Experten: Därför är det så svårt att säga nej till familjen

Äldsta syskonet? Se 5 vanliga saker som tas upp i terapin

Jag har ett problem med min familj som gnager mer och mer. Jag är 34 år och har två yngre syskon – en bror på 31 och en lillasyster på 26. När vi var små fick jag alltid ta mest ansvar: jag lagade mat, hjälpte till med läxor, följde med dem överallt. Jag tänkte att det var för att jag var äldst. Men nu som vuxen fortsätter det likadant.

Min mamma ringer alltid mig först när något behöver fixas – skjuts till läkarbesök, hjälp med teknik, eller när hon behöver prata. Hon säger ofta att “du är ju den pålitliga”. Samtidigt kan min bror tacka nej till allting utan att någon höjer på ögonbrynen. Min syster har aldrig behövt hjälpa till med något praktiskt och får ändå höra hur duktig och omtänksam hon är bara för att hon skickar ett sms ibland.

KBT-terapeuten svararNathalie Siljerud Joo

Jag älskar min familj, men jag börjar känna mig utnyttjad. När jag försökt säga ifrån får jag bara höra att jag "alltid varit så mogen" eller att jag "överreagerar". Det känns som att det inte spelar någon roll vad jag känner – så länge jag ställer upp. Hur ska jag hantera den här obalansen utan att förstöra relationen med min familj?

Mvh, Den som alltid fixar allt

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo: "Viktigt att vara sann mot sig själv"

Det är så lätt att roller skapas i tidig ålder och sitter kvar genom hela livet, precis som i ditt fall. Det låter som du har tagit väldigt mycket, kanske mer än vad man borde ta som storebror i ung ålder. Det har säkert varit dubbelt för dig. Du har antagligen lärt dig mycket och fått en känsla av att klara av saker, men det har också skapat en orättvisa inom dig. Och nu har det gått så pass långt att du börjar känna dig utnyttjad.

Jag tycker att du ska lyssna på den känslan. För när man blir för anpassad som individ, och med det menar jag att man ofta säger nej till sina egna behov för att säga ja till andras, leder det nästan alltid till att man samtidigt blir frustrerad. Då blir det dubbelt jobbigt, för ofta säger den anpassade sidan att nej, såhär ska du inte känna, du borde bara hjälpa till.

Så kan du förändra relationen utan att skapa konflikt

Fråga dig själv vad du tycker är en bra balans mellan att vara hjälpande och att tänka på vad du behöver. Du skriver att dina föräldrar säger att du ”överreagerar” när du berättar om dina känslor. Det måste kännas ledsamt att bli bemött på det sättet. Jag undrar också om du får hjälp av din familj när du behöver? Om inte så kanske du ska börja träna dig på att fråga dem om hjälp? Börja med små saker och se hur det känns för dig.

Nästa steg är att ibland säga nej. Ingen kan tvinga dig till saker som du inte vill. De kan skuldbelägga dig för att du säger nej, men du har fortfarande valet att göra det. Du behöver inte förklara dig noga, utan du kan bara säga, ”det fungerar inte att hjälpa dig idag”. Det kommer antagligen inte mottas med öppna armar, men det kan ibland vara viktigt att vara sann mot sig själv. Ingen blir heller hjälpt av att du känner dig utnyttjad och mår dåligt över den rollen som du har fått.

Om du vill kan du också tala om vad du känner för din familj och berätta att du fortfarande vill stötta, men att du samtidigt kommer försöka förändra din roll. Förhoppningsvis sår du då något frö till förståelse.

Foto: TT/Shutterstock