Hur står jag ut med min kritiska svärmor?

Psykoterapeuten: 5 kännetecken för en sund familj

Jag är gift med en man sedan fem år tillbaka och vi har en dotter tillsammans. Min man förlorade sin mamma i cancer när han var tonåring, och hans pappa har sedan dess gift om sig med en ny kvinna.

De bor ganska långt bort och vi träffar dem inte så ofta, kanske två, tre gånger om året, vilket jag tycker är ganska skönt, för när hans fru väl hälsar på blir det ofta jobbigt och tråkigt. Hon har åsikter om allt, till exempel hur mycket skärmtid vår dotter har, vilka märken vi har på våra mejeriprodukter i kylskåpet och hur vi städar.

Det är inte alltid så att hon klagar på oss, men det är mer att hon verkligen tycker att alla ska göra precis som hon gör och på hennes sätt. Gör man inte som hon gör så ifrågasätter hon en. Dessutom är hon oerhört snål, hon bjuder aldrig på någonting och glömmer ofta köpa julklappar och födelsedagspresenter till vår dotter. Att ge oss vuxna en födelsedagspresent skulle aldrig någonsin ske.

KBT-terapeuten svararNathalie Siljerud Joo

Jag kan ibland bli så arg på henne att jag kokar efter hennes kommentarer, men brukar hålla god min, eftersom jag inte vill skapa dålig stämning. Jag låter henne hållas och går i stället undan en liten stund för att andas. Efter att hon har hälsat på oss måste jag och min man prata av oss om kommentarer hon sagt och vi behöver ”vädra” allt vi har varit med om. Jag bävar alltid till nästa gång vi ska ses.

Hur ska jag orka att min svärmor hälsar på? Finns det någon strategi jag kan ha? Jag tror inte på att prata med henne, det har jag gett upp.

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Din svärmor går över en gräns"

Vilken frustrerande situation för er! Det låter verkligen som att din svärmor går över en gräns. Att man någon gång råkar säga något som är mindre passande behöver man acceptera, men här verkar det handla om ett mönster där hon blir väldigt kritisk. Jag undrar om du har någon tanke om varför hon gör såhär?

Ibland hjälper det till att försöka förstå den andra personen, även om man inte är sugen på att själv förstå när man blir attackerad. I det här fallet kan det kanske både handla om att hon är en orolig person, eller att hon själv haft en kritisk förälder. Det kan också vara så att hon ligger högt på impulsivitet eller saknar förmåga att se sig själv utifrån. Det låter också som hon har ett stort kontrollbehov, och min erfarenhet är att det beteendet ofta kommer ifrån rädsla.

Det kan också vara en blandning av flera orsaker. Men jag tänker att det kan hjälpa till att närma dig orsaken till hennes beteende. För om du förstår att hon exempelvis är orolig är det lättare att gå till den tanken i stället för ”hon tycker att vi gör allt fel”.

Du skriver att du har gett upp att tala med henne. Det är såklart det första rådet som jag annars hade velat ge dig. Men det stämmer, ibland är det verkligen inte lönsamt att tala med människor. Det kan till och med förvärra situationen. Vissa personer har helt enkelt för lite av ”sunda vuxna” inom sig och ställer till med en scen så fort man delger sina känslor och behov.

När du skriver att du har gett upp pratande antar jag att du har försökt och då fått en väldigt dålig erfarenhet? För det är också viktigt att hålla koll på sig själv, att ens egen konflikträdsla inte gör att man backar från att berätta om sina behov.

Det som också är bra att tänka på är också vilket sätt man pratar på. Det är lätt i ett sådant här fall att ens frustration kommer ut i en attack i stället för att man lugnt delger sina känslor. Men om du, och din man, nu har försökt och inte nått fram, skulle jag i stället se om svärfar kan medla och tala med henne. Om det inte hjälper och ni ändå vill umgås i denna konstellation behöver ni hitta ett sätt i era tankar att förhålla er till henne. Där kan förståelsen över hennes beteende hjälpa er.

Foto: TT/Shutterstock