Karin hade verkligen tur: Efter fyra dagar på intensiven med antibiotikabehandling kunde hon åka hem till familjen.

Men hon var helt utmattad och blev sjukskriven i två veckor.

– Det behövdes verkligen. Jag bara sov och sov eftersom mina organ hade blivit så påverkade. Värst var min mage, det tog ett halvår för den att bli som vanligt igen.

I efterhand har hon tänkt att hon klarade sig så bra tack vare att hon var så frisk och aktiv innan hon blev sjuk.

– I dag vet jag att blodförgiftning inte bara finns i sagornas värld. Det är en allvarlig sjukdom och man ska ta symtomen på största allvar och söka hjälp snabbt.

FOTO: Stefan Jerrevång

 

Att känna igen symtomen kan rädda liv:

  • Plötslig och kraftig sjukdomskänsla. Ofta känner man sig sjukare än någonsin.
  • Plötsligt insjuknande, ibland efter att man har haft en annan infektion som halsfluss, urinvägsinfektion eller lunginflammation och just börjat bli frisk från den.
  • Plötslig feber och/eller frossa.
  • Plötslig andnöd och/eller andningspåverkan.
  • Plötsligt illamående, kräkningar och/ eller diarréer.
  • Plötslig svår smärta, ofta i magen, lederna eller hjärtat.
  • Plötslig muskelsvaghet.
  • Plötslig hjärnpåverkan, till exempel förvirring och hallucinationer.

 

Anna-Karin Sallander

Ålder: 46.

Bor: Ingarö, utanför Stockholm.

Familj: Man och två döttrar.

Yrke: Marknadsassistent.

Läs mer:

Lilian fick alopecia: ”Är samma person utan hår”

 Sofia har alzheimers: ”Kommer glömma mina barn”

Jenny Alversjö om sjukdomen: ”Trodde jag skulle dö”

Anna: ”Jag höll på att dö av värktabletterna – nu mediterar jag bort smärtan”