Jag är kär i en slarver! Är det dumt att flytta ihop?

Fråga: Jag är en kvinna på dryga 50 år som har varit skild i flera år. Jag lever ensam och har både vuxna barn och barnbarn. Jag trivs med mitt arbete och har flera vänner som jag hittar på trevliga saker med. Många har tjatat om att jag borde träffa en man, främst mina barn, men även mina vänner. Det är som om de tror att jag känner mig ensam. Men jag försäkrar dem om att jag trivs väldigt bra med mitt liv och inte alls längtar efter en man. Ärligt talat tyckte jag det var skönt att slippa en man i mitt liv och jag hade för länge sedan lagt undan planerna om att träffa någon. Men man kan tydligen inte alls bestämma sådant i livet. För plötsligt träffade jag en man som fick det att pirra i hela mig och väckte upp massa känslor som jag trodde var borta för alltid. Han är snygg, trevlig, social och väldigt rolig, ja, nästan för bra för att vara sann.

Efter reklamen: 5 oväntade tecken på att du har hittat din soulmate

Man kan absolut säga att han har tagit mig med storm och allt känns väldigt bra med honom. Men… och det finns kanske alltid ett men. Jag har också noterat att han och jag är väldigt olika på många sätt och att han verkar väldigt bohemisk och lite slarvig. Han är väldigt lättsam och älskar att ta dagen som den kommer. Själv tycker jag om ordning och reda och vill ha saker planerat i god tid. Det här gör att det ringer små varningsklockor inom mig som jag inte vet vad jag ska göra åt. Han vill att vi ska flytta ihop nu genast och säger att han är så kär i mig och vill vara hos mig hela tiden. Det känns ju förstås härligt för jag vill vara med honom också mest hela tiden. Jag brukar vara en klok och sansad person men han får mig att komma helt ur balans. Ska jag lyssna till min oro eller bara slänga mig ut på vinst och förlust?
/"Varningsklocka"

Familjerättsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: "Lär känna varandra bättre först"

Så härligt att du har träffat en man som väckt alla de känslor du trodde var borta. Det här visar att vi aldrig kan veta vad framtiden bär med sig. När man minst anar det så händer det saker. Du beskriver så bra hur man kan känna när man blir kär. Man dras med i en storm av känslor och allt förnuft försvinner. Det kan vara härligt och underbart och jag tycker absolut att man ska njuta i stunden.

Men jag tycker också att man ska vara försiktigt med att fatta några större beslut under den här perioden, som kan vara ganska länge. Jag tycker absolut att du ska lyssna på din inre varningsklocka, det brukar vara bra. Men det betyder ju inte att du inte samtidigt kan ge dig hän så mycket du vill. Du kan redan nu se att du och den här mannen är olika på en del punkter. Så kan det vara utan att det behöver betyda att man inte kan leva ihop. Man kan jämka ihop sig och kompromissa och överse med många fel och brister hos en partner. Så länge det finns annat positivt som överväger så får man får ta det onda med det goda. Han kan till exempel få dig att bli lite mer spontan och våga släppa lite på kontrollen, medan du kanske kan ge honom ett lugn och att inse värdet i att ibland planera lite.

”Är det för tidigt att bli sambos efter tre månaders dejtande?”

Däremot tycker jag inte att ni behöver ha så bråttom att flytta ihop. Ni kan ju ses hur mycket ni vill ändå, antingen hemma hos dig eller hemma hos honom. Lär känna varandra bättre först och se hur saken utvecklar sig. Om ni senare känner att ni vill prova att bo ihop ”på riktigt” så kan ni hyra ut den ena bostaden under ett år och ”provbo”. Se också till att prata igenom allt ekonomiskt innan så att ni har det klart. Glöm inte att skriva papper också om ni har tillgångar. Tyvärr finns det tråkiga exempel där man under ”kärlekens rus” blir lurad, bland annat ekonomiskt, så se till att plocka fram ditt förnuft vid behov. Det finns ju där också mitt i allt. Lycka till med din nya kärlek!

Foto: Shutterstock/TT