Jag lämnade henne med vår son – kan jag ta kontakt idag 40 år senare?

Fråga: Jag är en man på snart 60 år som ända sedan min ungdom burit på en stor hemlighet. Saken är den att när jag var 19 år fick jag ett barn med en tjej som jag bara träffade ett par gånger. Jag var inte alls redo för ett barn men mamman ville behålla barnet trots att hon också var väldigt ung. Jag förklarade att jag inte var intresserad av att ha kontakt med barnet men skulle betala för det, vilket jag också gjorde tills min son blev vuxen. Mamman flyttade många mil bort och jag har inte haft någon som helst kontakt med varken henne eller sonen under alla år. När jag var runt fyrtio träffade jag min fru och fick två döttrar med henne. Jag har aldrig berättat om mitt första barn för mina döttrar och det tog många år innan jag berättade för min fru. Inga andra i min omgivning vet något heller.

Efter reklamen: Så skiljer du dig bäst för barnen

Nu är det så att jag för en tid sedan fick en ganska allvarlig hjärtattack som jag dock klarade med livet i behåll. Men det fick mig att tänka väldigt annorlunda på mitt liv. Bland annat har jag börjat tänka väldigt mycket på min son och ångra att jag uteslöt honom fullkomligt ur mitt liv. Mitt enda försvar är att jag var ung och omogen.

Lena Endre om uppväxten utan pappa

Av en slump har jag fått höra att min sons mamma är död men annars vet jag inte mycket om hans liv. Jag har tagit reda på att han är gift och har barn och jag vet var han bor. Han har aldrig kontaktat mig, men nu funderar jag på att kontakta honom. Jag skulle vilja veta hur han har haft det i sitt liv, säga förlåt för att jag inte funnits där och också kanske få en möjlighet att bygga en relation med honom nu på senare år. Jag förstår att jag aldrig kan bli en pappa, men kanske en fin vän. Vad tänker du om att jag tar kontakt med honom? Är det dumt av mig? Ska jag berätta för mina döttrar? Jag har väldigt dåligt samvete och det skulle kännas så fint att få kontakt. /Walter

Socionomen Maria Jacqueline Bratt svarar: "Skriv ett brev"

Tack för din fråga. Den visar att vårt förflutna alltid hinner ikapp oss och att vi kan skjuta undan saker en viss tid. Men förr eller senare poppar tankarna upp och sätter i gång en massa känslor och reaktioner. Så jag tycker inte det är konstigt alls att du på senare tid börjat tänka allt mer på din son. Du var ung och omogen och hade ingen relation med mamman. Därför tycker jag inte att du ska vara så hård mot dig själv. Däremot tror jag det är bra både för dig själv och din familj om du nu tar fram den här hemligheten i ljuset.

Mammas bitterhet mot pappas otrohet gick ut över min barndom

Du skriver att det var din hjärtattack som fick dig att ändra dina tankar och det är ganska vanligt. När man är med om något livsomvälvande får man ofta ett annat perspektiv på sitt liv och inser att livet är ändligt. Då gäller det att göra det man tänker innan det blir försent. Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med din son och se vad det för med sig. Han bör veta om dig eftersom jag antar att du officiellt är bokförd som hans fader då du betalat underhåll för honom. Alltså är du ingen hemlighet. Däremot vet du inte hans inställning till dig och vad hans mamma berättat för honom under alla år. Den kan ju vara både positiv, negativ eller helt enkelt ganska neutral. Kanske har en annan man fungerat som hans pappa under alla år och han har därför kanske aldrig känt något behov av dig. Men allt detta kan du bara få veta genom att kontakta honom.

Min mammas nya kille behandlar mig illa när hon inte ser

Jag tänker att det bästa sättet är att skriva ett brev till honom och berätta lite om dina tankar och känslor och att du vill ha kontakt. Då kan du ta tid på dig och formulera dig bra och han hinner smälta och bearbeta ditt kontaktförsök. Därefter får du helt enkelt vänta och se om han kontaktar dig och vill gå vidare och träffas. Jag tror det är viktigt att du följer hans takt och önskan. När du vet hur han ställer sig tycker jag definitivt du ska berätta för dina döttrar. Jag hoppas det utvecklar sig så ni alla kan få en fin kontakt med varandra.

Foto: Shutterstock/TT