Vad gör man om man ångrar sitt barn?

Hälsoverktyg

Stressa mindre Stressa mindre
Räkna ut din fettprocent Räkna ut din fettprocent
Kaloritabell Kaloritabell
Motionstabell Motionstabell
Räkna ut ditt BMI Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja/höftkvot Räkna ut din midja/höftkvot
Ner i vikt - tjänster Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor Onlinekurser för nya vanor
Recept Recept
Veckans meny Veckans meny
Nyhetsbrev Nyhetsbrev

Det är ingen vanlig känsla – men kanske vanligare än vi tror. Mellan åren 2002 och 2003 gjorde hälso- och socialdepartementet i USA en undersökning bland 7000 mödrar. 97 procent av dessa tyckte att det positiva med att skaffa barn övervägde det som upplevdes som negativt. Men det innebär också att 3 procent inte kände så.

Även 2015 publicerades en studie av sociologen Orma Donath, där hon pratar med 23 kvinnor som ångrar sitt mödraskap. I studien syns att ångern kunde dyka upp under graviditeten, förlossningen eller upp till några år senare. Här är ett citat från studien:

”Jag tror det var redan under de första veckorna efter att bebisen fötts. Jag sade att det var en katastrof. En katastrof. Jag såg omedelbart att det här inte var något för mig. Och inte bara att det inte var något för mig, det är mitt livs mardröm.”

Läs också: 9 saker barnfria kvinnor är trötta på att höra

En del av de personer som känner ånger över att ha skaffat barn samlas till exempel i Facebook-gruppen ”I regret having children”, ett forum där man öppet men anonymt kan dela med sig av sina erfarenheter och be om råd och få stöd från andra i samma situation. Gruppen har nästan 10 000 medlemmar.

”Från den första minuten jag höll i honom kände jag att jag förstört mitt liv med min man. Jag känner mig så fruktansvärd för att jag känner så här. De är en välsignelse säger de,” skriver en av de anonyma medlemmarna i gruppen.

Och fenomenet finns såklart även i Sverige. På sajten Familjeliv skriver en användare:

”Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder”.

Tabubelagt ämne – dubbel ångest

Att den som får barn har en utmanande tid framför sig – det kan nog de flesta hålla med om. Att en nybliven mamma klagar över sömnbrist och hur mycket jobbigare föräldraskapet var än hon trott kan vi förstå och acceptera. Men när en förälder utrycker ånger och en önskan att få barnet ”ogjort” – där har gränsen för ett tabu överskridits.

Dagens Nyheter har intervjuat psykologen och psykoterapeuen Liria Ortiz om saken:

– Så fort någon vågar säga eller visa någon annan bild så blir den personen väldigt fördömd, och folk tycker att man inte får tänka eller säga så. Man blir ifrågasatt som person. Det är inte accepterat att som mor inte vilja ha sina barn eller inte tycka att de är det mest fantastiska i ens liv, säger hon.

Hon berättar att hon framförallt stött på äldre kvinnor som känner sig lurade, då de främst skaffat barn för att slippa vara ensamma på ålderns höst – men så har barnen kanske flyttat eller valt en annan riktning i livet.

Men uppenbarligen är det inte bara mammor till vuxna barn som känner så här, om man läser inläggen online och på Facebook. Ångern kan lika gärna dyka upp under graviditeten eller direkt efter förlossningen. Att ämnet är så tabubelagt ger dessutom dessa mammor dubbel ångest – först över situationen med barnen, sedan över att man är en ”dålig människa” enligt samhället.

Läs också: Mammor åldras 11 år snabbare än kvinnor utan barn

– Eftersom man så fort man uttrycker sig i den riktningen blir bemött med mycket förutfattade meningar känner man sig helt ovaliderad och väldigt ensam i sina känslor, säger Liria Ortiz.

Så samhället är snabbt med att fördöma dessa personer – men det är också samhället som ofta gör att personerna hamnar i den här situationen till att börja med. Helena Peterson har forskat om frivillig barnlöshet i Sverige, och 2008 gjorde hon intervjuer med ett flertal barnlösa kvinnor för ett projekt.

– En av kvinnorna jag intervjuade hade fött ett barn och var alltså mamma. Hon hade delvis uppfostrat sin son men betraktade sig nu som frivilligt barnlös eftersom hon inte hade någon direkt kontakt med det i dag vuxna barnet. Kvinnan sa att hon delvis ångrade att hon hade fått barn, berättar Helena för RFSU-tidningen Ottar.

Så varför skaffade hon barn till att börja med? Enligt Helena Peterson var det ett resultat att samhällets påtryckningar och lovord om hur underbart det är med barn och hur hon skulle tycka att de var meningen med livet när hon väl fick dem. Så blev dock inte fallet.

Blev fördömd av andra

Vad är det då som gör att man kan ångra sitt barn? Enligt Orma Donaths studie från 2015 var en vanlig känsla bland kvinnorna hon intervjuat att man förlorat sig själv, förlorat sin känsla av frihet och kontroll, eller att man förlorat tid av sitt liv.

Victoria Elders är en av få personer som vågat tala öppet om sina negativa känslor kring mödraskapet. Först skrev hon om dem i ett öppet närforum, då hennes dotter blivit 17 år gammal och hon själv 47 – och hon mötte precis de mothugg och fördömanden man kan vänta sig.

”Gå i psykoterapi. Fixa dina osäkerheter, skulden och dina självcentrerade, själviska känslor och sätt igång med arbetet med att vara förälder,” löd en av kommentarerna.

Men i en intervju med The Guardian berättar Victoria att hon även fick flera positiva och stöttande kommentarer där andra personer delade med sig av sina erfarenheter och hyllade henne för sitt mod.

Läs också: 9 sätt livet förändras – när du fått barn nummer 2

Trots att Victoria Elders dotter nu är vuxen och fick en kärleksfull och trygg barndom står mammans åsikt fast:

– Jag känner fortfarande att jag gjorde ett misstag, säger hon.

Corinne Maier, fransk författare och tvåbarnsmamma, är en annan kvinna som inte skäms för att erkänna att föräldraskapet inte var allt hon hade drömt om. Hon har bland annat skrivit boken ”No kid: 40 skäl att inte skaffa barn”, där hon försöker ifrågasätta samhällets inställning där barn är meningen med livet:

”Om jag inte hade fått barn skulle jag nu vara på väg jorden runt för pengarna som jag har tjänat på mina böcker. I stället är jag hänvisad till mitt hem där jag lagar mat, måste stiga upp klockan sju varje morgon hela veckan, hjälpa till med fruktansvärt enfaldiga hemläxor och köra tvättmaskinen. Och allt detta för barn som betraktar mig som sin piga. Det finns dagar då jag ångrar mig, och det vågar jag säga,” skriver hon.

Acceptera dina känslor

Enligt Liria Ortiz är det bästa man kan göra om man känner dessa ångerkänslor att acceptera dem – inte trycka undan dem för att de är obehagliga.

– Om man känner så här får man acceptera det. Man kanske är ledsen för att det inte blev så roligt med barnen, men man kan acceptera känslan och ta sitt ansvar och ta hand om barnen ändå. Ju mer man trycker ner känslan, desto sämre tror jag det blir, säger hon.

Hon tipsar om att se till att få egentid där barnet inte är med.

– Man kan inte tvinga sig själv att känna på ett visst sätt. Det man kan göra är att tvinga sig att på beteendenivå inte orsaka smärta eller göra barnen illa, säger Liria Ortiz.

Det sämsta du kan göra är att istället fördöma dig själv och dina känslor.

Läs också: 11 saker du aldrig skulle göra innan du fick barn

– Om man lägger känslan att man inte älskar sitt barn så mycket som man inbillar sig att andra gör, till känslan av att man är en hemsk person för att man känner så, så förstärker de båda negativa känslorna varandra. I stället får man acceptera att man just nu känner så, och ge sig själv tid.

Hon tycker att man ska prata med någon man kan lita på, där man vågar ta upp känslan.

– Har man ingen att prata med kan man skriva ner sina känslor och sedan riva sönder det man har skrivit om man vill att det ska förbli privat, eller skriva i ett chattforum där man kan få stöd. Jag tror att det här är tabubelagt i de flesta kulturer, för att omgivningen förväntar sig av en kvinna att hon ska ha barn – och egentligen kanske man inte ens blir tillfrågad om det är det man vill, säger hon.

Självklart finns det även pappor som ångrar sina barn, men då pressen och förväntningarna kring viljan att skaffa barn ofta är mer påtaglig för kvinnor (och för att den här texten är lång om den är), så har vi valt att fokusera på just kvinnor i den här artikeln.

Källa: Dagens Nyheter, The Guardian, I regret having children/Facebook, Ottar, Institutet för framtidsstudier   Foto: IBL

 

Redaktionens tips
Dela på: