Hur kan jag hantera min elaka mamma? Psykologen svarar
FRÅGA: På senare år har jag insett att min 78-åriga mamma inte är särskilt snäll. Jag vet inte om det beror på att jag inte märkt det tidigare eller om hon blivit värre med åren. Hon har sällan ett vänligt ord över, vare sig det handlar om släktingar och vänner eller kändisar som det skvallras om.
Med mig är hon glad och omtänksam, men lite nu och då slinker det ur henne små gliringar, ofta i bisatser: ”men för dig är ju ytan så viktig”, ”fast du tjänar ju så mycket pengar”, ”du tänker väl mest på dig själv”. Jag blir ledsen, men eftersom det aldrig är direkt kritik är den svår att bemöta. Hon är vass och missnöjd på ett lite vagt sätt. Hur kan jag förhålla mig till henne på bästa sätt?
/Carro
”Vad skulle hända om du ifrågasätter det hon säger nästa gång?”
SVAR: Upptäckter om våra nära och käras tillkortakommanden, eller som i det här fallet faktiskt o-snälla sidor, kan göra ont. Har man väl fått syn på dem så är det också svårt att bara bortse ifrån dem. Till slut brukar vi ju uppmärksamma varenda liten sak som sägs eller görs, bilden stärks ytterligare och blir allt svårare att känna sig okej med.
Hur ska man förhålla sig till sådant?
Ett sätt är att bestämma sig för att sätta lite gränser för vad som är okej och inte. I ditt fall innebär det att inte låta det som gör dig illa bara få passera. Det är så klurigt med dessa snabba små kommentarer som passerar mellan rader, eller i bisatserna. När människor gör sådär så finns det ju ofta anledningar till det, kanske, som du beskriver, missnöje av något slag.
Men man gör det också för att det funkar. Om det blir trassligt eller innebär konsekvenser att kasta ur sig elakheter så brukar de kunna minska. Vad skulle hända om du gör dig beredd och faktiskt ifrågasätter det hon säger nästa gång? ”Vad menar du med den kommentaren?” Man kan också beskriva konsekvensen: ”Jag blir ledsen när du säger att jag mest tänker på mig själv.” På det viset kan din mamma inte bara slänga ur sig elaka saker utan att ta ansvar för dem. Kanske blir det inte värt det för henne att fortsätta då.
Ett annat sätt är att adressera det du ser lite mer övergripande, och faktiskt utifrån omtanke: ”Mamma, jag har märkt att du oftare har elaka omdömen om människor och även jag har blivit ledsen över några kommentarer på sistone. Jag upplever dig som inte lika nöjd och glad som tidigare. Hur mår du? Är det något som inte känns bra? Kan jag göra något?”
Ge några konkreta exempel och ställ lite frågor om hur hon ser på det. Kanske kan hon ge en förklaring. Om inte på en gång, så efter lite tid.
Sedan tror jag det är jättebra att du, som du tycks göra, lägger märke till även de goda sidorna hon har när det handlar om er relation. Att hon visar dig omtanke till exempel. Kan man se det som är gott kan man kanske lättare förhandla med sig själv när man ser det som är fulare, till exempel ”okej nu kom det en trist kommentar om hennes granne men hon har lagat god mat åt mig i kväll”. Den här strategin är alltså inte till för hennes skull, utan för din.
Det blir ofta lättare att lägga det som inte är så bra åt sidan om man kan ”kvitta” det med något bra. Vi har ju de släktingar vi har och de kommer ju med både goda och dåliga sidor, egenskaper och beteenden. Då kan det vara bra att ha en strategi för att välja sina strider.
Läs mer: