Vad gör man när någon man älskar snart ska dö?

Vad händer när en människa vi älskar blir så svårt sjuk att ingenting längre kan göras för att bota eller förlänga livet? Att få reda på att någon snart ska dö kan kännas som en käftsmäll, man hamnar i chock, får ångest, man kan bli rasande, eller frenetiskt förneka allvaret.

Lisa Blomqvists pappa dog i cancer för två år sedan. Han blev 66 år gammal.

– Jag hade så många känslor som jag inte förstod, jag var ofta arg och hade dåligt samvete för allt. Vad jag än gjorde så kändes det inte nog.

Lisa Blomqvist

Lisa Blomqvist.

Lisa letade efter information ur ett anhörigperspektiv, men hittade ingen. Därför bestämde hon sig för att göra en handbok för anhöriga. I dagarna släpptes den, med titeln ”När man vet att någon snart ska dö”.

– Boken handlar om den krävande rollen som anhörig. Allt kretsar kring den sjuka, och som anhörig känner man sig ofta väldigt ensam. Jag hade till exempel önskat att någon berättat för mig att jag reagerade helt normalt och att det räcker att göra så gott man kan, i en otroligt svår situation.

Här är Lisas Nära-döden-råd till anhöriga.

Det här händer strax före döden

Att känna till hur döendet oftast går till kan ge en viss trygghet mitt i det ofattbara.

● Aptiten upphör.

● Den sjuka blir allt tröttare, går in i sig själv och medvetandet sjunker.

● Organen stängs av allteftersom.

● Kroppsdelar kan svullna.

● Urinproduktionen upphör.

● Andningen blir oregelbunden.

● Kroppen kan inte längre ta emot dropp.

● Många sjuka har förlikat sig med att dö, däremot är många rädda för att döendet ska vara smärtsamt. Morfin ges ofta i smärtstillande syfte.

Glöm inte bort dig själv

Allt fokus hamnar ofta på den som är svårt sjuk, och det är lätt att glömma bort sig själv. Men du behöver vara snäll mot dig själv, för att orka. Det här är viktigt:

Social kontroll. Se till att någon i din närhet kan hålla lite koll på dig, så att du får i dig mat och dryck, kommer ut i friska luften och kan sova så bra som möjligt.

Återhämtning. Som anhöriga vill vi göra allt, men vi behöver få vila från det ibland, kanske gå på bio, vara på jobbet eller skratta med kompisar. Tänk på att när du tar hand om dig själv så tar du ännu bättre hand om den som är sjuk.

Sömnen. När man är stressad under en längre tid, som man ju är när en närstående är dödssjuk, drabbas ofta sömnen. Tveka inte att ta hjälp av icke-beroendeframkallande sömnmedicin. Funkar inte sömnen så funkar inget annat i livet.

Jobbet. Berätta för din chef om din situation. Det är skönt att slippa förställa sig när man är på jobbet. Om du känner att du inte orkar med stressen på jobbet just nu så tveka inte att gå till din husläkare. Du kan behöva bli sjukskriven under en tid. För andra kan det vara en lättnad att vara på jobbet. Be om samtalsstöd om du behöver.

Källor: Reyhaneh Ahangaran och Erika Baraldi, legitimerade psykologer, Samuel Kvarnbrink, läkare och Kristina Strömstedt verksamhetschef inom palliativ vård/”När man vet att någon snart ska dö” av Lisa Blomqvist.

 

Var inte rädd för känslorna

  • När vi är i kris kommer ofta känslor fram som vi inte förstår. Att veta att de är fullt normala gör att vi inte behöver lägga onödig energi på att ifrågasätta oss själva.
  • Chock. När vi får besked om en nära anhörigs dödsdom reagerar vi ofta med förtvivlan och chock, och ibland med ifrågasättande, förnekelse och ilska. Alla tankar och känslor är normala.
  • Att sörja innan personen dött kan kännas förbjudet, men är helt naturligt. Du genomgår en förlust. Tillåt dig att sörja.
  • Ilska är en av våra grundkänslor och ligger nära sorg. Därför kan sorg komma ut som ilska. Man kan också känna sig arg över orättvisan i att man själv drabbats av något oerhört, medan andra lever på som vanligt. Sorg och stress tar sig olika uttryck. Alla är tillåtna.
  • Att ha olika känslor samtidigt. Många har en bild av sorg att man bara ska känna sig ledsen. Men det vanliga är att även ha andra känslor mitt i allt, som glädje eller lättnad.
  • Otillräcklighet. Vad vi än säger och gör så känns det ofta inte nog. I en sådan här svår situation blir det som det blir. Hela känslolivet är i kaos och det är svårt att orientera sig emotionellt. Det finns inga rätt och det finns inga fel. Det blir som det blir. Och det är tillräckligt.
  • Dåligt samvete. Man kan känna skuld och dåligt samvete för allt, som att man själv är frisk eller inte är forskare som har hittat ett botemedel. Ofta är skuld ett tecken på att vi försöker ta ansvar över sådant vi inte har makt att påverka.

Så stöttar du den som är sjuk

  • Som anhörig vill man göra allt, och gärna lite till. Då kan det vara hjälpsamt att känna till vanliga behov hos dödssjuka personer.
  • Var aktiv och delaktig. Var gärna med på möten med läkare och annan sjukvårdspersonal, om den som är sjuk tycker att det är okej. Ju fler öron som tar emot informationen desto bättre. Våga fråga: Vad betyder det? Och ifrågasätt sådant som inte känns rätt i omvårdnaden.
  • Se inte bara sjukdomen. Personen är också allt den var som frisk. Prata även om sådant ni brukade samtala om före sjukdomen.
  • Ha empati. Sjukdomen och medicineringen kan göra att den sjuka inte känner detsamma som du.
  • Hen kan vara för trött för att prata, fika, eller gå en sväng, verka oengagerad och likgiltig.
  • Undvik floskler. Tänk på att den sjuka ofta kommit längre än du i att acceptera att den är döende. Försök att undvika uppmaningar som ”Allt kommer att bli bra ska du se”.
  • Lite betyder mycket. För den sjuke är det ofta en tröst att du bara finns i rummet, ni behöver inte prata hela tiden.
  • Beröring kan betyda minst lika mycket som ord. Du kan ge trygghet och dämpa ångest genom att till exempel hålla handen.
  • Träna på acceptans. Försök våga tänka tanken att det här kommer att ta slut. Då blir det lättare att ta tillvara på tiden som finns kvar.

Av: Anna Carsall   Foto: Stefan Jerrevång, privat, IBL

 

Läs också: 

Maria: Min sambo låg döende – jag blev kär i annan

8 saker som cancer-drabbade önskar att du visste

Ta dig genom sorgen – psykologens råd